Några minter

Om en liten stund måste jag kliva på min stålhäst och bege mig ut i den blöta världen. Inget jag ser genom fönstret lockar mig att ta klivet utanför dörren, men jag har inget val. Det är bara att konstatera. Tidiga mornar är inte min grej. Men, men, jag överlever och är glad över att jag själv får välja det mesta på mitt nästa schema.

Have a nice day!

Korkat

Grabben var vaken när jag kom hem vid sju i morse. Han önskade snart att så inte var fallet. Jag fick frispel när jag såg disken och skräpet som travats runt hans dator, på diskbänken och på bordet. Herregud, jag var ju hemma och fixade i ordning köket senast igår! Det borde inte vara möjligt. Men tydligen är det det.

Efter en lång harang han inte ens lyssnade på (vilket jag visste innan jag ens började, men det verkar sitta i generna att jag ska likna min mamma i något iaf) blev jag mer specifik. "Om du inte tar bort disken och skräpet från ditt rum ämnar jag på fullaste allvar ta dina datakablar!"

Han såg mindre imponerad ut, faktiskt. Tja, som förväntat spädde det på min frustration så att kolugn eller bärsärk var de enda alternativen. Jag valde att lugnt tala om för honom att jag faktiskt älskar honom men att jag i just detta ögonblick funderar på hur han skulle klara sig med hjärnskakning och bara en arm eftersom jag skulle ha slitit av den andra för att tillfoga honom hjärnskakningen.

Ni som inte träffat oss behöver kanske veta att vi har en väldigt speciell jargong. Det låter ofta hårt och elakt, men i grunden finns en djup förståelse och humor. Rått men hjärtligt, brukar man nog säga. Hur som helst så renderade den mentala bild jag målade upp i hans sinne ett ofrivilligt flin mitt i allt och snart hade vi målat upp en etter värre bild av vad som kom näst efter avslitna lemmar och skakade huvuden.

"By what right do you come here and complain?" *frammuttrat*
"I have every right! I´m your mom, I live here, I pay the rent, cook your food and do the laundry!" *harmset*
"Nope, can´t see that any of that gives you the right to be a pain in my life." *eftertänksamt*
"I pay for your internet." *slugt*
"Eeeehhhh.... ok. You win...." *stukad*

Han fanns sig dock rätt fort. Tyvärr var det lite för tidigt på morgonen efter en natt med allt för lite sömn för mig. Jag borde ha tänkt till innan jag ingick ett vad med honom, speciellt när han dessutom har en djävulsk blick i ögonen.

"If I´m right, you take care of the kitchen. Yes?"

Gissa vem som städade köket? *suck*

Nåja, han plockade iaf undan i sitt rum. Man får vara glad för det lilla. Och egentligen är jag lite stolt över att han lyckades lura mig.... men berätta för fasen inte det för honom! ;)

Möte

Nu är mötet över. Trots att jag bemödade mig att vara trevlig hela tiden var jag noga med att tala om hur deras agerande uppfattats av oss runt omkring. Jag ifrågasatte även varför ärendet stagnerat hos dem istället för att bli vidarebefordrat till de instanser det egentligen hör hemma. Naturligtvis fick vi inga svar annat än att de inte sett hela bilden förrän helt nyligen. Ändå har det förklarats och nötts i minst åtta månader. Imponerande.

Han tyckte att jag kunde ha tonat ner det hela. Kanske har han rätt. Men samtidigt vill jag inte att någon annan ska råka ut för samma sak och då är det bättre att säga vad man faktiskt tycker och vad man upplevt istället för att gå därifrån och säga det bakom ryggen på dem. Att pejla människor, reaktioner och handlingar är deras jobb. I detta ärende körde de över, missade och gav sanktioner där det inte skulle finnas några. Inte ok.

Nu, när ärendet redan gått över huvudet på dem, ska även de skicka en anmälan till rätt instans, för att "det ska gå snabbare och visa att även de instämmer i det skedda." Mmmmm.... kändes lite som att de öser i ett sjunket skepp. Nåja, nu är bollen i rullning på annat håll...

Småplock

Denna gång var hon borta i fem dygn. Trots upprepade löften har det ännu inte utsetts någon ärendeansvarig på socialen. Istället får vi nu gå till en akutgrupp som annars har hand om saker som är paniskt akuta och inte har med återupprepade mönster att göra. Jaha. Kan ju inte bli sämre än vad som är nu.

Idag är det samtal på Familjecentrum. Denna gång, som troligen blir det sista som är där, ska jag vara med på. Lika bra det. Människan där har tydligen upprepade gånger sagt till detta förvirrade barn att hon ska satsa på sig själv och skita i andra. Det är väl en sak att säga det till en normalt tänkande människa som skulle förstå vad som menades men att säga det till någon som på alla vis söker sanktioner för sitt beteende är mindre smart. Dessutom upplever jag det som mindre smart att sitta tillsammans med barnet och köra över föräldern och på så vis döda den auktoritet han må ha ägt inför barnet. Så mycket för psykologisk utbildning...

Jobbet går suveränt. Jag trivs som fisken i vattnet och är nästan ledsen då jag har en ledig dag. Jag vill jobba, jobba, jobba. Lite för att det distraherar från allt annat, men mest för att jag bokstavligen älskar mitt jobb.

Sommmarplanerna fortskrider, men ändras från gång till annan. Vet fortfarande inte vad vi ska göra, men det känns som ett mindre aber. Han har en båt vi kan guppa omkring på om det är soligt, det funkar för mig. Visst vore det trevligt att åka en sväng till Tyskland, som det var prat om, men att guppa omkring på Mälaren är mer i min prisklass.

Kalasen har avlöst varandra. Lördag, söndag, måndag, sen kommer även idag och i morgon. Det är bra för då tar man sig äntligen tid att hälsa på dem man tycker om. Jag har varit lite dålig på det på sistone, men när någon fyller år tar man sig i kragen. Synd bara att fikat är så gott. Jag kommer ha min alldeles egen kategori i Beach 2010.

Jag har hittat världens godaste yoghurt. Valios fruktyoghurt, laktosfri och med smak av äpple, kanel och vanilj. Att det blev laktosfri berodde enbart på att smaken inte fanns i någon annan variant.

Jag försökte få en drop-in tid hos frisören igår, men efter att ha varit på tre ställen på vägen hem från jobbet gav jag upp. Mitt hår är för bedrövligt slitet och behöver ett lyft. Vis av tidigare erfarenheter vet jag att det faktiskt får en att må bättre. Alltså är det hög tid att klippa av det slitna. Allt som lyfter humöret är guld värt just nu.

Tack och lov att grabben mår bra, att han just nu inte behöver extra omsorg. Naturligtvis får han omsorg hela tiden, ni vet vad jag menar. Hoppas jag. Han är så otroligt mycket gladare än han var för bara några månader sen, vilket är en otrolig lättnad. Han resonerar logiskt och ser till och med sina egna brister - ibland. Snacka om utveckling!

Jag har inte orkat följa "mina" bloggare på ett tag, men nu ska jag läsa ifatt lite.

Solen skiner, himlen är blå. Fasen vad synd att det blåser så fasligt. Aldrig är man nöjd. =P

...

Bra och dåligt

Det är fortfarande full rulle.

Jag började jobba igår! Det var hur skönt som helst, trots att jag var övertygad om att gudarna skrattade åt mig när de anordnade den där slaskstormen, att min vinterjacka är hos Honom och jag sov hemma, trafikljusen som inte funkade, växlarna på cykeln som valde just tio över sex den morgonen jag försökte ta mig till jobbet i decimeterdjupt slask att krångla och att jag, när jag äntligen kom fram, var blöt, kall och fick vänta aslänge innan någon kunde komma och öppna åt mig.

Cirkusen verkar oändlig, men nu verkar de äntligen fatta allvaret i det hela och har omprioriterat det till ett akutärende. Min tilltro till myndigheten är dock lite för påverkad av tidigare erfarenheter att jag befarar att det i praktiken inte innebär någon skillnad. Vi får se. Det finns vissa saker i det hela som inte längre är orosmoment, men i det stora hela är det bara stort och jobbigt.

Vi planerar semester. Eller, för att vara mer korrekt, han pratar om att åka runt till olika ställen medan jag våndas över att ha råd. Visserligen tycker han att jag inte ska oroa mig över det ekonomiska eftersom han gärna står för det mesta, men alla som känner mig vet att jag våndas mer över den tanken än att inte ha själv ha råd. Vi kommer att behöva mötas på halva vägen. Tur att jag bara har en och en halv veckas semester på sommaren, då kan planerna inte bli allt för stora. =)

Nu ska jag iväg och jobba. Himmel vad skönt det är att kunna säga det. Underbart. ♥

Mycket nu

Cirkus Det (måste ju döpa det till något!) har fortfarande biljetter kvar för de som vill se två förhållandevis ungdomliga 36+ taggare bli dränkta av clowner som sprutar vatten ur blommor, nedslagna av frigolitslagträ eller helt enkelt kvävda av tyngden av femton Pennywiser som studsar upp och ner på dem.

Ja, som ni kan förstå verkar det inte finnas någon synlig ljusning i situationen med dottern. Det kommer nog, även om det känns avlägset nu. Man famlar i blindo. Nu blir det till att ligga på, ringa och vara riktigt skitjobbiga för de som påstås vilja hjälpa oss. Förhoppningsvis blir det då lättare att hjälpa än att ignorera och dra ut på tiden.

Jag bevittnade en mindre operation igår. Fick till och med hjälpa till att hålla undan lite hår så att doktorn kom åt ordentligt. Ja, den otroligt söta kattpojken som leker kung hemma hos Honom är numera en eunuck. Snip, snip, så var det avklarat. Eller, hon öppnade påsen med en skalpell, skar sedan igenom en hinna för att hitta kulan, slet sedan i den så att ledarna drogs ut som en gummisnodd, satte en peang, knöt en redig knut vid peangen och sen klippte hon helt enkelt av bollen. Samma procedur med den andra kulan sen. Väldigt intressant att se. Han var inte med i rummet förstås och jag får inte beskriva proceduren för honom. Förstår inte vad det är som blir så känsligt så snart bollar är inblandade. *hehehe*

Mina grannar ska flytta. Det känns overkligt. Har vetat om det i några dar nu och är himla glad för deras skull. De får äntligen ett hem där de får plats utan att klättra över varandra. De kommer dessutom bo i ett bra område, så barnen kommer ha det bra. Inget att oroa sig för där. Mindre trafik omkring huset också. Som ni ser, det är bara fördelar med flytten. Tur det, annars hade jag inte kunnat förlika mig med tanken på flytten. Jag kommer sakna dem som sjutton. Det finns inte en möjlighet att jag får lika bra grannar igen. Dessa är ju mer som familj än som grannar och vänner.

Idag är jag officiellt en anställd igen. Lustigt nog börjar min anställning med två lediga dagar, så mitt första arbetspass är inte förrän på torsdag, men jag suger ändå på det faktum att jag är anställd. Jepp, jag har ett jobb, jag gör nytta och jag är inte en (visserligen påtvingad, men ändå) frisk människa som bara drar benen efter sig hemma.

Äntligen! Min första dag som anställd ska jag ägna åt att strosa i butiker och hjälpa en väns dotter med lite engelskläxa. Blir bra det. =)

Morgonfunderingar

Den käre Pennywise är den enda möjliga symbolen för vår cirkus...

Fick lite sovmorgon i morse. Hur skönt och välbehövligt som helst. Har ju varit vaken länge på kvällarna och sedan uppe hyfsat tidigt på mornarna. Blir lätt så när jag druckit vin. Inte har jag förmånen att kunna sova ut ordentligt då inte. Nej, nej, jag blir rastlös en så där fyra, fem timmar efter jag somnat, oavsett tid det var, och är rastlös och läskigt pigg. Suveränt för alla i min närhet eftersom jag ordnar brakfrukost och donar innan de går upp. Själv skulle jag nog behöva sova lite mer men man gör det bästa av det.

Igår sökte Muhammed upp berget. Grabbens gudfar är pga av askmolnet strandad i landet. Han har varit överhopad med jobb och jag har knappt varit hemma. Kombinationen ledde till att vi inte träffats på alldeles för lång tid. Igår tog jag tjuren vid hornen och åkte hem till morsan, där han är inneboende. Eftersom jag ju var där för ca 1 ½ månad sen hade ingen, minst av allt jag, förväntat mig åka dit på något år eller så. Nåja, jag ville verkligen träffa honom, så jag är glad över att jag åkte dit.

Dottern är ett kapitel för sig själv. Cirkusen har inte lagt ner. Vi har fortfarande hedersplatser mitt i manegen.

På torsdag går jag på mitt första arbetspass. Jag tror de roat sig lite på min bekostnad. De vet att jag gillar att jobba eftermiddagar och kvällar. På torsdag börjar jag kl 6.30. Härligt, med en twist!

Snart kryssning. Det är med jobbet och jag ser fram mot den. I övrigt är jag inte överförtjust i kryssningar men någon gång ibland finner jag att jag faktiskt vill åka. Gänget som ska med är så där lagom galna att det kan bli skitkul, trots den allmänna schabbigheten som råder på båtarna.

Idag ska jag inte göra ett enda nyttigt dugg. Visserligen ska jag iväg en sväng men det är ett rent nöje och har inget med nytta att göra. Undrar om jag ska gå lägga mig och vila en stund till...?