Läxläsning

Jag har hört att Lamaze ska komma tillbaka. De förr så populära andningsövningarn har visat sig vara mer funktionella än man egentligen trott och många barnbördshus och folk som jobbar mot nya liv söker sig nu tillbaka till dem.

Jag har inte ägnat mig åt Lamaze under kvällen, men jag har likväl andats djupt och lugnt och är därför som en filbunke. Må vara att filbunken kanske haft en lite stormig yta, men nu är det kav lugnt. =)

Innan jag blev aningen agiterad hade jag tillbringat en stund inne hos grannen. Han ringde på och frågade om jag hade tid att spendera några minuter med hans sjuåring. Grannfrun var på jobbet och tydligen funkar det där med tålamod inte så bra inne hos dem heller. ;) Grabben var iaf glad över att slippa läsa läxan med pappa och jag fick stå ut med att gå titta på Kenny Starfighter mitt i alltihopa. Fick med egna ögon bevittna chokladzingons återkomst. Ja, för den har ju funnits. Den lanserades 1973, men det var tydligen äckligt med en genomskinlig, brunblaskig, kolsyrad chokladdryck så de la ner produktionen av den rätt snart.

Jag måste erkänna att jag, trots avbrottet med Kenny, hade väldigt trevligt. Min grabb gör läxorna redan på skolan eller innan jag kommer hem (iaf påstår han att så är fallet) och jag har alltid gillat stunderna där man sitter ner tillsammans och man får följa barnets tankeslinga fram till svaret på någon fråga. På helgmornarna får de gärna tillhöra sina päron, men annars lånar jag gärna in grannungarna. *S*


Snubben bakom Kenny på bilden är misstänkt likt Di Leva... kan han ha sjunkit så lågt???

Tålamod är en dygd!

Tålamod är en dygd!
Tålamod är en dygd!


Jag är uppenbarligen inte en speciellt dygdig människa eftersom jag känner för att slå på, sparka, lemlästa och garrottera någon....

Schema

Vi ska fundera ut ett nytt schemaförslag på jobbet. Inga problem, jag gillar sådana utmaningar. Jag gjorde ett femveckors rullande schema för nio personer när jag jobbade på ett boende. Det var lite vanskligt att få till timmarna men det fanns ju mornar, dagar, kvällar, nätter, helger och sedan de alltid lika populära *host, host* delade turerna att ta till. Det schemat användes sedan i flera år, så helt ute och cyklade var jag ju inte.

Vi är (tyvärr) indelade i en grupper, varav en är en schemagrupp. Jag avskyr att hålla på med sådant i grupp. Visst är det bra att höra olika synpunkter, men tänk er själva... Sju kärringar som dravlar om vilka turer, vilka grupper och vilka tider det ska vara. Funkar inte... som det är tänkt... som ni kanse kan förstå. =P

Igår hade vi möte om detta. Bortkastad tid eftersom det enda vi kom fram till var något som tog hela 3 minter av de 50 vi satt och gafflade. Vi hade dessutom inte tillgång till ett gammalt schema eller ett ordentligt schema med barnens tider. De fanns helt enkelt inte, enligt vice chefen. Oerhört frustrerande. Jag har sedan funderat på detta under dagen. Jag frågade den mest troliga innehavaren av sagda dokument. Klart han hade dem! Jag fick kopior och kan nu använda de få minuterna av slötid jag har till att sätta ihop ett eller två förslag till nya scheman så att vi har underlag för en diskussion vid nästa möte, som är om två veckor.

Känner jag mig själv har jag fixat ett klart schema tills dess. Jag kommer inte bli populär av detta eftersom det finns några som kommer att muttra om att jag är en besserwisser/messerschmit, men faktiskt skiter jag i det. Jag skiter likafullt i att jag inte ens vet om jag blir kvar där efter den sista mars. Måste jag sitta med på schemamöten ändå kan jag lika gärna se till att det blir vettiga möten.

Troll

Jag har saknat dem. Faktiskt. Tystnaden var onaturlig.

Jag minns mitt första möte med dem väl. Jag flyttade in här på en lördag. Det fanns inte så mycket att flytta eftersom jag slängt massor och lämnat en del kvar i min brådskande flykt från mitt förra boende, men det som fanns stod huller om buller i lägenheten. Det var i mars, så framåt kvällningen blev det rätt mörkt. Lamporna hade inte blivit uppackade än så jag fick hålla till godo med en liten bordslampa och lamporna i kök och badrum, som ligger vägg i vägg en bit ifrån sovrummet.

Strax efter elva hade jag äntligen skruvat ihop sängen och bäddat den. Ljuden i den nya lägenheten var ovana och därför hördes de ovanligt tydligt. Knäppade i parketten i vardagsrummet, någonstans i huset spolades en toalett, steg i trapphuset... Jag försökte stänga ljuden ute för att kunna få lite vila. Utmattad kastade jag mig i säng och släckte lampan för att försvinna in i sömnens dvala.

Jag fick ingen förvarning. Plötsligt var invasionen ett faktum! Ett hemskt, högt, klanglöst, gurglande ekade mot de tomma väggarna i lägenheten. Jag hann debattera med mig själv i hela tre sekunder innan jag smög ur sängen, tog lampan för att ställa den så långt ut i hallen som sladden räckte och smög sedan närmare ljudet. Att min skugga dansade på väggen framför mig gav det hela en surrealistisk stämning, vilket gav ljudet en än värre dimension.

Köket, det kom från köket. Med en hammare (jag kan än idag inte förklara varför jag trodde jag skulle ha nytta av en hammare i en låst lägenhet i vilken jag visste att jag var ensam) i högsta hugg sträckte jag långsamt in handen och tände lampan. Gurglandet ökade i styrka men jag visade mitt mod genom att stiga in i rummet utan att tveka. Jag gick närmare vasken och gjorde nästa obegripliga sak. Jag ställde mig och såg ner i vasken. Vad trodde jag egentligen att jag skulle få se???

Är det inte konstigt hur vi funkar förresten...? Jag menar, vi hör eller uppfattar något som obehagligt, hemskt eller skrämmande och är vi smarta nog att gå bort ifrån det hela? Nej, nej, vi plockar upp ett tillhygge och går MOT ljudet. Vilka otroliga puckon vi människor är. :S

Jag har nu vant mig vid att rören innehåller mycket luft och att just jag råkar bo där denna luft väljer att fly. Det händer ingen av mina grannar (jag har frågat) och värden har sagt sig inte kunna göra något åt det. Efter sex år känns det naturligt att jag måste lämna köket om jag råkar prata i telefon just då gurglandet i rören uppstår för att kunna höra vad den andra säger. Visserligen sker detta vanligtvis mellan halv elva och ett på natten, så det är mindre vanligt nu för tiden att jag pratar i telefon då det händer. Men hur som helst har det den sista månaden varit konstigt tyst i köket. Men nu är de tillbaka, mina slasktroll!

Förklaring

Grabben kom hem och vi pratade lite medan vi åt. Han hade faktiskt inte haft någon baktanke med sin kommentar om min bild, utan det var helt enkelt så att han tyckt att mitt hår sett rödaktigt ut tidigare, vilket han inte alls ansett snyggt, men på det nya kortet ser det brunt ut. Tänk så enkla förklaringar det finns ibland... =P

Misstro

Min kära Belsebub-wannabe hojtade till på msn för ett tag sen. Han ska vara här kl 18 på söndagar ojämn vecka. Han är alltid sen och jag har slutat reta mig på det. Jag räknar istället kallt med att han kommer mellan 18.30-19.15. Inget att bry sig om. Det har varit likadant sedan han var tio eller så. Man får välja sina strider, helt enkelt.

Hur som helst har jag bytt bild på msn. Han har aldrig någonsin kommenterat min bild där. Idag sa han att det var en riktigt bra bild och att jag är fin på den. Min radar slogs på direkt! Jag skämdes lite över denna omedelbara misstanke om att det var något lurt, men kunde inte slå av känslan. Naturligtvis hade jag rätt. Han hade bara sagt hej på msn för att han sedan skulle leda in samtalet mot att han ville vara kvar hos pappan någon timme extra. Det innebär att han menar till kl 19, men att han i praktiken inte är hemma förrän runt 20 ikväll.

Nåja, jag har slappat hela dagen och en timme till av lugn och ro känns inte betungande. ;)

Modeord

I dagens samhälle har det gått mode i ord. Det har kanske alltid varit så, men förr var det mest byråkrater eller ungdomar som stod för överanvändandet av ord.

Här och nu använder var och varannan människa ord som personlig utveckling, insikt och inre resa. Jag säger inte att det ordet representerar är dåligt, utan det jag betonar är att orden i sig förr var "öronmärkta" av en eller några få yrkeskårer och dessa var ofta antingen inom vården eller new-age-rörelsen. Man hör idag ord som personliga-, livs-, mentala coacher från Greta i kassan, Bernt på biblioteket och Sara på förskolan. Begreppen har spridit sig till hela samhället, som i sin tur omfamnat dem som en slags räddning.

För många är det en räddning i vårt stressade samhälle. Absolut. Då är det värt massor. Bra coacher ska ha en eloge! Men sen finns det coacher som är förklädda jönsar som humbugar för att profitera på sådana som redan mår dåligt. Några kurser här, några diplom där och vips - en livscoach har anlänt. Kraven är väldigt låga för en sådan, för mottagaren, livsavgörande position i någons liv.

Om man sedan ser till vad det är som egentligen lärs ut visar det sig ofta vara baserat på sunt förnuft. Många har tappat fotfästet och då även kontakten med sitt logiska och sunda tänkande. De stressar omkring i sin förvirring och har glömt hur man pluggar in i rätt tänk. Om coachen visar dem vägen tillbaka är han som sagt värd en eloge. Om han däremot gör gällande att han ger dem en frälsning genom att erbjuda dem något revolutionerande är han värd en spark där solen inte skiner.

Kanske skulle man istället kalla detta ett återvändande till det enkla istället för alla ord som nu blivit mode?

Nyss hemkommen

Krogen var kul ikväll. Brorsan kompis var allt annat än modell, men han var faktiskt rätt körd. Inget ont menat, men det är sant. *S*

Klockan är snart halv fyra och jag sitter med ett glas vatten. Jag har hinkat några glas redan och tänker hälla i mig ett glas till innan jag lägger mig för att sova. Det har alltid funkat förr när jag försökt undvika en bakfylla dagen efter. Det funkar nog i morgon också. =)

Träffade en del kändisar ikväll. Blobbare och irl vänner. Träffade bl a Lina. Kul! Hon och jag behöver gå röja järnet tillsammans någon gång. Hon är en kul människa som förstår min sarkastiska humor. =)

Jag uppskattar verkligen denna kväll. Människorna jag valt att umgås med, att ha i min närmsta omgivning, är verklige suveräna personer. Jag hoppas de vet att de är så uppskattade. ♥ ♥ ♥