.... alldeles för fort.
Nu är det slut. Mitt vikariat gick ut igår. De sista dagarna var vemodiga. Absolut inte utan skratt, men ändå fanns där en sorgsen känsla mitt i allt det som framkallade glädjeyttringarna. Jag vill verkligen inte sluta där. Jag känner att det var hemma för mig. Många av kollegorna har uttryckt att de vill att jag ska vara kvar och att jag passar in där.
Nu är inte allt nattsvart eftersom det om ett gäng månader kommer finnas ett grav-vik där och att de kommer att begära mig till det. Det är även bestämt att jag kommer att få jobba mycket i sommar. Nej, det är inte kört. Men det är ändå för jävligt att jag först måste gå hemma i flera månader.
På tal om det fick jag ett svar på mitt mail till chefen på Bemanningstjänst. Hon bad om ursäkt för att svaret dröjt och talade om att hon bett en av tjejerna där gå igenom mitt anställningsavtal. Jag tror inte det leder någonvart, men det är iaf skönt att de inte bara ryckte på axlarna.
Idag ska jag tvätta och baka bröd. Jo, det är så mina dagar kommer se ut framöver. Jag måste verkligen hitta på saker för att inte bli tokig. Folk skrattar åt tanken på att jag kommer behöva tapetsera om snart eftersom jag kommer att förstöra de befintliga när jag klättrar på väggarna av leda och rastlöshet. Härligt. Men ja, då har jag iaf något att göra. Att lära mig tapetsera kan ju fördriva lite tid. =P
Ha en god fortsättning på årets första dagar. Snart börjar verkligeheten igen, om den inte redan börjat med jobb, skola och andra måsten.
Nu är inte allt nattsvart eftersom det om ett gäng månader kommer finnas ett grav-vik där och att de kommer att begära mig till det. Det är även bestämt att jag kommer att få jobba mycket i sommar. Nej, det är inte kört. Men det är ändå för jävligt att jag först måste gå hemma i flera månader.
På tal om det fick jag ett svar på mitt mail till chefen på Bemanningstjänst. Hon bad om ursäkt för att svaret dröjt och talade om att hon bett en av tjejerna där gå igenom mitt anställningsavtal. Jag tror inte det leder någonvart, men det är iaf skönt att de inte bara ryckte på axlarna.
Idag ska jag tvätta och baka bröd. Jo, det är så mina dagar kommer se ut framöver. Jag måste verkligen hitta på saker för att inte bli tokig. Folk skrattar åt tanken på att jag kommer behöva tapetsera om snart eftersom jag kommer att förstöra de befintliga när jag klättrar på väggarna av leda och rastlöshet. Härligt. Men ja, då har jag iaf något att göra. Att lära mig tapetsera kan ju fördriva lite tid. =P
Ha en god fortsättning på årets första dagar. Snart börjar verkligeheten igen, om den inte redan börjat med jobb, skola och andra måsten.
4 kommentarer:
va skönt att gamla tjifen inte tog din kritik med en klackspark. och precis som du skriver, om det sen leder nån vart eller ej är inte lika viktigt: att få respons på sitt missnöje är viktigast. håller såklart alla tummar ändå!
ullisen - Ja, det är skönt att hon inte bara viftade bort det. Men som vi sagt, det leder nog ingenstand iaf. Men jag pratade med lillchefen på det boende jag jobbat på idag och hon trodde nog att jag skulle få komma tillbaka inom kort. De kommer att begära mig så snart jag får jobba igen. Skönt att veta. =)
Tråkigt! Tur att det finns lite ljusglimtar. Annars kan du kanske försörja dig på att baka bröd ;)
ametrin - Jag får nog baka en himla massa bröd för att få det att gå runt. *L* Men allt ordnar sig till slut. Ingen mening med att gå omkring och slita sitt hår, speciellt när det är så tunt som mitt... =P
Skicka en kommentar