Det har varit en relativt lugn månad med Hans dotter, men nu har flickan myror i byxan och är nästan elektrisk igen. Jag ser det på henne, märker det på sättet hon pratar och tycker överlag att det är uppenbart. Han tycker inte det är lika lätt att upptäcka men även han märker att det är på väg uppåt nu. Nåja, bara att bita ihop och ta sig igenom.
4 kommentarer:
Bra att ni trots allt SER vart det barkar hän.. eller hur???
Ia - Jo, det är bra att vi hinner förbereda oss lite mentalt, men problemet ligger ändå i att vi aldrig vet HUR det brakar iväg. Jobbigt värre är dagens underdrift. =/
och det jobbiga är ju oxå att även om man ser det går det inte att stoppa.. låter hemskt och negativt och bla bla, men jag talar av erfarenhet som någon som faktiskt "drar iväg"..
och jag vet ju oxå hur fruktansvärt hjälplösa alla andra känner sig.. de ser det, men är totalt hjälplösa och INGENTING fungerar..
haft många samtal om min värsta tid såhär i efterhand.. och jag blir så fylld av sorg.. för hur fruktansvärt illa jag gjort mina nära.. men, jag kan inte ändra på det förflutna, får försöka se det för vad det är- en fruktansvärt sjuk unge som inte fick hjälp. Och göra bot och bättring genom att vara så bra jag kan vara idag. Åtminstone försöka.
jag avundas er inte, det enda jag kan göra är att erbjuda mig att prata med henne någongång.. av någon som vet hur det är att vara sådär, vart det kan leda. Det är en väg jag inte önskar någon.
Jag uppskattar erbjudandet, Ladyn. Just nu är hon för insnärjd i sig själv för att kunna ta till sig något men kommer det en lugnare period är det absolut av intresse. Just nu tar vi oss igenom en dag i taget och försöker att sy ihop det på något vis.
Kram
Skicka en kommentar