Overkligt

Grav-viket påbörjas egentligen inte förrän den 12 maj, men de vill ha in mig tidigare. Tydligen har alla där uttryckt en stor glädje över att jag får komma tillbaka. Snacka om att det värmer och gör att man känner att man vill tillbaka! Redan den 20 april får jag återgå till att bli en nyttig person i samhället. Visserligen verkade det som om de ville att jag skulle börja ännu tidigare, men en snabb överblick på mina stämplingsdagar gjorde att det inte kunde bli aktuellt förrän den 20´ e.

Det känns lite overkligt. Jag ska inte bara börja jobba igen, utan jag ska börja jobba just där jag vill jobba. Som om inte det vore nog så ringde chefen igår och förhörde sig lite om vilken lönenivå jag ligger på. Hon bad så mycket om ursäkt över att inte ha allt för stort svängrum i och med att det gäller ett vikariat, men hon skulle göra vad hon kunde för att höja min rätt miserabla lön. Utan att jag ens tänkt fråga. Herregud. Jag hade inte ens tänkt på det. Jag har bara varit salig över att få börja jobba igen. Men hon tänkte i mitt ställe. Tack för det!

Gårdagen gick som i ett rus. Idag är jag mer sansad. Inte mindre glad, absolut inte. Jag är helt otroligt glad. Det spritter i kroppen och just här och nu känns det som om allt, precis allt, kommer att ordna sig. Jo, även sådant som inte rör jobbet eller sonens skolgång. Vi har haft några kvällar för oss själva eftersom dottern har påsklov och valde att åka med kompisen som var här hela helgen hem under några dagar.

Tiden har varit välbehövlig och vi har ägnat mycket tid åt varandra. Som jag sa tidigare, framtiden kommer tids nog. Just nu mår jag bra, just nu är jag kär, just nu vill jag detta så det värker. Det vore ju satans korkat att slänga det i sjön då, trots att det finns osäkra element i det hela. Osäkert betyder inte katastrof. Inte nödvändigtvis. Det kan även betyda att man växer sig starkare tillsammans. Det kan kanske till och med betyda lycka i slutänden. Jag ämnar låta bli att fundera på det tills det står för dörren.