Jag somnade inte förrän någon gång efter fem. Att vara vaken tills dess kombinerat med en aning alkohol i kroppen borde väl bädda för att man sover bort dagen som redan börjat gry, eller hur? Ja, för alla utom mig så...
Klockan nio började jag fundera på att dammsuga. Inte klokt! Ingen dammsuger kl nio på en söndag morgon. Inte här hemma iaf. Men hänsyn till grabben lät jag snabeldraken stå. Men då började jag fundera på att putsa fönster istället. Det som avhöll mig från det var att jag tidigare i veckan sett en spindel i ett av fönstren. Där vill jag inte böka omkring speciellt mycket. Tanken dog en plågsam död.
Men... städa skrubben då? Den tanken är mer korkad än någon av de tidigare, faktiskt. I min skrubb står en hel massa böcker som väntar på att de fyra hyllorna som delar plats med dem där inne ska sättas upp på väggen. Innan det händer finns det inte något jag kan göra i skrubben, hur mycket jag än vill.
Jag försökte faktiskt gå lägga mig igen. Tog en bok och la mig till rätta under täcket. Klart det inte funkade. Det har ju aldrig funkat tidigare så att tro att det skulle det nu var lite tragikomiskt. Egentligen visste jag ju redan innan att jag snart skulle vara uppe igen. Jag funkar så dagen efter. Den rastlösa energi som bubblar inom mig är hemsk. Huvudet skriker att det vill vila. Inte för att jag på något vis är bakis, nej, nej, utan för att jag knappt sovit. Kroppen däremot... den har fått kortslutning.
Nu står snabeldraken och väntar i hallen. Den har avancerat från städskåpet. Klockan är ju så att jag kan använda den utan att bli lynchad. Jag hinner fixa det innan bröddegen jäst färdigt. Och de där blommorna i fönstret borde väl inte vara så svåra att flytta på, egentligen? Vad gör det att de är både högre och bredare än jag (bara en liten överdrift)? Fönstrena behöver ju verkligen putsas. Spindeln får helt enkelt flytta någon annanstans. Jag ska bara be någon annan gå in och övertala den till det innan jag kommer till det fönstret. =D
Jag vill bara sitta ner och ta det lugnt idag. Detta är bara för typiskt jag.
Bara jag inte får för mig att diska alla de hundranågonting glasen jag har i vitrinskåpet också...
Klockan nio började jag fundera på att dammsuga. Inte klokt! Ingen dammsuger kl nio på en söndag morgon. Inte här hemma iaf. Men hänsyn till grabben lät jag snabeldraken stå. Men då började jag fundera på att putsa fönster istället. Det som avhöll mig från det var att jag tidigare i veckan sett en spindel i ett av fönstren. Där vill jag inte böka omkring speciellt mycket. Tanken dog en plågsam död.
Men... städa skrubben då? Den tanken är mer korkad än någon av de tidigare, faktiskt. I min skrubb står en hel massa böcker som väntar på att de fyra hyllorna som delar plats med dem där inne ska sättas upp på väggen. Innan det händer finns det inte något jag kan göra i skrubben, hur mycket jag än vill.
Jag försökte faktiskt gå lägga mig igen. Tog en bok och la mig till rätta under täcket. Klart det inte funkade. Det har ju aldrig funkat tidigare så att tro att det skulle det nu var lite tragikomiskt. Egentligen visste jag ju redan innan att jag snart skulle vara uppe igen. Jag funkar så dagen efter. Den rastlösa energi som bubblar inom mig är hemsk. Huvudet skriker att det vill vila. Inte för att jag på något vis är bakis, nej, nej, utan för att jag knappt sovit. Kroppen däremot... den har fått kortslutning.
Nu står snabeldraken och väntar i hallen. Den har avancerat från städskåpet. Klockan är ju så att jag kan använda den utan att bli lynchad. Jag hinner fixa det innan bröddegen jäst färdigt. Och de där blommorna i fönstret borde väl inte vara så svåra att flytta på, egentligen? Vad gör det att de är både högre och bredare än jag (bara en liten överdrift)? Fönstrena behöver ju verkligen putsas. Spindeln får helt enkelt flytta någon annanstans. Jag ska bara be någon annan gå in och övertala den till det innan jag kommer till det fönstret. =D
Jag vill bara sitta ner och ta det lugnt idag. Detta är bara för typiskt jag.
Bara jag inte får för mig att diska alla de hundranågonting glasen jag har i vitrinskåpet också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar