lördag 11 april 2009

Krig



Jag visste att det skulle komma. Jag varnade bägge parterna innan, men ingen av dem ville lyssna. Grabben för att han på detta viset fick hit den dator han anser vara hans och hans pappa för att han inte trodde att grabben skulle vägra lämna tillbaka det pappan anser vara hans dator.

Jag sa redan från början att de får lösa detta själva eftersom jag omöjligt kan veta vem som sagt vad i detta då det utspelat sig hos pappan sedan flera år tillbaka. Sonen har de senaste fyra åren hävdat att pappan givit honom datorn som sedan dess stått i hans rum och använts nästan enbart av honom medan pappan påstår att han varit snäll och lånat ut den till grabben eftersom han själv oftast använder laptopen.

Jag kan inte ens börja förstå hur korkad pappan måste vara som inte trodde att sonen skulle ta tillfället i akt att behålla datorn här när han väl fått hit den. Jag menar, de har tjatat och diskuterat om denna dator i flera veckor och ändå är det ok att han "lånar" den till LAN´et. Ummmmm.....? Tankeförmågan är nog inte alltid på topp där borta. Resultatet är ett fullskaligt krig i vilket pappan kräver tillbaka datorn och dessutom ska ta tillbaka en switch som han lånat ut till mig eftersom han är arg. Moget, eller hur? *S*

Det är hans switch och han får gärna ta den. Jag tänker inte bråka om det. Det finns att införskaffa sig utan att det gör allt för stora hål. Jag har mest använt den under tiden jag letar efter en gren till min dosa. Jag har visserligen inte hittat någon än (läs: varit lat eftersom jag haft switchen), men det borde inte vara några problem bara man lägger manken till.

Kriget ämnar jag inte lägga mig i. Jag ska naturligtvis vara ett ingenmansland mellan dem för att förhindra blodsspillan, men själva konflikten får de lösa själva.

2 kommentarer:

marbor sa...

Men herre gud! Har pappan en laptop så kan väl grabben få datorn!
Eller tror han att han klämmer åt dig genom sonen?
Så höll mitt ex på. Skulle hela tiden trycka ner mig genom att vara taskig mot grabbarna (vilket han då fick till att det var mitt fel).
Men nu när grabbarna är vuxna så har dom visat att dom står mera på min sida än hans. Dom har synat hans bluffar och hans sätt att vara gentemot både dom och mig.

Trist! Att vuxna människor kan bete sig så tarvligt, dessutom mot sina egna barn...

~Sol~ sa...

Detta har inget med mig att göra, utan med bristen på kommunikation och känsla mellan far och son. Pappan har en allvarlig brist i empaticentrat och sonen har toktröttnat på det. Att de sedan inte kommunicerat alls under de 13 år sonen bott hos honom varannan vecka gör att de upplever saker helt olika och bägge anser sig ha rätt.

Nu är det nog något slags straff för att sonen valt att bo hos mig. Jag spekulerar bara, men jag tror att det kan vara så. Omoget, men inget jag kan göra något åt eftersom grabben och hans ord står emot varandra och jag inte vet vilket som stämmer. *suck*

Sonen är hur som helst helt övertygad om att han gjorde rätt som flyttade hit på heltid. Alltid något.