lördag 20 februari 2010

Hur bra som helst!


Inte riktigt det garn jag har, men ganska likt.


Han och brorsan satt och skrattade och pratade hela kvällen. De satt kvar till halv ett och då krävdes det ändå en stor portion viljestyrka och ett behov av sömn som föranledde uppbrottet. Jag är hur nöjd som helst med kvällen. =D

Idag blir det nog inte så många knyck. Känner mig lite slö, lite oengagerad och vinden (absolut inte snön) gör att jag inte känner för att äventyra mig iväg ut något speciellt. Synd att det blåser så hemskt, annars hade det varit ok att åka pulka idag. Men, men, en dag inomhus kan också vara bra.
Jag kan ju alltid fortsätta sticka.

Ja, ni läste rätt. Jag, som avskyr sådant, har påbörjat ett projekt jag redan vill bränna upp. Eller... nej. Jag vill absolut inte bränna upp den del av halsduken jag faktiskt lyckats streta ihop. DÅ vore jag ju helt galen. Jag ångrar däremot att jag ens började. Fy fan. Jag KAN inte sticka. Det som ändå blir är ett sorgligt exempel på att man trots det kan få ihop något som liknar en riktig halsduk. Ändå har jag gett mig fan på att göra klart den.


Självklart gjorde jag den för bred, men hur skulle jag veta hur många maskor som gör den hur bred? Nu har jag stickat 15 cm och det finns inte en chans att jag repar upp det. Aldrig! Jag kommer istället att få (någon gång långt fram i tiden) en bred halsduk i just mina färger. Ja, färger. I plural. Men tro för den skull inte att jag är så skicklig att jag kan byta garn etc. Nej, jag valde ett melerat garn i olika gröna nyanser blandat med vitt. Man är väl inte dum heller! ;)


Nej, en dusch, en kopp thé och sen får vi se vad dagen bjuder på. Have a nice one!

2 kommentarer:

Anonym sa...

*Skrattar hysteriskt*

"Nu har jag stickat 15 cm och det finns inte en chans att jag repar upp det. Aldrig!"

~Sol~ sa...

Kul att det roar min omgivning iaf. ;) Men förstå vilken bedrift de där 15 cm ÄR! Jag har inte stickat sen jag var tio år. Trodde inte ens jag kunde längre. Eller... det gör jag ju inte, men jag försöker iaf. =P