Inte ett ord. Oron sliter i kroppen, samma frågeställning ältas om och om igen, minsta tecken letas och ilska blandas med en stark känsla av hopplöshet och frustration. Och det är ändå inte min dotter. Jag kan bara tänka mig hur Han mår. Usch. Jag lider med honom.
Jag skickade iväg honom till en av sina äldsta vänner ikväll. Det finns ingen mening med att vi bägge sitter hemma och stirrar mot dörren. Han behöver göra något, komma hemifrån, prata av sig med någon som känner honom utan och innan. Han är troligen snart hemma igen, men då har han iaf sett något annat än insidan av ytterdörren en stund.
Jävla satunge. Jo, jag säger så. Jag tror nämligen inte att hon råkat illa ut. Nej, hon roar sig säkert kungligt utan en tanke på vad hon orsakar. Jävla mara.
Låt henne inte ha råkat illa ut...
Jag skickade iväg honom till en av sina äldsta vänner ikväll. Det finns ingen mening med att vi bägge sitter hemma och stirrar mot dörren. Han behöver göra något, komma hemifrån, prata av sig med någon som känner honom utan och innan. Han är troligen snart hemma igen, men då har han iaf sett något annat än insidan av ytterdörren en stund.
Jävla satunge. Jo, jag säger så. Jag tror nämligen inte att hon råkat illa ut. Nej, hon roar sig säkert kungligt utan en tanke på vad hon orsakar. Jävla mara.
Låt henne inte ha råkat illa ut...
4 kommentarer:
Jävligt oroväckande.
Jag hoppas inget otäckt har hänt henne.
Kram
Hoppsa hon har kommit till rätta. Tips, försök att sätta er in i hur hon tänker och känner. Håller med andra Ullis, hon behöver någon samtalshjälp för hon lär nog inte öppna sig för er. Vilken hjälp skulle ni själva vilja ha om ni var i samma sitution sm tjejn är i.
Alex - Det hoppas vi också. Febrilt och intensivt. Det är jävligt skrämmande, detta. *orolig*
Kram
Ullis - Vi vet hur hon känner och tänker med det gör oss ingen nytta när hon beslutat sig att följa för oss helt okända. Vi vet inte vad DE känner och tänker. Hon är vek och gör som andra vill. Hon vill vara cool, passa in, tyckas om och accepteras. Hon gör detta genom att "lyda".
Hon HAR samtalsterapi. Det har hon haft sedan i somras. De träffas regelbundet och det ger absolut ingenting eftersom hon lärt av en mästare hur man slingrar sig för att slippa undan sådant som är jobbigt. Han insisterar ändå på att kontakten vidhålls och hoppas på att det någon gång kommer en öppning som gör att hennes fasad spricker så att hon kan få hjälp med exakt det hon behöver istället för att man, som nu, behandlar symptomen av en än så länge dold faktor.
Att tänka att det är en själv som är i den situationen går inte eftersom ingen av oss någonsin fungerat som hon. Oavsett våra egna tidigare erfarenheter har ingen av oss agerat eller betett oss som hon gör ens generellt. Jag vet inte hur det då ska kunna gå att fundera ut vad hon gör näst. Men vi försöker.
Skicka en kommentar