Roadtrip

Idag har jag sett lite av Västmanland. Heby var inget som lockade, men väl Morgongåva. Iaf tills vi kom fram och såg eländet. *s* Vi valde att gå igenom snabbt (fanns liksom inget val) och sen äta lunch i Sala istället. Sala är en fin liten stad. Solen sken, humöret var på topp och jag fick visa leg på bolaget där också. En bra dag alltså! ;) Tack stareye. <3

Nu är jag vaccinerad mot den vanliga influensan. Trots att jag annars inte är spruträdd eller nojig gällande sprutor gick det så fort och var så smärtfritt att till och med jag var förvånad när sköterskan var klar. Jag var tveksam till att ta den, men eftersom jag ju brukar kunna bli rätt sjuk under hösten kändes det givet när arbetsgivaren betalde lite mer än halva avgiften för sprutan. Jag valde att se det som ett tecken. Varför inte, liksom? Vad har jag att förlora?

Var sen in till grannarna och gosade med härligt glada gullungar. Svårt att inte springa där hela tiden med de små mysungarna de har. <3

Hålla kursen

Jag promenerar ju en hel del. Jag gillar att göra det. Skönt för både kropp och själ. Men ibland kan det bli aningen för mycket...

Jag gick hem till syrran och fikade idag. En mycket trevlig stund. När jag varit hos henne traskade jag glatt vidare. Rönnby ligger ju inte så långt från Gryta, ju. Bara ett stenkast.

Nå. Nu råkar jag inte ha gått speciellt mycket i det området. Det märktes. Jag min nöt bestämde mig för att jag skulle ta en genväg. Jag visste ju i vilken riktning Rönnby centrum låg, så hur svårt kunde det vara liksom? Jag gick och gick och gick. Till slut kom jag fram till en träbro, bredvid vilken man kunde svänga vänster. Jag stannade till, jag tvekade, jag valde bort. Korkskalle!

Den delen av promenaden slutade med att jag kom fram till en stor lada. Vid detta laget var det mörkt, så det var inte helt uppenbart vilken lada det var. Jag hann nästan ändå fram innan jag förstod att jag stod vid fd Önsta fritidspark. Jepp, jag hade gått i ett stort U. Kollade jag över vägen såg jag cykelbanan jag gått åt andra hållet på för bara en liten stund sen. Jippie!

Jag traskade tillbaka och svängde nu av på rätt ställe vid den där träbron. Jag kommer aldrig glömma den vägen. Nu vet jag. Att jag kände mig fånig som få och rätt frustrerad över att jag inte följde min instinkt var bara en bisak. Jag väljer att nu fokusera på att jag aldrig, någonsin kommer att glömma hur man går genom Rönnbyskogen.

Promenaden hem gick längs välkända cykelbanor och gator. Dagens motionskvot hade ju redan uppnåtts med råge, så jag såg till att inte gå några omvägar hem. =P

Dagens kommentar är tragikomisk. Sagd av en pappa efter en synnerligen svår dag med sin tonårstjej....

"Det får bli en vasektomi. Det försäkrar att jag aldrig behöver gå igenom en sådan här kväll igen!"

Lediga dagar

Jag har varit ledig i några dagar nu. Det är rätt skönt att vara det i veckorna. Jag trivs med att jobba helg och som bonus blir jag ledig några dagar i veckan. Jag gillar verkligen det. =)

I fredags sa jag att jag ska göra så lite som möjligt under mina lediga dagar. Det höll... i några timmar. *s* Inte så att jag tagit ut mig, men jag har hunnit med bra mycket ändå. Skönt att få undan en massa skräp och fått ner i källaren. Nu är det bara att få upp hyllorna i vardagsrummet så att jag kan få ut alla böcker ur skrubben. Vore skönt att kunna använda den som man ska igen.

Något annat som är bra med dessa lediga dagar är att jag hinner träffa mina vänner. Lite kvalitetstid med dem lyser upp hela tillvaron. =)

Jag tror fortfarande att jag tycker om...

Man måste bara älska dem....

Nu på kvällen tänkte jag vara lite schysst mot grabben och överraska honom med en omelett. Sagt och gjort. Jag var till och med på så gott humör att jag valde att inte störa honom i hans spel utan tog med den in på hans rum, något som är så ovanligt att han stirrade när jag kom. Jag pratade glatt på tills jag fick ögonen på en tom matlåda. Grabben kopplade snabbt.

"Din lunch i morgon var väldigt god!"

Äntligen!

Jag var lite rädd för att det skulle göra ont. De berättelser jag hört om att punktera huden med en bläckfylld nål vid fotknölen har alla innefattat en hel del smärta. Jag kan nu meddela att de absolut och tveklöst hade helt jävla rätt!

Men jag är toknöjd.

Den är verkligen skitsnygg!

Tack R.H för att du ville göra den på mig. Och tack L för att du orkade vänta. Ni är bägge guld värda!

Lejonhjarta; konturerna är ödlan jag snott från din blogg, men mönstret är annorlunda. Jag sa ju att jag skulle sno den. Nu har jag den men ändå en helt unik. =)

Jag tror...

... att jag tycker om...

Blockad

Sonen är hos sin pappa över helgen. Denna händelse har föregåtts med mycket gnäll, vägran och mindre glada miner. Ändå var det med mild resignation och inget gnäll han traskade iväg igår.

Jag njöt av ensamheten igår kväll. Att bara vara. En påse godis och musik ramade in scenen. Härligt. Jag behöver sådana här stunder och anser inte att en helg i månaden är för mycket begärt. Grabben tycker ju annat förstås. Hans "om du verkligen älskade mig hade du inte skickat iväg mig" innan han gick var ett alldeles för tydligt spel på mitt samvete för att det skulle fastna. Riktigt så enkelt är det inte. Den egna tiden är för värdefull för det. *S*

Jag pratade med honom i någon minut på msn senare på kvällen men när han fick ett nej på frågan om han fick komma hem bums blockade han mig. Alltså... undrar hur det straffar mig? Jag menar, nu är det ju än lättare att förpassa honom tills i morgon i sinnet. Han tänkte nog inte så långt. Men låt honom gärna tro att han orsakar mig en massa dåligt samvete om det tröstar honom. Jag lider ju inte av det... *hehehe*

Jag läser...

Jag lider med tjejerna. Herregud. Vilken soppa. Hur många var de? Varför? Att han lurat mig är en sak, även om det är förjävla dålig stil. Jag förväntade mig aldrig guld och gröna skogar. Vi bestämde aldrig träff, så jag slapp lyssna på ursäkterna, svepskälen och tystnaden beroende på vilken metod han valde att använda för att sedan inte träffas. Jag hade tur. Jag fick den "bästa delen" av denna härva. Det är jag tacksam över. Jag erbjöd vänskap och trodde det var ömsesidigt. Även i retrospekt måste jag erkänna att jag inte ångrar kontakten. Jag bara önskar att den varit sann.

Ja, klart man känner sig korkad. Idiotisk. Urbota dum. Men samtidigt är det ju faktiskt inte någon jag träffat. Hur ska man kunna veta? De underliga uttalanden, svårförståliga kommentarerna och motsägelser som ibland varit har kunnat förklarats utan att det blivit allt för knepigt. Ibland har förklaring uteblivit, men sedan när är livet lätt att förstå? Knepigheter finns i alla våras liv. Det blir än svårare när även personerna runt omkring (av allt att döma) varit fabricerade också. De som använts som bekräftelse på ett liv, en person. De flesta jag känner är naiva nog att inte utgå från att ett helt kontaktnät är täckmantel för en och samma person.

Nätet är intressant, bara man tar människorna som figurerar där med en nypa salt. Det finns folk till allt.