Det är tidig morgon och jag har (som vanligt) nyligen kommit hem. Eftersom jag tillbringat de senaste dagarna sovandes känner jag mig inte trött nog att somna om en stund. I vanliga fall tycker jag det brukar vara rätt skönt att göra det. Idag känner jag mig rastlös. Då jag inte har något speciellt att göra och brorsan och grabben ligger i olika rum och sover finns det inte mycket annat att göra än att tänka. Klart som fan att hjärnan kickar igång som på given signal. Mer eller mindre obetydliga tankar fyller skallen, som pusselbitar som inte passar ihop.
Jag undrar hur en vän mår. Nässelfeber är inte att leka med. Tur att hon fick vård så fort igår.
Jag saknar jobbet.
Vad ska jag laga för mat idag?
Försummar jag min son? Jag har inte sovit hemma på flera veckor. Iofs åker jag inte förrän framåt kvällen och kommer hem vid sju på morgonen för att sen vara hemma med honom under dagtid. Sonen ignorerar mig större delen av tiden, men trots det känns det som om jag borde vara hemma på nätterna. Är jag en dålig mor?
Varför skriver jag inte just nu? Motivationen är puts väck.
Efter att ha kollat igenom horoskopsboken jag fick igår kan jag konstatera att vissa saker är jag i ett nötskal medan andra är helt åt helsicke. Generaliseringar funkar alltså om man vill tro.
Jag är verkligen kär.
Hur kommer det sig att ett av mina e-post konton frågar om jag verkligen vill radera spam, men tar bort mail från inkorgen utan tvekan? Borde det inte vara tvärt om?
Jag borde ge fiskarna lite fräscht vatten idag.
Hur kommer det sig att jag ger andra vettiga råd och sen inte tillämpar dem själv?
Jag borde börja träna.
Helvete vad fattig jag är nu och kommer vara under tiden jag inte jobbar. Hur fan ska det kunna går runt?
Jag läste en mening i en bok igår...."Vi är väl alla produkter av våra föräldrars glädje och lidande". Hemska tanke!
Undrar om drömfångaren jag har ovanför sängen verkligen funkar?
Ödlorna jag såg på Chilli var verkligen fina. Synd att jag inte har plats på väggarna för dem. Eller råd att köpa dem överhuvud taget...
Hyllan ovanför min säng är sned. Orkar inte fixa till det.
Kanske ska jag sova en stund i alla fall.....
14 kommentarer:
Hahaha... snacka om många tankar.
ia - Jooo, jag vet. Det är en ovana jag har. Att tänka alltså. ;)
Mycket tänkvärt… En sak kan till och med jag svara på (vad glad jag blir): drömfångaren fungerar inte så länge du sover borta!
Kram på dig! / Lena E : )
Många tankar vännen. Hur är det med hälsan idag? Bättre? Sämre? Oförändrat?
Kram
Lena - Hmmm, du har en bra poäng i det. Jag får alltså ge den ett nytt hem...? ;)
Kram tillbaka!
Alex - Jo, de studsar omkring som vanligt. Vitt åtskilda och ändå typiskt jag. *S*
Idag mår jag bra. Jag är rastlös som fasen och behöver aktivera mig, men jag mår bra. Hur har du det själv?
Kramar!
Jodå jag mår okej. Många tankar och mycket man inte kan göra ngt åt, men det är bara att lämna därhän.
Kramar
Alex - Ibland är det till och med bäst att lämna saker därhän. Hoppas att det är sådana du funderar på.
Kramar
Risken är ju att du måste ta med sonen också…
Lena - Jag ska inte flytta, så sonen får också bo kvar här. Och när jag tänker efter så sover jag bättre där så drömfångaren får stanna här och lugna mig de nätter jag är hemma. =)
jag blir helt matt bara av att läsa det här, kan bara tänka mig hur svårt det varit för dig att sova innan du fått ur dom ur hjärna. hoppas iaf du lyckades somna sen. lite.
och du. jag är helt säker på att du inte försummar din son. annars, fråga honom? han är ju gammal nog att kunna stå för vad han tycker?
krams!
ullisen - Välkommen till en vanlig stund i min skalle. ;) Jag brukar ha sådana funderingar och de är som du ser av så vitt spridda ämnen att det kan vara svårt att se en röd tråd. Men det är helt enkelt så jag funkar. =) Och igår valde jag att inte somna om. Jag var istället odrägligt pigg. Hemskt va? :S
Jag tror egentligen inte heller att jag försummar sonen. Funderingen grundar sig mest på att jag tidigare knappt var borta alls, annat än till jobbet, och nu är jag hemma mycket mer sällan. Han tycker det är rätt skönt att vara själv hemma. Ingen som tjatar, ingen som klagar och (bäst av allt) ingen annan som vet vad som är bäst för honom. Vi ses ju i flera timmar varje dag och han flyr till slut in på sitt rum och önskar vara ifred. Nej, han är inte försummad. Det är bara ovanan i det hela som får mig att känna så.
Tack för omtanken.
Kramisar
tack för att du lyssna , hjälpte mig o fick mig o ringa vidare ...
för att du hörde av dig senare ..
hade annars fått en jobbig natt med kliandet *S*
kram till dig
älskadedotra - Klart jag tvingade dig att ringa vidare. Jag förstod ju hur allvarligt det var. Och jag ville ju veta att det gått bra, vännen. Var ju orolig, ju. ♥
Kram
Skicka en kommentar