Del ett och två av serien...
Hur många har läst Sagan om Isfolket? Jag har läst serien av 47 böcker tre gånger tidigare. I nuläget håller jag på med bok tre för fjärde gången i ordningen. Självklart förstod jag böckerna innan, jag läser dem igen eftersom jag älskar berättelsen. Häxorna, förbannelserna, häxmästarna, kärleken, det goda, det onda, människans innersta väsen, mystiken... Det lockar mig. Visst, de är kanske aningen juvenila, men vad gör det? Jag har alltid gillat ungdomsböcker, så länge själva berättelsen är bra.
Sagan om Isfolket är en underbar saga. Kanske beror det på att jag numera själv skriver som jag reagera så hårt när jag läser den nu. Det är stavfel efter stavfel, ibland skrivs orden rent av på norska. Meningarna har ofta klippts av med punkt för att sedan fortsätta med stor bokstav. Jo, bra det egentligen att de inser att det ska vara stor bokstav efter punkt, men det är jobbigt att läsa när det ser ut så här....
*påhittat exempel, enbart för att illustrera*
Hon älskade honom så mycket. Och skulle göra allt för honom. Han kände inte likadant för henne. Men han ville göra henne glad. Prästen kom springandes runt knuten. Med församlingen i följe.
Lägg sedan till stavfelen och de insmugna norska orden så blir det en riktig fest. ;)
Jag gillar fortfarande böckerna, det kommer jag troligen alltid att göra. OK, nummer 9, 15 och 46 kan iofs brännas direkt, så usla är de. Att de mer historiska inläggen i boken roar mig mer än när de kommer närmare vår tid säger sig självt med mitt intresse för gamla eror, men även de mer nutida är helt ok. Nummer 1,2,3 och 41 är rent magiskt bra. Jag har snart läst ut nr 3 igen och känner att jag vill skynda mig igenom serien för att komma till 421 Detta trots att det däremellan finns ett gäng riktigt bra böcker att njuta av.
Tanten behöver se sig om efter en bättre översättare och korrekturläsare.
Sagan om Isfolket är en underbar saga. Kanske beror det på att jag numera själv skriver som jag reagera så hårt när jag läser den nu. Det är stavfel efter stavfel, ibland skrivs orden rent av på norska. Meningarna har ofta klippts av med punkt för att sedan fortsätta med stor bokstav. Jo, bra det egentligen att de inser att det ska vara stor bokstav efter punkt, men det är jobbigt att läsa när det ser ut så här....
*påhittat exempel, enbart för att illustrera*
Hon älskade honom så mycket. Och skulle göra allt för honom. Han kände inte likadant för henne. Men han ville göra henne glad. Prästen kom springandes runt knuten. Med församlingen i följe.
Lägg sedan till stavfelen och de insmugna norska orden så blir det en riktig fest. ;)
Jag gillar fortfarande böckerna, det kommer jag troligen alltid att göra. OK, nummer 9, 15 och 46 kan iofs brännas direkt, så usla är de. Att de mer historiska inläggen i boken roar mig mer än när de kommer närmare vår tid säger sig självt med mitt intresse för gamla eror, men även de mer nutida är helt ok. Nummer 1,2,3 och 41 är rent magiskt bra. Jag har snart läst ut nr 3 igen och känner att jag vill skynda mig igenom serien för att komma till 421 Detta trots att det däremellan finns ett gäng riktigt bra böcker att njuta av.
Tanten behöver se sig om efter en bättre översättare och korrekturläsare.
2 kommentarer:
Har läst dem en gång från första till sista. Gillade dem då men tvivlar ändå på att jag skulle klara av en omgång till. Bl.a av just den anledningen du nämner. Orkar inte med litteratur som slarvats fram ...
Jag såg en lista på årtal hon skrivit böckerna. 1982 hade hon spytt ur sig nio böcker. Herregud. Inte undra på att det är slarvigt. Men det är ingen ursäkt för eländet.
Skicka en kommentar