torsdag 10 december 2009

Jepp


Nu känner jag igen mig själv igen. Det där mörka, grubblande, muttriga och deppiga är inte jag. Jag orkar inte vara sån. Det tar för mycket energi. Jag har öst ur mig till några få, fått den respons och förståelse jag behöver och ämnar nu gå vidare i den mån det går.

Jag har förlikat mig med tanken på att min lilla satungen inte kommer att gå i skolan mer. Iaf inte på ett tag. Ok, det är inget jag gillar, det är inget jag uppmuntrar och det är absolut inget jag velat för honom. Samtidigt väger det rätt tungt att vi bråkade tre timmar om dagen om att han över huvud taget skulle gå till skolan. Det är inte värt det. Jag vill kunna se mitt barn och känna annat än frustration, irritation och ilska. Allt löser sig till slut.

Jobbet är som det är. Jag kan inte göra något åt det. Jag kommer verkligen att sakna detta ställe, men har redan sett till att jag får jobba som sjutton där i sommar. Inte helt fel att ha kirrat jobb när man äntligen får börja jobba igen. Jag får gå dit och hälsa på regelbundet när jag ändå bara går hemma.

Bemanningstjänst är jag fortfarande förbannad på, det säger sig självt, men jag tänker inte låta det dra ner mig. Min chef där kommer att bli allt annat än glad när hon kommer tillbaka från sin konferens och hittar mitt mail i sin inbox i morgon. Det är inte på något vis ett elakt brev med personangrepp, men det talar om rätt många av det brister det stället har. Kanske på ett lite spetsigt sätt och med lite illvilja över sättet de behandlat mig på, men det får de fan ta. Hon har fyra månader på sig att lugna ner sig innan jag skickar in min anmälan dit igen. Det borde räcka...

En kommentar om något vi pratat om tidigare gjorde att jag oroade mig en del över en sak gällande min Han, men en direkt fråga redde ut det ganska omgående och jag slipper oroa mig. Skönt att känna att jag inte behöver dra mig för att fråga. Jag föredrar att slippa fundera och oroa mig. Rak och ärlig kommunikation är helt rätt. Detta känns bättre och bättre för var dag.


~Sol~ lyser igen efter några kraftiga stormar. Lite svagt kanske, men hon lyser. =D

2 kommentarer:

Spasm sa...

Skönt att det har blivit soligt igen, men du vet att du är minst lika uppskattad även när det är molnigt.

Många kramar

Ullis sa...

sådär är det ju alltid, frågan löser ju allt direkt, det är en av både dina och mina bästa egenskaper.. just det faktum att frågan kommer. :)

älsk dig! <3