lördag 17 oktober 2009

Insikt


Jag är inte blind. När jag ser mig omkring är det rätt tydligt. Oavsett den frustration och den irritation min tonårspojke orsakar mig vet jag innerst inne att jag har det ganska lätt i jämförelse med många andra tonårsföräldrar.

Det spelar ingen roll hur mycket jag ibland vill hissa honom upp och ner i närmsta träd och lämna honom åt kråkorna eller fantiserar om att han plötsligt (och väldigt ung) får ansvaret för en tonåring så att jag bara kan sitta bredvid och njuta av spektaklet. Det spelar heller ingen roll att jag funderar på att bli blond igen* så att de eventuella gråa hår han orsakar syns mindre. Eller att jag ibland står och knyter nävarna och räknar till så höga valörer att min mattelärare i skolan hade varit tokimpad. Jag inser trots detta att jag har det lättare än många andra.


Ge mig styrka att förändra det jag kan,
Mod att acceptera det jag inte kan förändra och
Förstånd att inse skillnaden.

* Mina funderingar att återgå till att vara blond har egentligen inget med sonen att göra, men det lät bra.... =P

2 kommentarer:

Lina sa...

du som är en sån hottie i ditt mörka! inte för att du är ful i det blonda heller förstås, men du fattar :)

~Sol~ sa...

Lina - du menar att jag är snyggare som brunett? *s* Vi får se hur jag gör. Just nu är det mörkare än någonsin, så det tar nog ett tag innan det blir ljusare. =)