fredag 13 februari 2009

Överdrev

OK, så jag överdrev lite i det förra inlägget. Men ibland känns det tungt och jobbigt. Tur att jag inte låter det hålla humöret nere länge. Lika bra att se det som är bra i livet.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Är du som mig? Kan inte vara arg, ledsen, uppgiven en längre stund?
Önskar du också att du kunde bli så där heligt jävla förbannad, ledsen?

Alltså jag kan inte bli arg. Blir jag arg börjar jag grina och då är ju själva arg-grejen borta...hopplöst är det...måste gå en kurs i aggressionsteknik tror jag...*S*...

~Sol~ sa...

Jag kan vara hur förbannad som helst, hur ledsen som helst, hur uppgiven som helst etc, men inte någon längre stund. Många gånger håller jag mig för mig själv någon kväll, sedan återgår jag till det vanliga igen.

Jag har inte samma fenomen som du, med tårar vid ilska. Jag kan bli förbannad och med höjd röst tala om varför, men det är när jag blir riktigt heligt förbannad som jag blir farlig. Jag sänker rösten och talar med lugn, saklig röst om EXAKT vad jag tycker och tänker i situationen och om den som skapat den. Jag går sällan till direkta personangrepp om det inte är befogat, men jag kan pulverisera någon verbalt ändå.