Bloddrypande

Igår tillbringades några timmar på akuten för att se efter en tumme. Sagda tumme, tillhörande Han, hade på något vis lyckats bli skuren ända ner till benet av en sk rakbladsskrapa. Nu är han inte en typisk machoman, men trots det såg han lite besvärad ut när jag sa att det inte finns annat att göra än åka upp så att de fick sy igen det. "Men... om jag trycker lite så slutar det blöda. Det blir nog bra ändå."

Jo, tjena! Klart det slutade blöda efter lite tryck och ett väl åtknutet bandage. Men det innebar inte att jag gav med mig. Han blev nog aningen orolig han också, eftersom han inte protesterade mer när jag tog på mig ytterkläderna för att åka till akuten. Att det börjat droppa lite ur förbandet igen kan ha haft något med det hela att göra...

Eftersom han skurit av senan och snittat sönder kapseln som omgärdar leden i tummen tog det en bra stund innan det hela var lagat. De skötte allt på plats och jag fick faktiskt titta på. Han ville inte veta vad de gjorde så han låg och tittade på mig med oförstående ögon. Men, till mitt försvar måste jag säga att jag inte är morbid, utan bara intresserat nyfiken. Jag fick läkaren att förklara steg för steg vad de gjorde och vad de olika verktygen hade för funktion. Jag kommer aldrig kunna något liknande själv, men det var ändå lärorikt.

Nu är handen gipsad fram tills på torsdag och eventuellt måste de skära upp allt igen för att kolla så att senan läker ihop som den ska. Kanske får jag följa med då också. Vi får se...