Jag blödde ju en hel del i morse. Det var visserligen bara ett utgångshål i storlek av en paljett, ni vet sådana där glittriga saker man pysslade med på dagis, men blodet rann i en rätt strid ström i minst en kvart innan det började bedarra. Det gick åt en halv rulle hushållspapper för att fånga upp blodet med innan jag äntligen kunde sätta på förband. Just då var det mest irriterande.
Några timmar efter att jag gjort detta kände jag mig rätt matt, faktiskt. Jag la mig ner för att sova i någon timme. Tre timmar senare tittar jag på klockan och fattar inte vad den är. Siffrorna stämde inte. Tur att jag inte börjar jobba förrän kl 15 idag.
Undrar om det kan ha berott på blodet eller om jag helt enkelt är ovanligt trött just nu?
Några timmar efter att jag gjort detta kände jag mig rätt matt, faktiskt. Jag la mig ner för att sova i någon timme. Tre timmar senare tittar jag på klockan och fattar inte vad den är. Siffrorna stämde inte. Tur att jag inte börjar jobba förrän kl 15 idag.
Undrar om det kan ha berott på blodet eller om jag helt enkelt är ovanligt trött just nu?
2 kommentarer:
Jag vill tacka dig än en gång för dina inlägg i bloggen och alla dina varma tankar.... Du har funnits för mig i cyber-världen sen min lilla Jonathan dog,, och även när han levde i magen...
Många kramar till dig...
*annorlunda mamma*
Kramar om
Skicka en kommentar