Egomassage

Ibland är det skönt med egomassage. Klart det skulle vara intressant att få det hela tiden, men risken för hybris och att bli odräglig nog att inte förtjäna fler sådana är aningen för stor om man hela tiden blir matad med sin egen förträfflighet. =P

De senaste månaderna har varit aningen jobbiga och besvärliga, något som (tyvärr) varit uppenbart i bloggen. Jag märker att jag koncentrerar mig mer på det än att skriva om annat, sådant som roar, intresserar och fångar mig. Blir aningen enahanda, men just då jag skriver det behöver jag skriva av mig och det är ju av den anledningen jag har bloggen, så...

I veckan har jag fått några oväntade egomassager. Ok, den ena fiskade jag väl efter och Håkan Bråkan är alltid snäll nog att tillgodose mitt behov av bekräftelse, men de andra har kommit spontant och utan att jag väntat mig dem. Jag vill tala om att jag uppskattar det enormt. Mitt humör lyfte markant, jag går omkring och ler och jag känner inte längre att det inte finns ljus i tunneln.

Tack!