torsdag 15 oktober 2009

Ovant


Under min tid som singel har jag träffat många män. Läs inte detta fel nu, för träffat dem är det enda jag gjort och då inte som dejter eller potentiella pojkvänner.

Några av dessa har ändå vid första intrycket utstrålat en möjlighet till att jag skulle kunna tycka om. Detta har visat sig vara både rätt och fel när jag träffat dem några gånger. Jo, jag har gillat dem som personer, men mer än så har inte varit aktuellt. Det tar oftast bara ett eller två möten innan detta är uppenbart för mig. De blir bra vänner och på den nivån stannar det.

Därför är det ovant att faktiskt inse att jag fortfarande tycker om. Vi pratar ofta, vi träffas kanske inte så ofta som jag skulle vilja men ändå någon gång i veckan och ja, jag tycker fortfarande om. Bäddat för trubbel? *s* Jag vet inte hur man hanterar en sådan situation eftersom det är väldigt länge sedan jag tyckte om någon ny. Det är många år sedan jag stod vid detta vägskäl.

Naturligtvis har jag tyckt om, och det väldigt mycket, under de år som varit. Men poängen är att det är många år sedan det var en ny tycka om och jag har ingen aning om hur man gör. Han blir ibland lite ställd när jag frågar saker rakt ut istället för att vänta och se tiden an. Inte så att han tar illa upp eller tycker det är jobbigt, men tydligen är det ovanligt. Men det är lättare för mig att fråga än att gå undra och sedan känna mig osäker eftersom jag ju bara gissar mig fram. Nu vet jag iaf vilken nivå jag ska lägga det på. Även om vi inte är ett par (ännu?) så ligger vi ändå på samma nivå och vem vet hur det kommer att utveckla sig. Det får tiden utvisa.


4 kommentarer:

marbor sa...

Jag blir så himla glad när jag läser det här :D...Så himla mysigt!
Och jag hoppas verkligen att det utvecklas åt ett håll som ni båda kommer tycka om! :D

~Sol~ sa...

marbor - Tack vännen. Det hoppas jag också att det gör. Hur det än blir så får det mig att må himla bra just nu, och det är väl nuet som räknas? Det gör iofs inte att jag inte hoppas på att det håller i sig även i framtiden. *S*
Kram

Anonym sa...

Vad härligt! Hela texten bubblar av pirrigt tycka om så det känns ända hit. Plötsligt ser den där gamla invanda karln här lite grå ut. Inte det minsta stjärnglitter runt honom. :) Lycka till och njut av härligheten. Kram

~Sol~ sa...

ametrin - Det känns lite skönt pirrigt samtidigt som det det är aningen skrämmande. Jag har rått mig själv så länge att det är lite läskigt att tänka på att ta hänsyn och kompromissa. *S*

Men du har ju det jag vill ha. Den där gamla-gråa-invanda-utan-yttre-stjärnglitter-men-med-massa-kärlek-inombords mannen. Dit ska jag också komma någon dag. =)

Tack, jag njuter för fulla muggar och försöker mota osäkerheten på dörren. =)

Kram