Bonus

Jag har äran att få ta del gemenskapen hos min ex familj trots att det nu är en del år sedan vi separerade. Jag kan inte annat än se mig själv som vinnare i den situationen. Nu menar jag inte separationen eftersom vi bägge är förlorare i att det inte funkade, utan gemenskapen.

Den värme jag känner när jag pratar med dem, träffar dem eller tänker på dem är värd allt. Lördagskvällen var så himla trevlig. Att bara sitta och ta det lugnt, känna sig som hemma. Det är likadant när jag är hos föräldrarna. I över tio år har de tagit mig till sig och även om vi just nu träffas mindre än tidigare känner jag ändå att jag alltid är välkommen, precis som de alltid är välkomna hos mig.

Jag har även vunnit gällande mat. Pörkult (det vi kallar gulasch), wienerschnitzel, tarunja (har ingen aning om egentlig stavning med det är lite som bülgur), fyllda paprikor och en hel massa annat har funnits på menyn under åren. Det är främst farmor som bidragit med detta. Efter att ha sett henne göra dem tvekar jag inte att själv göra langos ikväll. Superlätt ju.

Ja, jag är en vinnare i denna situation. ♥

Snabbsummering

Jag har haft en väldigt bra helg!

Fredagen var det kortspel för Honom och några kollegor och de stackars gubbarna glömde att jag och dottern var där så vi fick en hel massa roligt att skratta åt. Intressant att höra hur killar pratar med varandra när de inte tror att tjejer hör.... *hehe*


Visserligen var jag nykter dagen innan och därför inte speciellt seg men det är ändå uppskattat att Han har LOTR-maraton dagen efter. Jag älskar ju de filmerna. Eftersom jag var aningen mer rastlös än honom tog jag på mig att gå ifrån ibland och ordna med mat, plocka lite och helt enkelt få ur mig lite av sagda rastlöshet också.


Lördagskvällen var oerhört trevlig. Tack. Det blev en mycket god middag med tillhörande vin hos bonusbrorsdottern och sambo. Supergod kycklingpaj!

Och till efterrätt en smarrig chokladmousse toppad med passionsfrukt. Mums!


Jag fick en present! Jag älskar att få presenter!!! Det var en julklapp som blivit lite försenad. Alla som känner mig ser hur perfekt just denna present är. Den är handgjord av brorsdottern, unikt och inte symmetriskt perfekt, bär ett av de latinska ordspråken jag har på väggen, ett svart läderband som passar till allt och den gröna pärlan är pricken över i´t. Det är helt enkelt jag.

Tack Lina! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Ni ser, jag hade redan grönt på mig. =P

Gårdagen var ganska produktiv. Även om vi inte gjorde så stora ansträngningar så fick vi ändå en hel del gjort. Efter en god söndagsmiddag slängde vi på Stekta Gröna Tomater och jag fick njuta av en av mina genom tiderna favoritfilmer. Bäst av allt var att Han inte satt bredvid och suckade, gjorde kräkljud eller muttrade om chickflicks. Faktiskt tyckte han den var helt ok, rätt bra och absolut bättre än han fasat för. *S*

Mysigt

Igår lånade jag med mig yrvädret (Hans dotter) hem. Hon och Stortrollet, som bokat in torsdagsnatten hemma hos mig, fann varandra direkt. Vi lagade mat, pratade, skrattade och hade en väldigt trevlig stund. Den (för tillfället) väldigt lugna 15-åringen och den pratglada 7-åringen smet dock iväg när det var dags att diska. Jag var inte förvånad. Jag har ju haft barn rätt länge och vet hur de funkar. =P

Det var två granna ansikten som mötte mig när jag kom ut ur köket. De hade hittat min sminkväska. Den är, minst sagt, allt annat än tom och ur djupet av den hade de lokaliserat färger och produkter jag glömt att jag hade. Det var inte hemskt, absolut inte, utan man kan istället kalla det ett intressant experiment. ;)

Yrvädret tog Stortrollet under sina vingar och valde självmant att stanna i lägenheten med denne när jag var tvungen att sköta tvätten. Det underlättade väldigt för mig. Tvätten blev ren, de var lugna och myste i soffan, min ohängde odåga ramlade hem under kvällen och var på gott humör, Han fick en lugn kväll för sig själv.... Ja, igår var en bra dag och den värme alla utstrålade var mysig.

Samma språk?

Samtal mellan Han och mig i när han skjutsade hem mig för ett tag sen...

Han: Jag blir nog vaken rätt länge ikväll så om du får riktigt tråkigt hemma och vill ha lite miljöombyte så kan du ringa. Jag kan kanske hämta dig.

Jag: Det vore rätt skönt om du någon gång kunde säga "Jag kommer att sakna dig och vill att du kommer tillbaka hit när du är klar med det du ska göra hemma".

Han: *ger mig en förvånad blick* Det var ju det jag gjorde...

15 år

Jag är oerhört glad över att jag inte längre är så ung. I den åldern hade jag ett allt annat än lätt liv, av flera olika anledningar. Nu, över 20 år senare (kan det ens vara möjligt???), ser jag tillbaka och inser att jag inte delar den nostalgiska känsla många får när de tänker på sin tonårsperiod. Visst saknar jag en del och visst fanns det mycket som var roligt, men i helvete heller att jag vill återuppleva den tiden. Finns inte en chans!

Min grabb börjar ta sig mot slutet av tonåren. Han har visserligen några år kvar men man märker tydligt på honom att han vuxit en hel del under de sista åren. Visst, i mångt och mycket är han fortfarande en dununge och han tänker inte alltid igenom saker ordentligt innan han yttrar sig eller gör saker men i det stora hela verkar han just nu stå med fötterna på jorden. Jisses, så naiv och ovetandes har jag aldrig varit! ;) Men samtidigt vet jag att det inte var alldeles länge sen jag ville donera honom till medicinska experiment eftersom det ändå inte skulle kunnat skada hans tankeförmåga och att det troligen kommer en sådan period till inom kort. Han är ju ändå tonåring.

Hans dotter har det aningen jobbigare just nu. Livet stångas med henne och hon vet varken ut eller in. Eftersom det inte är min sak ämnar jag inte gå in på det djupare, förutom att hon just nu ofta väljer det mindre bra alternativet och sedan inte riktigt kan ta till sig konsekvenserna eller anledningarna till dem. Det skapar oreda, huvudbry och många känslostormar, inte bara för henne utan även för alla runt omkring. Jag finns där för dem utan att kliva i mellan henne och hennes pappa. Det är en oerhört svår balansgång, men jag gör mitt bästa för att inte kliva över någon osynlig gräns. Faktum är att vi balanserar alla tre. Om några år kanske vi ser tillbaka på den här tiden med intresse och humor, men just nu krävs det aningen för mycket energi för att det ska kunna vara en beskrivning av vår verklighet. Tack och lov tycker jag om henne och hon om mig, så att jag är pappas relativt nya flickvän är inte en del av problemet.

Nej, jag är inte ett dugg ledsen över att jag inte är 15 år med alla de humörsvängningar, känslostormar, irrationella beteenden förvirrade funderingarna och oturligt genomtänkta ageranden det medför.

AJ!

Jag har ont som fasen i stussen, men det är det absolut värt! Herrejisses vad roligt det är att åka pulka. ICA-backen är precis lagom höjd också. Man flåsar som en tok efter den tredje vändan, men det funkar ändå att ta sig upp ett tiotal gånger till innan man ger upp.

Lilltrollet valde att vänta medan jag åkte. Bokstavligen. Spelade ingen roll om hon precis kommit ner, var på väg upp för backen eller skulle till att åka. När jag åkte väntade hon. Tittade. Eftersom den där glidplattan jag åkte på orsakade en snöstorm i ansiktet på mig, det fanns gupp och det gick fort förstår jag henne. Eller som den lilla gullungen sa medan hon kiknade av skratt..... "Moster, du skriker som en liten flicka! Och du har snö i hela ansiktet..."

Idag har jag träningsvärk och, som sagt, ont i stussen. På fredag ska jag göra om det. Att man aldrig lär... ;)

Fortfarande måndag. =P

Vi fortsätter väl i samma tema. ;)

Det blev intensivt med lilltrollet går. Först en rätt så lång promenad som den lilla klarade med bravur. Jag hade faktiskt räknat med att bära henne på ryggen en bit av vägen, men hon pinnade på, den gullungen. En tur till affären för att inhandla alla ingredienser till kladdmuffins, hem och upptäcka att vi glömt ägg, tillbaka, hem igen och sen äntligen kunde vi slänga ihop de efterlängtade muffinsen.

Hon bakade, hon såg på film, hon satt och gjorde ljusstakar av lera... och direkt efter varje aktivitet sa hon.. "Jag har inget att göra, moster...".. med bedjande ögon åt mitt håll. Det blev till att hitta något att läsa åt henne, att mysa i soffan en stund och sen var det läggdags. Inte sjutton ville hon lägga sig själv heller, så jag fick en väääääldigt tidig kväll. =P

Några timmars läsning, sen kom sonen hem. Vi pratade en bra stund innan han satte sig framför datorn och jag återgick till min bok. Boken är hur tråkig som helst, men den har en intressant personbeskrivning som får mig att vilja läsa ut den iaf. Någon gång måste ju eländet ta slut, även om det just nu känns som om den är evighetslång.

Nu tjatar hon om lunch. Klockan är tio på fm och hon vill ha lunch NU eftersom jag lovat att vi ska till ICA-backen på Gryta för att åka pulka sen. Pulka och pulka förresten, genom att puta med läppen, se ledsen ut och säga med sorgsen röst att hon önskar hon hade en bob fick hon mig att kolla i källaren om grabbens gamla bob står kvar. Tänk er hennes lycka när det gjorde det. *S*

På torsdag är det stortrollets tur. Hon blev lite sotis när lilltrollet fick vara här ensam så vi bestämde en dag då hon får hela mosters uppmärksamhet. Hon har studiedag på fredag och kan därför vara kvar över natten. Finns inte en chans jag har henne en vardag annars. Stackars skulle då tvingas kliva upp sex på morgonen för att hinna åka buss till skolan och jag skulle få mig en arla promenad hem efteråt. Nej tack. =P

Måndag

Sådan fantasi jag har som döper inlägget efter vilken dag det är. =P

Gissa vem som köpte en kudde åt mig i lördags? ;)

Gårdagen blev lugn och skön. En snabb tur ut till Hälla för att hämta ett nytt förråd av hygienartiklar och några ungsformar till honom och sen blev det nostalgifilmer i många timmar. Nu ska ni inte tro att det är smöriga chickflicks som roar oss på sådana dagar, nej, nej. Han är oerhört glad över att jag är uppvuxen med och faktiskt skrattar åt filmer som Revenge of the Nerds, Slapshot, The Shawshank Redemtion, The Goonies etc än idag. Visserligen ämnar jag tvinga honom igenom Fried Green Tomatoes at the Whistle Stop Café snart, men det är en helt annan sak. Den filmen må anses vara en chickflick, men har ett mycket större djup än att bara vara en snyftis.

Kvällen avslutades med något som blivit lite av en skön vana. Vi löser korsord tillsammans. Eftersom jag inte är mycket för tv är det rätt skönt att han struntar i den och ägnar tid åt att plita ner bokstäver tillsammans med mig. Vi passar på att prata igenom dagen när vi ligger där i sängen och gnuggar geniknölarna för att klura ut alla konstiga ledtrådar.

Idag har varit lugn hittills, men det kommer nog ändra sig rätt snart. Förmiddagen har använts till att plocka undan lite, baka bröd, duscha, pilla mig i naveln och bara vara, men efter lunch ska jag gå hämta upp syrrans lilltroll på dagis. Hon ska spendera natten med sin gamla moster och vi ska laga mat, baka och ta dagen som den kommer ihop. Kanske, kanske kommer vi även äventyra oss iväg till en backa för att åka lite pulka. Jag har ännu inte ägnat någon tid denna vinter till att göra det. Kanske ska jag köpa lite skogaholmslimpa? Ost, mjölk och o´boy har jag ju redan hemma. Hmmmmm.....