Jag promenerar ju en hel del. Jag gillar att göra det. Skönt för både kropp och själ. Men ibland kan det bli aningen för mycket...
Jag gick hem till syrran och fikade idag. En mycket trevlig stund. När jag varit hos henne traskade jag glatt vidare. Rönnby ligger ju inte så långt från Gryta, ju. Bara ett stenkast.
Nå. Nu råkar jag inte ha gått speciellt mycket i det området. Det märktes. Jag min nöt bestämde mig för att jag skulle ta en genväg. Jag visste ju i vilken riktning Rönnby centrum låg, så hur svårt kunde det vara liksom? Jag gick och gick och gick. Till slut kom jag fram till en träbro, bredvid vilken man kunde svänga vänster. Jag stannade till, jag tvekade, jag valde bort. Korkskalle!
Den delen av promenaden slutade med att jag kom fram till en stor lada. Vid detta laget var det mörkt, så det var inte helt uppenbart vilken lada det var. Jag hann nästan ändå fram innan jag förstod att jag stod vid fd Önsta fritidspark. Jepp, jag hade gått i ett stort U. Kollade jag över vägen såg jag cykelbanan jag gått åt andra hållet på för bara en liten stund sen. Jippie!
Jag traskade tillbaka och svängde nu av på rätt ställe vid den där träbron. Jag kommer aldrig glömma den vägen. Nu vet jag. Att jag kände mig fånig som få och rätt frustrerad över att jag inte följde min instinkt var bara en bisak. Jag väljer att nu fokusera på att jag aldrig, någonsin kommer att glömma hur man går genom Rönnbyskogen.
Dagens kommentar är tragikomisk. Sagd av en pappa efter en synnerligen svår dag med sin tonårstjej....
"Det får bli en vasektomi. Det försäkrar att jag aldrig behöver gå igenom en sådan här kväll igen!"
Jag gick hem till syrran och fikade idag. En mycket trevlig stund. När jag varit hos henne traskade jag glatt vidare. Rönnby ligger ju inte så långt från Gryta, ju. Bara ett stenkast.
Nå. Nu råkar jag inte ha gått speciellt mycket i det området. Det märktes. Jag min nöt bestämde mig för att jag skulle ta en genväg. Jag visste ju i vilken riktning Rönnby centrum låg, så hur svårt kunde det vara liksom? Jag gick och gick och gick. Till slut kom jag fram till en träbro, bredvid vilken man kunde svänga vänster. Jag stannade till, jag tvekade, jag valde bort. Korkskalle!
Den delen av promenaden slutade med att jag kom fram till en stor lada. Vid detta laget var det mörkt, så det var inte helt uppenbart vilken lada det var. Jag hann nästan ändå fram innan jag förstod att jag stod vid fd Önsta fritidspark. Jepp, jag hade gått i ett stort U. Kollade jag över vägen såg jag cykelbanan jag gått åt andra hållet på för bara en liten stund sen. Jippie!
Jag traskade tillbaka och svängde nu av på rätt ställe vid den där träbron. Jag kommer aldrig glömma den vägen. Nu vet jag. Att jag kände mig fånig som få och rätt frustrerad över att jag inte följde min instinkt var bara en bisak. Jag väljer att nu fokusera på att jag aldrig, någonsin kommer att glömma hur man går genom Rönnbyskogen.
Promenaden hem gick längs välkända cykelbanor och gator. Dagens motionskvot hade ju redan uppnåtts med råge, så jag såg till att inte gå några omvägar hem. =P
Dagens kommentar är tragikomisk. Sagd av en pappa efter en synnerligen svår dag med sin tonårstjej....
"Det får bli en vasektomi. Det försäkrar att jag aldrig behöver gå igenom en sådan här kväll igen!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar