Grabben var vaken när jag kom hem vid sju i morse. Han önskade snart att så inte var fallet. Jag fick frispel när jag såg disken och skräpet som travats runt hans dator, på diskbänken och på bordet. Herregud, jag var ju hemma och fixade i ordning köket senast igår! Det borde inte vara möjligt. Men tydligen är det det.
Efter en lång harang han inte ens lyssnade på (vilket jag visste innan jag ens började, men det verkar sitta i generna att jag ska likna min mamma i något iaf) blev jag mer specifik. "Om du inte tar bort disken och skräpet från ditt rum ämnar jag på fullaste allvar ta dina datakablar!"
Han såg mindre imponerad ut, faktiskt. Tja, som förväntat spädde det på min frustration så att kolugn eller bärsärk var de enda alternativen. Jag valde att lugnt tala om för honom att jag faktiskt älskar honom men att jag i just detta ögonblick funderar på hur han skulle klara sig med hjärnskakning och bara en arm eftersom jag skulle ha slitit av den andra för att tillfoga honom hjärnskakningen.
Ni som inte träffat oss behöver kanske veta att vi har en väldigt speciell jargong. Det låter ofta hårt och elakt, men i grunden finns en djup förståelse och humor. Rått men hjärtligt, brukar man nog säga. Hur som helst så renderade den mentala bild jag målade upp i hans sinne ett ofrivilligt flin mitt i allt och snart hade vi målat upp en etter värre bild av vad som kom näst efter avslitna lemmar och skakade huvuden.
"By what right do you come here and complain?" *frammuttrat*
"I have every right! I´m your mom, I live here, I pay the rent, cook your food and do the laundry!" *harmset*
"Nope, can´t see that any of that gives you the right to be a pain in my life." *eftertänksamt*
"I pay for your internet." *slugt*
"Eeeehhhh.... ok. You win...." *stukad*
Han fanns sig dock rätt fort. Tyvärr var det lite för tidigt på morgonen efter en natt med allt för lite sömn för mig. Jag borde ha tänkt till innan jag ingick ett vad med honom, speciellt när han dessutom har en djävulsk blick i ögonen.
"If I´m right, you take care of the kitchen. Yes?"
Gissa vem som städade köket? *suck*
Nåja, han plockade iaf undan i sitt rum. Man får vara glad för det lilla. Och egentligen är jag lite stolt över att han lyckades lura mig.... men berätta för fasen inte det för honom! ;)
Efter en lång harang han inte ens lyssnade på (vilket jag visste innan jag ens började, men det verkar sitta i generna att jag ska likna min mamma i något iaf) blev jag mer specifik. "Om du inte tar bort disken och skräpet från ditt rum ämnar jag på fullaste allvar ta dina datakablar!"
Han såg mindre imponerad ut, faktiskt. Tja, som förväntat spädde det på min frustration så att kolugn eller bärsärk var de enda alternativen. Jag valde att lugnt tala om för honom att jag faktiskt älskar honom men att jag i just detta ögonblick funderar på hur han skulle klara sig med hjärnskakning och bara en arm eftersom jag skulle ha slitit av den andra för att tillfoga honom hjärnskakningen.
Ni som inte träffat oss behöver kanske veta att vi har en väldigt speciell jargong. Det låter ofta hårt och elakt, men i grunden finns en djup förståelse och humor. Rått men hjärtligt, brukar man nog säga. Hur som helst så renderade den mentala bild jag målade upp i hans sinne ett ofrivilligt flin mitt i allt och snart hade vi målat upp en etter värre bild av vad som kom näst efter avslitna lemmar och skakade huvuden.
"By what right do you come here and complain?" *frammuttrat*
"I have every right! I´m your mom, I live here, I pay the rent, cook your food and do the laundry!" *harmset*
"Nope, can´t see that any of that gives you the right to be a pain in my life." *eftertänksamt*
"I pay for your internet." *slugt*
"Eeeehhhh.... ok. You win...." *stukad*
Han fanns sig dock rätt fort. Tyvärr var det lite för tidigt på morgonen efter en natt med allt för lite sömn för mig. Jag borde ha tänkt till innan jag ingick ett vad med honom, speciellt när han dessutom har en djävulsk blick i ögonen.
"If I´m right, you take care of the kitchen. Yes?"
Gissa vem som städade köket? *suck*
Nåja, han plockade iaf undan i sitt rum. Man får vara glad för det lilla. Och egentligen är jag lite stolt över att han lyckades lura mig.... men berätta för fasen inte det för honom! ;)
2 kommentarer:
kan de vara hans snälla mamma //rosis
Klart det var! Jag gick ju på hans fint. Det hela har med semantik att göra och just i morse var han skarpare än jag. =P
Skicka en kommentar