Igår natt skrev jag i affekt. Idag är jag inte mindre i affekt och faktiskt är jag inte mindre förvirrad. Alla känslor jag har i mig är upp och ner. Visst sjutton har vi pratat. Jag vore inte jag om jag inte spottade sanningen i vitögat och tog situationen rakt upp och ner. Men vet ni... trots att jag gjort det vet jag varken ut eller in. Vad ont har jag gjort för att förtjäna allt detta? Ärligt, jag förstår inte! Jag är bara människa. Jag försöker göra rätt, försöker tänka på andra före mig själv, försöker var bra... Men vad fan! Oavsett vad jag gör så står jag lika förvirrad ändå.
Ikväll pratade vi igen. Han har förtstått att gårdagen inte riktigt förmedlade vad han menat, men förklaringen och förtydligandet är nog inte lika starkt som han troligen ville att det skulle vara. Jag är lika förvirrad och lika ledsen som tidigare. Det allra fånigaste i allt detta är att den jag skulle kunna prata med, den som känner oss bägge bäst, är mitt ex tillika hans bästa vän. Känns så där, faktiskt. Visst kan jag ringa honom, visst kan jag prata med honom, visst är han min vän... Men samtidigt vet jag vad Han betyder för mitt ex och då känns det inte ok.
Nej. Jag behöver tid, jag behöver fundera och jag behöver ta till mig alla de små gester han faktiskt gör för att få mig att inse fakta. Han gör vad han kan för att få mig att inse att jag betyder mycket för honom, men vi pratar inte samma språk och just nu har jag svårt att se hur det kan vara så satans svårt att använda de ord som faktiskt finns för att säga att man bryr sig om, att man känner och att man gör sitt bästa.
Ni ser... jag inser vad han försöker säga. Jo, jag gör det. Han försöker verkligen. Jag ser det. Ändå är det inte det jag hör. Mina egna ord är rakt på sak, de lämnar en utan förvirring och utan tvekan. Han fungerar inte så. Jag vet det. Jag gör mitt bästa för att förstå det. Ändå krockar det när han använder de ord han kan för att förklara.
Fan vad det är svårt med känslor!
Ikväll pratade vi igen. Han har förtstått att gårdagen inte riktigt förmedlade vad han menat, men förklaringen och förtydligandet är nog inte lika starkt som han troligen ville att det skulle vara. Jag är lika förvirrad och lika ledsen som tidigare. Det allra fånigaste i allt detta är att den jag skulle kunna prata med, den som känner oss bägge bäst, är mitt ex tillika hans bästa vän. Känns så där, faktiskt. Visst kan jag ringa honom, visst kan jag prata med honom, visst är han min vän... Men samtidigt vet jag vad Han betyder för mitt ex och då känns det inte ok.
Nej. Jag behöver tid, jag behöver fundera och jag behöver ta till mig alla de små gester han faktiskt gör för att få mig att inse fakta. Han gör vad han kan för att få mig att inse att jag betyder mycket för honom, men vi pratar inte samma språk och just nu har jag svårt att se hur det kan vara så satans svårt att använda de ord som faktiskt finns för att säga att man bryr sig om, att man känner och att man gör sitt bästa.
Ni ser... jag inser vad han försöker säga. Jo, jag gör det. Han försöker verkligen. Jag ser det. Ändå är det inte det jag hör. Mina egna ord är rakt på sak, de lämnar en utan förvirring och utan tvekan. Han fungerar inte så. Jag vet det. Jag gör mitt bästa för att förstå det. Ändå krockar det när han använder de ord han kan för att förklara.
Fan vad det är svårt med känslor!
6 kommentarer:
Jobbig situation. Det är svårt när det inte riktigt finns ord. Jag håller allt jag har för att det ska lösa sig på ett bra sätt. Kram!
vet och håller med.. vi pratade ju lite om det idag.. men det är som jag säger till karln min, jag hatar att älska för man blir så otroligt jävla sårbar.. den människa som gör en lyckligast kan även göra en mest illa..
det gäller ju de små sakerna oxå, det gör så mycket ondare när man ju går runt med känslorna på utsidan som man ju gör när man älskar. Men, det kommer ta sig. Han har ju olika inställning till "om ett år" än du. Jag håller tummarna, han behöver dig och du mår bra av honom. oftast. bara han vågar tillåta sig själv känna det så :)
ametrin - Jag tror nog att problemet kan vara mindre än jag upplever det, men att just bristerna i kommunikationen gällande det svåra ämnet känslor gör att det känns enormt. Vi betar av det punkt för punkt och ser vart vi landar. Tack för tanken och kramen, de värmer. Kram
Ladyn - Jo, det är svårt med känslor just eftersom de inte faller inom logikens ramar. Man blir hudlös när det händer något som kan såra en. Och jo, han har tydligen en annan syn än den jag befarar. Och det är inte "om ett år", det är "efter ett år", vilket gör att halva tiden redan gått. Jag har iaf beslutat att inte grubbla mer utan lever i nuet och tar framtiden när det är dags. Kram
Det är just det där med SPRÅKET.. skillnaden i språket.. Män säger saker på ett helt annat sätt än vi.. men vi får inte glömma att deras språk inte betyder det som vi tror att det betyder bara för att vi skulle använda andra ord.
Hans ord som vi kanske tycker är otillräckliga kanske inte är exakt lika starka som vi känner... men de kanske är BRA JÄVLA NÄRA.
sorry för snurrandet.. hihi*
Jag har en magkänsla som säger att detta kommer bli bra..
Kram*
ia - Jo, jag förstår hur du menar och vet att du har rätt. Vi har två ytterligare aspekter av problemet som stör i just kommunikationen och som gör att vi verkligen upplever saker annorlunda än den andra.
Jag hoppas att din magkänsla har rätt. Innerst inne tror jag att den kan vara det, men att lägga hela min tilltro på det vore ju att lägga upp mig på silverfat och vänta på avrättning. Inte riktigt så jag funkar, tyvärr, även om det kanske i detta läge skulle vara gynnsamt att våga för att vinna. Svårt, svårt...
Kram
Skicka en kommentar