söndag 21 mars 2010

För tidigt


Mornarna är min sovtid. Visst kan jag kliva upp tidigt för att gå till jobbet, men det är inget jag föredrar. De absolut skönaste timmarna att sova är mellan 5 och 9 på morgonen. Det är då jag får min kvalitetssömn.

Just nu sover jag väldigt lite - igen. Några sköna timmar mellan 5 och 9 har inte förekommit alls de sista två veckorna. Nattens sista timmar härligt tysta. Man njuter av stillheten och hör sedan hur världen vaknar undan för undan. Ändå saknar jag mina sovmornar. Det finns mornar jag lovat mig själv att ligga kvar, försöka somna om och vägra börja dagen förrän efter kl 9, men efter att ha vänt och vridit i sängen i några timmar ger jag upp. Klockan är inte ens i närheten av 9 än, men valet mellan att bli irriterad, stel och rastlös eller att kliva upp och göra något är inte så svårt.

Idag hade jag bytt sängkläder, tvättat, tömt diskmaskinen, ätit frukost och läst i någon timme när klockan äntligen slog 9. Det är söndag. Hela min varelser skriker om hur orättvist det är att vakna så tidigt, oavsett vilken dag men speciellt på en söndag. Nu sitter jag och funderar på vad jag ska göra härnäst. Jag bakade ju bröd igår så att frysen är full, jag kan inte dammsuga riktigt än eftersom tonåringarna ligger och sover och jag har inte ro att kolla på film.

Äntligen är det söndag. Ikväll kommer Han hem. Han har bara varit borta i två dagar och det känns som två veckor. Jag saknar som fan.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillar de dära timmarna med... de är guld värda.. men om jag vaknar innan 9 (vilket iofs är ganska vanligt).. så är det ändå skönt att vakna av sig själv. Ingen klocka som ringer, och inget MÅSTE.. Man går upp för man har vaknat. Underbart!!!

~Sol~ sa...

Mmmm, jag kan förstå hur du menar, ia, men eftersom jag sällan somnar före mellan 3-4 när jag är inne i mina perioder är de där timmarna nödvändiga för att jag inte ska ramla ihop av trötthet alternativt bli den hätskaste bitchen på denna jord efter en vecka eller så. Jag är van, så jag klarar några veckor med 1-2 timmars osammanhängande sömn, men sen blir det jobbigt resterande veckor det håller i sig.Då vill man inte gå upp för att man vaknar själv utan man önskar man kunde sova tre dygn till eller så. =P

Ullis sa...

jag behöver ALLA mina timmar för att fungera B-) men jag är ju sån.. kräver mycket sömn för att fungera bara.

vet hur det är att sakna.. en vecka känns som ett år..

~Sol~ sa...

Jag kräver ju inte så fasligt mycket sömn, men när jag inte sovit ordentligt på ett bra tag är tanken på att sova ett helt dygn inte främmande för mig. =P

Ja, det känns väldigt långt när man saknar...

bika sa...

Visst är det märkligt att så kort tid kan kännas så lång?
Jag har inte träffat min pojkvän sedan igår morse, det känns mer som ett år än ett dygn..Märkligt.

~Sol~ sa...

ia - Jag var till läkaren med mina oförklarliga perioder av näst intill ingen sömn första gången då jag var elva. Sedan dess har de ojat sig och funderat för att helt enkelt komma fram till att jag är ett intressant fall. Nu har jag sömntabletter att ta till när det blir överjävligt, men inte ens de vill funka ordentligt. Det är en 50/50 chans att jag sover eller att jag helt enkelt blir som om jag druckit alldeles för mycket men ändå är vaken. Jag undviker det alternativet så länge som möjligt. =S