Hans dotter vägrar inse hur farligt det kan vara att springa vind för våg på stan och hänga på första bästa kille (oftast) som pratar med henne. Vi är gamla stofiler som inte fattar någonting alls, punkt slut.
Igår mördades en 16-årig flicka här i Västerås av en jämnårig kille. Hon hittades relativt snabbt och troligen berodde det på att pojken själv gick till polisen för att erkänna.
Den nyheten sätter sig som en järnring runt hjärtat på oss. Tjejen kände killen och kände sig trygg med honom. Dottern här springer med diverse främlingar och säger sig vara god vän med dem efter någon timme eller så. Hon har inga betänkligheter om att följa med dem till olika ställen och har ofta ingen aning om vart det är de varit. Senast i söndags kväll ringde hon för att få skjuts, men insåg sen att hon inte visste vart de var utan fick fråga medan hon satt och pratade med pappa.
Varför skulle hon vara tryggare än den mördade 16-åringen? Passionsbrott sker oftare än man tror. Att springa på förhärdade element i samhället som inte drar sig vare sig en eller två gånger för att utnyttja, skada eller till och med döda är bra mycket troligare om man är så uppenbart bekräftelsetörstig som dottern är. Det är som att se en nattfluga dras till en lampa.
Jag såg en sak idag. Egentligen är det nog inte tänkt att jag skulle se det, men det gjorde jag. Hon har skrivit av sig lite. Där stod det att hon ibland tror att det är henne det är fel på, men att hennes kurator säger att hon är mer normal än de allra flesta vuxna som finns i hennes omgivning. Hur fan ska man kunna hjälpa flickan om hennes egen kurator, samma kurator som skyfflar över skulden på pappan trots att han sökte hjälp så snart flickan flyttade hem till honom, säger till henne att det är hon som gör rätt och alla vuxna runt omkring henne är onormala? Herregud. Jag ska kolla upp hur man går till väga att göra en anmälan om tjänstefel på den där människan. Jag är så less på henne att jag kräks. Hon har försvårat och förhalat situationen så mycket att det borde vara straffbart.
Idag drar det igång. Håll tummarna.
Igår mördades en 16-årig flicka här i Västerås av en jämnårig kille. Hon hittades relativt snabbt och troligen berodde det på att pojken själv gick till polisen för att erkänna.
Den nyheten sätter sig som en järnring runt hjärtat på oss. Tjejen kände killen och kände sig trygg med honom. Dottern här springer med diverse främlingar och säger sig vara god vän med dem efter någon timme eller så. Hon har inga betänkligheter om att följa med dem till olika ställen och har ofta ingen aning om vart det är de varit. Senast i söndags kväll ringde hon för att få skjuts, men insåg sen att hon inte visste vart de var utan fick fråga medan hon satt och pratade med pappa.
Varför skulle hon vara tryggare än den mördade 16-åringen? Passionsbrott sker oftare än man tror. Att springa på förhärdade element i samhället som inte drar sig vare sig en eller två gånger för att utnyttja, skada eller till och med döda är bra mycket troligare om man är så uppenbart bekräftelsetörstig som dottern är. Det är som att se en nattfluga dras till en lampa.
Jag såg en sak idag. Egentligen är det nog inte tänkt att jag skulle se det, men det gjorde jag. Hon har skrivit av sig lite. Där stod det att hon ibland tror att det är henne det är fel på, men att hennes kurator säger att hon är mer normal än de allra flesta vuxna som finns i hennes omgivning. Hur fan ska man kunna hjälpa flickan om hennes egen kurator, samma kurator som skyfflar över skulden på pappan trots att han sökte hjälp så snart flickan flyttade hem till honom, säger till henne att det är hon som gör rätt och alla vuxna runt omkring henne är onormala? Herregud. Jag ska kolla upp hur man går till väga att göra en anmälan om tjänstefel på den där människan. Jag är så less på henne att jag kräks. Hon har försvårat och förhalat situationen så mycket att det borde vara straffbart.
Idag drar det igång. Håll tummarna.
3 kommentarer:
jag tänkte direkt på henne oxå när jag läste om den mördade tjejen.. men jag tvivlar (tyvärr) på att det påverkar henne.. "det händer inte mig, mina polare är såå snällaaa" med den där bimbo-stilen liksom..
fyfan säger jag. det är allt jag kan säga. namn på kuratorn? har ju lite kontakter, tänkte om man visste vem det var.. sms?
håller tummarna! kram!
Hon verkar inte ta till sig tanken att det kan hända henne, nej. Det slår hon ifrån sig helt. Vi överreagerar och är löjliga. =(
Tack för de hållna tummarna, vännen. Kram
min fråga fick svar i kommentarerna här ovanför.
när det gäller handläggaren du skriver om blir jag uppriktigt förbannad. det kan inte vara meningen att det är så här det ska gå till? tycker du ska prata med överordnad, efter att ha berättat för kvinnan ifråga att ni kommer gå vidare i ärendet, och se om ni kan få en annan socionom till er hals.
håller tummar förståss!
å så ja just det ja. jag såg fotot överst: jag älskar brittiska salt&vinäger!! bästaste chipsen ever!
Skicka en kommentar