John Blund

Den lilla knatten är någon man ska hålla sig väl med. Ja, John Blund alltså. Jag är bästis med honom på ett sådant där fjortisaktigt sätt. I perioder är vi oskiljaktiga och jag sover som ett barn på nätterna. Underbart skönt och jag orkar med mina dagar på ett fullt tillfredssställande sätt. Sen blir vi tjuriga som fan på varandra och han håller sig borta i alldeles för långa perioder.

Inga ursäker för något jag inte kan minnas att jag gjort hjälper. Jag har försökt allt! Böner, ursäkter, kommandon och vädjanden. Inget funkar. Han har till och med kommit på ett sätt att undkomma de där kemiska hjälmedlen man kan ta till för att kalla på honom. Just nu är jag på gränsen till att möta honom i tvekamp.

Jag har svårt att somna och är därför mindre alert när väckningen ljuder. Att ryggen ömmat de senaste dagarna gör inte saken bättre. Det blir till att tvinga mig själv att gå lägga mig tidigt så att lilla Johnny kanske känner medlidande för att jag väntat så tålmodigt. *host, host* Väckarklockan ringer inte förrän kvart över sex i morgon. Jippie! Sovmorgon. =)