Trött, ledsen och besviken

Ibland blir man fan rädd för hur satans uddlöst, handlingsförlamat och ineffektivt detta samhälle är. Hans dotter har bestämt sig för att inte komma hem. Hon vill umgås med sina nya vänner och stack i tisdags kväll efter att ha sagt att hon bara skulle ut med soporna.

Hon var hem en sväng igår för att byta om. Han var på jobbet och det blev jag som fick ta den sammandrabbningen. Jag är inte hennes förälder och vad jag sa spelade ingen roll. Hon tog stöd av de två killkompisarna hon hade med sig och stack som en avlöning.

Hon har inga pengar, inget ombyte, visste inte vart de skulle och hon känner inte killarna speciellt väl. Hon har nyligen träffat dem på ungdomsgården på stan och de är 4-5 år äldre än hon. Den lilla naiva 15-åriga flickan, som mentalt inte är en dag över 12, tror helt seriöst att nästan vuxna killar verkligen inte vill vara annat än vänner med en liten flicksnärta som så uppenbart törstar efter bekräftelse. Sorgligt.

Kontakt har tagits med både polis och socialtjänst för att få hjälp i denna situation, men de står lika handfallna som vi. Eftersom hon innan hon gick sa att hon skulle vara med sina kompisar räknas hon inte som försvunnen, oavsett det faktum att hennes förälder inte har någon aning om vart hon är eller vad hon gör. Detta gör att de inte kan ingripa alls. Istället råder de oss att reka på stan, åka runt och hoppas hitta henne. Socialtjänsten var lika uddlös. De vill boka in ett möte för att starta en utredning om henne, men någon hjälp att hitta henne så att ett sådant möte kan komma till stånd kunde inte ges.

Det handlar om ett barn. Ett barn som skadar sig själv genom sina handlingar. Ett barn som lämnar ut sig själv totalt för att få bekräftelse och känna sig omtyckt.

Hur fan kan samhället inte ha möjlighet att hjälpa i en sådan situation???