lördag 20 mars 2010

Val


I början av veckan lovade jag Hans dotter att hon skulle få ta hit sin pojkvän från storstan över helgen om hon skötte sig nu i veckan. Det har väl varit lite si och så med skötandet i början av veckan, så det stod och vägde tungt åt att han inte skulle få komma.

Det hon gjorde under veckans första dagar var inte ok. Eftersom jag redan från början sagt att allt berodde på det var jag ju tvungen att fullfölja. I den diskussion som då blev lovade hon guld och gröna skogar, såg på mig med sina oskyldigt blå ögon (ja, de ni ser ovan) och bad enträget om en andra chans.

Av helt egoistiskt skäl valde jag att ge henne den. Iofs lät jag henne tro att det berodde på de "förhandlingar" vi genomgått, men säger jag att det stämmer vore jag en lögnare av stora mått. Hon får däremot tro det eftersom det får henne att tänka till innan hon gör sina dumheter. Troligen stoppar det bara några få av de spontana, rätt korkade idéerna hon har, men även det är ju ett steg i rätt riktning. Att tänka efter före är en vana jag önskar att alla bemästrade.

Nej, anledningen till att jag ändå lät honom komma är att han är en lugn kille som inte gillar att hänga på stan. Nu när min Han är i grannlandet är det rätt skönt att veta vart jäntan är. Ingen skulle tycka illa vara om mig ifall hon försvann igen, men jag själv skulle må väldigt dåligt av det. Nu när hennes kille är här håller de sig hemma alternativt talar om för mig vart de ska. De är dessutom hemma då de säger att de ska vara det. Kanske, kanske smittar han av sig lite på henne också. Man kan ju alltid hoppas. =)

Trots att jag gruvat mig lite för denna helg känns det just nu som om den, alla farhågor till trots, kommer att bli bra. Ja, jag valde rätt.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att du får en bra helg, med lite mer lugn och ro än vad ni haft den senaste tiden med henne.. Kram*

~Sol~ sa...

Tack ia! Jag kan inte annat än hålla med. Jag behövde att den här helgen var lugn. Insåg inte hur spänd jag var inför den förrän den faktiskt blev lugn. =)
Kram

ullrika sa...

du, hon läser inte din blogg va? ;)

~Sol~ sa...

ullisen - Hahahaha.... Nej, hon vet att jag har en men inte under vilket namn. Min dator är dessutom lösenordsskyddad och jag går aldrig in på bloggen på deras dator. Det ska mycket till att hon hittar den. =)