Vad har jag gjort?

Utsikt från deras privata väg

Jag är helt stum just nu. Eller... nej... inte stum. Jublande glad, gråtfärdig, stissig, förundrad och ändå... stum. Jag måste ha varit en otrolig människa i mina tidigare liv (om det nu finns sådana) för att förtjäna de underbara människorna som finns i min omgivning.

Mina bonusföräldrar och sedemera grabbens gudföräldrar, dvs det par jag tvingade mig på som ung och mer eller mindre bodde hos när jag växte upp, bor i Portugal. Förra året fick grabben och jag en resa dit i julklapp. Det var 10 underbara dagar för oss bägge. Idag kom Gudfadern (han kommer att kallas så i fortsättningen) över på en kopp te. Han hade ett erbjudande till mig. De ska åka till Skottland i september och undrar om jag vill vakta deras hundar och hus. Visserligen ligger det mitt ute i ingenting och jag som inte har körkort kommer då vara oförmögen att ta mig någonstans, men faktiskt....

De bor i en haciendalikande byggnad med stor veranda, stor grillplats, pool och med en sjö precis utanför deras ägor. Med tillräckligt med mat och glass i frysen, några bra böcker, en massa juice och några flaskor solkräm känns tio dagar i solen helt ok, även om det är på samma ställe. Jag sa åt honom att se till att det fanns småsysslor för mig att sköta. Han lovade att jag skulle få måla, klippa gräs och fixa lite så att jag inte blir uttråkad.

Jag tackade ja....