Igår var jag taggad att skriva lite annat än det vanliga dravlet om hur min dag såg ut, men då funkade förstås inte bloggen alls, så ni blev utan. Istället skrev jag äntligen klart det där kapitlet jag låtit bli att fundera på. Det blev nog bra till slut. Faktiskt.
Spiralen är i topp. Ungjäkeln är försvunnen igen. Hon såg till att bli förbannad i förrgår, låtsades åka till skolan igår och är sedan dess puts väck. Just nu är jag inte det minsta orolig utan bara förbannad. Det spelar fan ingen roll vad man gör, hon bryr sig inte, skiter i det blå skåpet och lär sig inte det minsta av sina tidigare erfarenheter. Tragiskt.
Nu på morgonen gav sonen mig en kram och sa att han älskar mig, solen skiner, jag ska skriva anställningsavtal idag och syrrans troll väntar med förväntning på att deras moster ska hämta dem på dagis/fritids. Dagen kommer att bli bra.
Spiralen är i topp. Ungjäkeln är försvunnen igen. Hon såg till att bli förbannad i förrgår, låtsades åka till skolan igår och är sedan dess puts väck. Just nu är jag inte det minsta orolig utan bara förbannad. Det spelar fan ingen roll vad man gör, hon bryr sig inte, skiter i det blå skåpet och lär sig inte det minsta av sina tidigare erfarenheter. Tragiskt.
Nu på morgonen gav sonen mig en kram och sa att han älskar mig, solen skiner, jag ska skriva anställningsavtal idag och syrrans troll väntar med förväntning på att deras moster ska hämta dem på dagis/fritids. Dagen kommer att bli bra.
4 kommentarer:
Det låter som en BRA dag... så länge du jagar bort tankarna om "ungjäkeln" för en stund i alla fall.
Ia - Jo, det blir en bra dag, även om det blir svårt att jaga bort funderingar om henne. Och ungjäkeln är med värme, inte ilska. Vi har en speciell jargong i min familj som kan vara lite svår att greppa ibland. Min grabb har för vana att kalla mig Satan medan jag glatt refererar till honom som Mini-Belsebub. Det är en lång historia... =P
stackars tjej. vad är det som inte stämmer för henne?
nu ska jag skriva nåt som jag hoppas du tar på rätt sätt. alltså. om du orkar, tryck ner ungen på en stol hemma (när hon kommer hem alltså, vilket jag hoppas/utgår från att hon gör) och var vuxen. inte skälla. inte förmana. bara fråga: hur mår du? det är inte din dotter, nä, men hon kommer för alltid vara i ditt liv - eftersom jag utgår från att Han kommer vara det - och då är det lika bra att ta tjuren vid hornen. ni får ingen "hjälp" från sjukvård om jag förstår det rätt? då är det hennes pappas ansvar att tjejen kommer på rätt köl. och om han inte klarar det själv, hjälp honom. om du orkar och kan.
massa krams till dig, och en bra sak i det här eländet är ju att du och sonen verkar kommit varann lite närmare och att han tagit tag i sitt liv? bra!
ps. tror du att det var din pappa där på bussen?
ullisen - Mitt svar blev så långt att jag skriver det i ett eget inlägg istället. =)
Sonen och jag har alltid haft en otrolig sammanhållning, vi kom bara lite vilse i höstas. Nu är vi på rätt köl igen. Han är en suverän grabb.
Och ja, jag tror det var min pappa. Tyvärr. Jag vill inte att han ska bli nyfiken på sitt barnbarn. Orsakerna till detta är många, men kort sagt kan jag tala om att han en gång för länge sen hotade både mig och min son till livet och att han är av sådan karaktär att hotet var på allvar.
Skicka en kommentar