Men orka!

Jag mådde bra under dagen igår. Ok, lite snorigt ibland, men faktiskt mådde jag bra. Ägnade hela dagen med att jaga maskeradkläder och kolla på annat roligt tillsammans med M. Hon hittade en bra dräkt och kommer vara ashäftig på festen på lördag.

Men poängen är ändå att jag mådde bra. Så pass bra att det bestämdes att jag inte skulle se på Gray´s eller ens sova hemma. Hur tror ni det slutade...?

Jodå, när Gray´s var slut hade nästäppan åter tagit ett fast grepp om mig. Nåja, lite nästäppa överlever man väl? Mmmmmm.... Men när det efter någon timme kombineras med torrhosta känns det inte lika ok. Hjälper det att man ligger bredvid någon som ska upp tidigt? Nix. Inte ett dugg. Man försöker dämpa hostningarna. Hur korkad är man egentligen som tror att något sådant går att göras?

Nåja, nästäppa och hosta. Man är ju inte annat än mänsklig. Men... Jag vet ju att jag snarkar även utan nästäppa. Rent logiskt borde detta bli än värre med nästäppa. Härligt. Resultatet blir att jag knappt tordes somna eftersom jag inte vill väcka honom med mitt sågverk. Hur många av er kan låta bli att somna när man verkligen försöker låta bli? Jag klarar det inte. Speciellt inte när febern smyger sig på och man blir virrig i skallen mitt i allt det där trötta, snoriga, hostande, ska-inte-snarka tillståndet.

Nåja, han tyckte mest synd om mig. Verkade inte alls irriterad. Tur det. Jag har sovit bort förmiddagen. Ska krypa ner igen snart. Måste bara få i mig något att äta och dricka först.

Åh, förresten... Han ringde för en stund sen. Efter ett läkarbesök under fm konstaterades det att han har stressrelaterad tarmkatarr. Inte mitt fel, jag lovar....