Över

Det tog ett dygn men sen gav det med sig. Jag sov mest. Inte djupt, men iaf så att jag slapp den allra värsta smärtan. Den kände jag de gånger jag tvingades upp för att spy. Tänk er att redan vara under tortyr och sen spänns alla muskler i kroppen samtidigt för att tvinga ut något som inte finns. Inte ens galla. Men kroppen ville ändå tvinga ut det. Usch.

Idag vaknade jag med den där matta rastlösheten som kännetecknar min återhämtning. Jag orkade knappt röra mig men ändå har jag plockat undan, handlat, bakat två sorters bröd och bjudit Han och dottern på mat. Jag borde ramla ihop av trötthet, men nu kommer biverkningen av att ha sovit i ett dygn. Härliga tider. =P

Nåja, jag har inte huvudvärk, jag har behållit maten, jag har bröd i frysen och jag har ett rent hem. Jag tänker inte klaga. =)