Grabbens pappa och jag har ofta dialoger. Allt är frid och fröjd tills det är dags att förverkliga det vi kommit överens om i dialogerna. Idag hade vi inte en dialog, utan det var mer så att jag var sur och därför lite mer direkt och rak på sak än han gillade, trots att jag faktiskt höll inne mycket av det jag ville säga...
Jag: Kom vi inte överens om att han skulle få dataförbud direkt om han skolkade?
Han: Jo.
Jag: Men förra veckan var han tydligen hemma och fick ändå sitta vid burken lika mycket.
Han: Nej, nej, han satt faktiskt någon timme kortare än vanligt*.
Jag: Alltså, det är väl du som brukar vara den av oss som bäst förstår sig på matte?
Han: Jo, jag har bättre sinne för det än du. *lite belåtet*
Jag: I så fall borde du förstå begreppet NOLL!
Han: Va?
Jag: Jo, totalförbud är lika med noll. Men den enda nollan här är ju tydligen du. Det i sig borde ju göra att du förstår det ännu bättre, men uppenbarligen är det överkurs.
Han: Nu tycker jag du är orättvis. *buttert*
Jag: För att jag säger som det är? Jag tycker du ska ta och iaf låtsas att du är mannen i huset där borta. Förresten kan han troligen lösenordet du aldrig använder på datorn, så du kan ju byta det om du mot förmodan skulle våga agera som vi kommit överens om.
Han: *total tystnad*
*30 sek senare....*
Han: Jag tycker du är orättvis.
Jag är så trött på att dela föräldraskapet med någon som är kraftlös, har ett känsloregister av en isbit och drivkraften av en sengångare.
Jag: Kom vi inte överens om att han skulle få dataförbud direkt om han skolkade?
Han: Jo.
Jag: Men förra veckan var han tydligen hemma och fick ändå sitta vid burken lika mycket.
Han: Nej, nej, han satt faktiskt någon timme kortare än vanligt*.
Jag: Alltså, det är väl du som brukar vara den av oss som bäst förstår sig på matte?
Han: Jo, jag har bättre sinne för det än du. *lite belåtet*
Jag: I så fall borde du förstå begreppet NOLL!
Han: Va?
Jag: Jo, totalförbud är lika med noll. Men den enda nollan här är ju tydligen du. Det i sig borde ju göra att du förstår det ännu bättre, men uppenbarligen är det överkurs.
Han: Nu tycker jag du är orättvis. *buttert*
Jag: För att jag säger som det är? Jag tycker du ska ta och iaf låtsas att du är mannen i huset där borta. Förresten kan han troligen lösenordet du aldrig använder på datorn, så du kan ju byta det om du mot förmodan skulle våga agera som vi kommit överens om.
Han: *total tystnad*
*30 sek senare....*
Han: Jag tycker du är orättvis.
Jag är så trött på att dela föräldraskapet med någon som är kraftlös, har ett känsloregister av en isbit och drivkraften av en sengångare.
* Ungen sitter vid datorn ca 4-5 timmar om dagen då han är hos pappan, på helgerna blir det ännu längre...
4 kommentarer:
Synd att det ska vara så svårt att kommunicera ibland..
Kan inte annat än hålla med...
hahaha kunde inte låta bli att le åt det vinnande argumentet "jag tycker du är orättvis".. herregud, karlar *sucka* det kan inte vara lätt att vara "den hemska mamman" när någon hela tiden underminerar dig och dina beslut så fort han åker hem till pappan.. usch säger jag..
Det är inte lätt och många gånger har jag önskat att jag inte anser det rättvist att han har bägge sina föräldrar, både för honom och för oss. Livet hade varit lättare om det varit annorlunda...
Skicka en kommentar