Relativt ensam

I helgen blir jag tonårsvakt. Det är bestämt sedan innan jul att jag skulle vara hos honom och hålla dottern sällskap eftersom han ska till Norge och kasta sig nedför berg så fort som möjligt med assistans av ett par smala brädbitar. Eftersom jag aldrig provat den sortens rekreation känns det för mig som en otroligt vansinnig sysselsättning, men han verkar trots det se fram mot äventyret.

Nu blir det väl inte så mycket hålla sällskap utan mer hålla ett öga på, men eftersom jag lovat henne att hon får ha sin pojkvän där över helgen blir det kanske lite lugnt ändå. Ni får hålla tummarna för det. Detta är nämligen sista chansen hon får att visa att hon klarar att hålla ord och göra det som bestämts. Lyckas hon inte nu blir det trist och träligt för alla. Håll tummarna!

Sonen pratade om att komma över och se på film och äta med oss någon dag, men i övrigt vill han mest vara hos sin flickvän. Jag blir inte ett dugg förvånad om det visar sig att han ändrar sig i sista stund och inte dyker upp. Som det ser ut nu ska jag umgås med minst tre människor i helgen, men som sagt... det har vi inte sett än. Jag kommer bli relativt ensam i sällskapet. Tur att jag har några böcker kvar i Isfolksserien att läsa.