Hans dotter var med mig hem igår. Vi bakade bullar till hennes födelsedagsfika nästa helg. De brukar köpa fikabröd, men det tog inte många sekunder att övertala henne att spendera dagen hos mig för att baka kanel- och vaniljbullar. Lika bra att ta bägge varianterna när man ändå är igång. =)
Hennes pappa var och snickrade på deras nya hus under tiden. Min grabb var inte hemma förrän bullarna var klara. Vi lånade visserligen in grannens treåring som assistans under bullbaket, men det blev ändå en hel massa tid över för att prata. Skönt. När sonen kom hem åt vi mat tillsammans alla tre och de fick sedan hjälpa mig ner i källaren med en massa böcker. Ja, sju kassar fick bo i källaren på obestämd tid. Det gör ont i hjärtat, men jag har inte plats för dem - än.
Jag visste att kvällen skulle bli någorlunda sen innan pappan kom för att hämta henne, så medan sonen valde att krascha i soffan redan kl 20 satt hon och jag och pratade, spelade musik och en stund hade vi varsin bok att roa oss med. En kopp thé runt nio avrundade kvällen rätt bra. Efter den var vi mest trötta. Hon hade sin egen agenda, den tösen, för när pappan skulle hämta henne såg hon bedjande på mig samtidigt som hon talade om för honom i telefon att hon ville sova här. Vem kan säga nej till stora, bedjande ögon från någon som verkligen varit trevligt sällskap hela dagen?
Sonen var vaken med mig en stund inatt. Troligen pga av att han somnade så tidigt, men hur som helst fick vi en liten stund egen tid då. Det var skönt, trots den sena timmen. Han ska ju inte upp till skolan mer så jag slapp känna behovet av att tvinga honom i säng. Vi pratade mest trams men det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att vi inte bråkat sedan jag tog beslutet att inte motarbeta honom gällande att sluta skolan. En hel veckas fred. Mina nerver jublar. Hans humör gör detsamma. Vi tar oss igenom detta.
Nu har tösen åkt till skolan, grabben sover och jag är på väg tillbaka till sängen. =)
Hennes pappa var och snickrade på deras nya hus under tiden. Min grabb var inte hemma förrän bullarna var klara. Vi lånade visserligen in grannens treåring som assistans under bullbaket, men det blev ändå en hel massa tid över för att prata. Skönt. När sonen kom hem åt vi mat tillsammans alla tre och de fick sedan hjälpa mig ner i källaren med en massa böcker. Ja, sju kassar fick bo i källaren på obestämd tid. Det gör ont i hjärtat, men jag har inte plats för dem - än.
Jag visste att kvällen skulle bli någorlunda sen innan pappan kom för att hämta henne, så medan sonen valde att krascha i soffan redan kl 20 satt hon och jag och pratade, spelade musik och en stund hade vi varsin bok att roa oss med. En kopp thé runt nio avrundade kvällen rätt bra. Efter den var vi mest trötta. Hon hade sin egen agenda, den tösen, för när pappan skulle hämta henne såg hon bedjande på mig samtidigt som hon talade om för honom i telefon att hon ville sova här. Vem kan säga nej till stora, bedjande ögon från någon som verkligen varit trevligt sällskap hela dagen?
Sonen var vaken med mig en stund inatt. Troligen pga av att han somnade så tidigt, men hur som helst fick vi en liten stund egen tid då. Det var skönt, trots den sena timmen. Han ska ju inte upp till skolan mer så jag slapp känna behovet av att tvinga honom i säng. Vi pratade mest trams men det spelar ingen roll. Det som spelar roll är att vi inte bråkat sedan jag tog beslutet att inte motarbeta honom gällande att sluta skolan. En hel veckas fred. Mina nerver jublar. Hans humör gör detsamma. Vi tar oss igenom detta.
Nu har tösen åkt till skolan, grabben sover och jag är på väg tillbaka till sängen. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar