Jag har genom åren funderat på sådana. Pratpersoner alltså. Jag har till och med funderat på att utbilda mig till en, men det har alltid fallit. Jag gillar ju det jag håller på med redan.
Samtidigt har jag fått för mig att jag skulle vara en rätt bra pratperson. Folk har lätt för att prata med mig. Jag får veta massor av saker de ofta väljer att inte dela med andra. Jag är inte moraliserande, även om jag inte alltid håller med, och jag säger min mening utan att för dens skull trycka ner den i halsen på personen. Med rätt utbildning skulle jag nog bli en hyfsad pratperson.
Men... jag gillar att prata med folk. Att bli en pratperson, att ha det som yrke, skulle kanske bli förödande för min personlighet. Att det blir som ett jobb istället för en empatisk egenskap. Att man fastnar i att börja varje samtal med "Hur menar du nu?" känns inte speciellt lockande. Jag ska nog bara vara mig själv. Lyssna när någon behöver det. Säga min mening när det är befogat. Bara vara jag....
Samtidigt har jag fått för mig att jag skulle vara en rätt bra pratperson. Folk har lätt för att prata med mig. Jag får veta massor av saker de ofta väljer att inte dela med andra. Jag är inte moraliserande, även om jag inte alltid håller med, och jag säger min mening utan att för dens skull trycka ner den i halsen på personen. Med rätt utbildning skulle jag nog bli en hyfsad pratperson.
Men... jag gillar att prata med folk. Att bli en pratperson, att ha det som yrke, skulle kanske bli förödande för min personlighet. Att det blir som ett jobb istället för en empatisk egenskap. Att man fastnar i att börja varje samtal med "Hur menar du nu?" känns inte speciellt lockande. Jag ska nog bara vara mig själv. Lyssna när någon behöver det. Säga min mening när det är befogat. Bara vara jag....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar