Mr Osmidig

Jag är förbluffad över hur vissa människor verkligen inte hör vad de själva säger. Min Han är expert på att slänga ur sig saker som är rent förolämpande utan att förstå att så är fallet. Han är inte trögare än att han fattar att han sagt något fel då han ser reaktionen från mig (det drabbar oftast mig eftersom det är mig han oftast diskuterar saker mer ingående med) och då blir det till att försöka tänka efter hur han lagt orden.

I början tog jag åt mig som sjutton. Nu - not so much. Men det är ändå satans jobbigt innan man kommit fram till vad han egentligen menat. Jag funderar på om det finns någon retorikkurs han kan gå så att dessa episoder blir både färre och mindre förolämpande, men det är nog kört. Som det är nu väntar jag ut honom och om han trasslar in sig rejält (läs: säger otroligt korkade saker till vilka det inte finns något egentligt försvar) får han äta upp det i någon vecka eller två efteråt så att han får skämmas utifrån den grad av skada han åstadkommit.

Anledningen till att det blir så här är att han har så otroligt svårt att prata om känslor. Inte bara romantiska sådana, utan känslor över huvud taget. Han behöver egentligen tänka efter ett tag innan man diskuterar sådant, men hur ofta hinner man göra det? Man pratar på, hamnar vid ett ämne och sen tar man det som det kommer. Ja, de flesta gör så, alltså. Vissa har stor möda att få fram sin mening utan att det blir fel.

Tur att man kan lära sig förstå hur andra fungerar så att man inte förstör något som egentligen är det bästa som hänt en.