lördag 3 januari 2009

Eeeehhh?


"Upptäck ett trosskydd som är 8 gånger torrare än ett vanligt trosskydd. Just nu skickar vi gratis varuprover direkt hem till dig"


Eeeehhhh... OK? Personligen vill jag att alla min trosskydd ska vara torra. Om man sedan har diverse flytningar, inkontines eller annat så ska de iaf vara torra när man börjar använda dem. ;)

Sömn


Sömn är inget jag varit bortskämd med i mitt liv. Visst finns det perioder då jag sover bra och då jag inte känner någon brist på det, men samtidigt anser de läkare jag träffat att jag är ett mycket intressant medicinskt fenomen eftersom det inte finns något uppenbart mönster eller anledning till att jag i perioder knappt sover alls. Det längsta jag gått med ca två timmars osammanhängande sömn per natt är sju veckor. Inget jag rekommenderar.

Nu när jag varit hemma för ryggskott har sömnen varit allt annat än regelbunden eller tillräcklig. Inte lika illa som den där längsta perioden, men bra nära eftersom jag efter någon eller några timmar var tvungen att kliva upp och gå omkring för att inte låsa fast i en otroligt smärtsam ställning. Inte heller något jag rekommenderar.

Inatt var jag som vanligt uppe tills morgontimmarna gjorde sitt intåg. Ja, nästa iaf. Jag somnade runt halv fyra. Fortfarande natt, men ändå morgon. Jag sov nog ganska djupt. Måste ha gjort det eftersom jag nyligen vaknat. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. *S* Idag hade jag bokat tvättid kl 13 och har massor med tvätt att få ren. Klart jag inte ställde något alarm eftersom jag ju faktiskt inte sovit längre än till 12 någon dag, oavsett när jag somnat. Lika klart är det att jag just idag vaknar halv fyra. 12 timmar! Herre jisses....

Jag väljer att skratta. Fasiken vad bra jag mår i skallen. Ryggen är stel och låter mig veta att den inte alls är nöjd med mig, men det struntar jag faktiskt i just nu. Jag är klar i skallen och känner inte att jag bara vill gå under. Tvätten kommer knappast rymma och eftersom det ju är jag som bor direkt över tvättstugan så kan jag gå ner och tvätta några maskiner inatt. Ja, jag lär väl knappast somna tidigt ikväll, eller hur? Lika bra att utnyttja tiden till något vettigt. :)

Nu ska jag äta rester från igår. Jag gjorde laxlasagne för första gången och har dunkat mig själv i ryggen flera gånger efteråt. Fasiken vad gott det blev! Och vad glad jag är att jag fick rester. =D

fredag 2 januari 2009

Farmor


I´ve just spent an hour and a half at Farmor´s. She´s a grand old lady! I just wish she´d stop nagging me about finding myself a real man and giving her another grandkid. Geez, one´d think she´s my real granny and not my ex mother in law, who by telling me to find a real man puts her own son down exactly where he belongs. *L* I also wish she´d stop telling me about her semi-erotic dreams. Weird situation... :S

Hmmmmmm................

Fan också. Jag orkar inte översätta. *S* Tydligen tänkte jag på engelska. Jag brukar ändå skriva på rätt språk, oavsett vilket av de två jag tänker på men det blev väl kortslutning i skallen just idag. *S*

Nåja, Farmor är i vilket fall en enorm personlighet som jag är glad över att ha i mitt liv. 80 år och piggare än jag själv. Krutgumma!

Hur funkar människor egentligen???

Jag har en liten egenhet. Jag läser folks dagböcker på AP.
I dem finner man allt. Om man nu inte hade något liv kan man låtsas genom att följa med i folks dagböcker. Det är regelrätta krig, sex, intriger, kärlek, barn, lycka, sorg, stora och små funderingar, ilska och glädje.

Det jag reagerat på nu på sistone är speciellt en dagbok. Den är inte ofta uppdaterad, men den får mig ändå att vilja skriva till ägaren och fråga om han har en skruv lös.

Killen är kär, eller på väg att bli det. Han träffade tjejen på krogen. Oj, vad de dansade och mös. Trevligt, trevligt. Så långt är allt bra. Det är när han undrar vilken ursäkt hon severat sin kille för att ha varit borta långt efter att krogen stängt för att hon suttit med honom och gosat som jag reagerar. Han skriver vidare att han hoppas att de kan lära känna varandra och att hon om hon är lika underbar som hon verkar lämnar sin kille för honom. Åh, hon är så perfekt. Hon har ingen defekt som han märkt av än och de har haft väldigt tät elektronisk kontakt sedan den magiska kvällen.

Vaddå ingen defekt????

Tjejen har kille, för fan! Hon är ju otrogen. Spelar ingen roll om de inte haft sex (än), de har nojsat och de har kontakt på ett sätt som det inte finns en tillstymmelse av ok i när den någon av parterna har ett förhållande. Hur i helvete tänker man egentligen?

Det någon gör med dig kan de även göra mot dig.
Hur fan kan man lita på en människa man vet gjort så mot den förra människan h*n sa sig älska?

Skillnader


Jag hade ett samtal med Kanelen inatt som fick mig att fundera en del. Just den delen som fick fart på min hjärna handlade om flirtande och dess finesser. Jag hävdar alltid att jag inte kan utöva denna ädla (?) konst. Han i sin tur kommenterade att jag har min egen variant.

Klart en sådan kommentar får min hjärna i spinn. *L*

Nå, hur som helst, utan att gå in på vad vi egentligen sa och inte sa, så kan jag konstatera att jag faktiskt inte flirtar. Det som kan uppfattas av andra som flirtigt är inte menat så på något vis. Visst kan jag ibland önska att jag kunde flirta så att det jag säger kan uppfattas som något otroligt tilldragande och intressant och få mottagaren att lägga extra märke till mig ;), men det är aldrig anledningen till att jag säger saker.

Om min ärlighet skulle uppfattas som flirt så är det lite synd om tjejen på bussen som jag kan gå fram till och säga att jag tycker hon har en väldigt klädsam frisyr, killen i butiken som luktar så gott att jag utan att ens fundera vidare påtalar det, om hon på jobbet som har så fina ögon att man baxnar och det främst beror på ljuset i dem. Klart jag talar om det. Eller den som har något snyggt på sig. Det är också synd om den som har en oerhört stimulerande hjärna som får mig att uppskatta samtalen. vi har. När någon uppvisar en fin egenskap visar jag uppskattning genom att antingen verbalt eller genom att i min tur göra något snällt till den. Det spelar ingen roll om jag känner dem eller inte.

Jag kan ge ett exempel....

Strax före jul gjorde jag en sak som fick mina kompisar att skratta och påtala att det är så typiskt jag. Jag själv funderade inte ens på det förrän det blev kommenterat av andra. Jag var på väg in på Maxi när jag kastade ett öga på den stackaren som stod och sålde julkransar i den kalla, råa kylan som rådde den dagen. Tre minuter senare hade jag lämnat över en kopp varm choklad till den stackars tjejen. Hon såg ju ut att frysa. Min kompis tittade på mig som om jag var en utomjording och sa att det ska vara jag till att göra en sådan sak. Men tjejen blev glad och förhoppningsvis lite varmare både till sinne och kropp. Det är viktigare för mig än att folk tycker att jag är konstig.

Men efteråt har jag hört kommentaren om att hon säkert trodde att jag stötte på henne. Eeeeehhh....? Va? Jag vet inte ens hur hon ser ut. Jag tänkte bara att hon säkert frös och behövde något varmt att dricka. Det fanns ju tillgängligt och jag kunde ge det till henne. Hur kan det bli till att man stöter på någon?

Hur som helst lämnar jag nog alla försök att flirta bakom mig. De sorgliga försök jag faktiskt gjort någon gång i historien är bäst att förneka. De var inte vackra alls. Snacka om platt fall... *L* Bättre att någon blir intresserad av den jag är istället för att fångas av något som ofta är konstlade och anpassade kommentarer, blickar och trams. Förhoppningsvis är han då modig nog att göra det övertydligt för jag är lika dålig på att fatta signaler som jag är på att flirta. :S

Trist


Efter att ha kollat på kort från gårdagen har jag konsterat att det är dags att ge håret lite mer liv. Fy fan vilken trist färg jag har.

Nu ska jag bara bestämma mig för hur jag vill ha det. Ljusa slingor är givet, men blir det någon annan färg på underhåret? Hade ju mörklila förr och gillade det. Hmmmmmmm....

torsdag 1 januari 2009

1 januari


Denna dag har förflutit precis som den ska. Av gammal hävd ska årets första dag användas till att slappa. Enda undantaget är om man jobbar och inte har något annat val än att slita hund.

Ivanhoe var precis likadant som alla andra år. Konstigt det där. ;) Men det var ändå skönt att sitta framför tv´n, mumsa på ett päron (är så trött på godis) och bara förlora sig i en romantiserad skildring av en rätt så våldsam epok i vår historia. Konstigt är det också att jag blir lika irriterad var gång jag ser att Ivanhoe väljer det där våpet istället för den självständiga, vackra och rådiga Rebecca. Ja, ja, jag vet att det har med religion och livslång kärlek att göra, bla, bla, bla, bla och dessutom bara är en film. Spelar ingen roll. *L*

På tal om päron... Det är lustigt det där med vad man gillar och gillar. Jag avskydde päron som barn. Gillade det inte som vuxen heller faktiskt. Inte förrän nyligen, vill säga. Nu kan jag längta efter att äta ett saftigt päron. Jag har läst någonstans att man var femte år får nya preferenser när det gäller smak etc. Kanske det. Jag vet iaf att jag de senaste åren kommit att tycka om mycket som jag tidigare mått direkt illa av att äta. Något jag faktiskt har vomerat av är oliver. Nu äter jag dem som om jag vore gravid (vilket är omöjligt). De svarta får visserligen vara, men de gröna är ju himmelska. Nåja, att utöka sina kulinariska upplevelser kan ju knappast vara fel. =)

Resten av dagen har gått åt till att slappa. Jag var visserligen inte drucken igår, men jag kom ändå inte hem förrän vid halv fyra. Vid närmare eftertanke är det väldigt få nätter de senaste tre veckorna jag somnat före fem på morgonen och sen har jag ändå gått upp hyfsad tid. Ja, allt är ju relativt, så innan tolv är hyfsad tid när man somnat framåt fem-sex på morgonen. Kontentan är iaf att jag sover för lite och borde göra något åt det. Frågan är bara vad...?

Men nu måste jag ändå ta tag i mitt liv. Jag kan inte gå hemma och dröna längre. Jag håller nämligen på att bli tokig av det. Min frisyr tar skada av att jag sliter i den för att jag är frustrerad och uttråkad. Det lilla som liknar en frisyr som jag har ens på en bra dag vore trevligt att behålla. Alltså ska jag de dagar som är kvar av sjukskrivningen och annan ledighet försöka göra något som bryter monotonin i tillvaron. Om jag samtidigt kan göra saker som tränar ryggen är det ju två flugor i en smäll. A win-win situation.

Nu när det gamla året är slut ämnar jag försöka lämna en hel del av det som varit under det året bakom mig. A clean break, så att säga. Jag tog ett avslutande samtal med en person idag. Det är väl egentligen avslutat för länge sen, men idag blev det ändå ett mer definitivt avslut. Iaf för mig och det var det som var poängen. Det finns andra saker jag behöver gå bort ifrån också och även om jag varit på väg ett bra tag känns det också mer definitivt nu. Inget mer tjafs och skit nu. Jag kliver ur. Kastar in handduken utan att för den skulle ha gett upp annat än situationen.

Jag fick igår en indikation på något som kan bli lite jobbigt i längden. Tur att jag fick en vink om det rätt tidigt så att jag kan arbeta runt det. Jag tänker inte undvika de personerna det handlar om, men jag kan gå runt det som kan bli infekterat genom att låtsas vara både blind och extremt blond.

Jaha. Så är det som vanligt med min slappardag. Funderingar och åter funderingar. *L* Jag tyckte inte jag gjort något vettigt alls under dagen, men jag har ju kommit fram till en hel del. Kanske är det så man ska göra... Låta sitt undermedvetna jobba järnet medan man själv inte gör något mer ansträngande än att knäppa på datorn...? ;)

Inledning


Nu har det nya året börjat. 2009. Tja, nästan fyra timmar in i året känns det helt ok faktiskt. *S* Det gamla året avslutades på ett väldigt trevligt sätt, även om det fanns någon överraskning kvar att leverera. Mat och trevligt sällskap hemma hos en kompis. Kollade på film för att hålla hennes unga dotter sällskap, så nu har man sett Cinderella story. Gullig film med charmig pojke i. Passar nog en fjortis mer än mig, men det var ändå trevligt. =)

Jag hade fem inbjudningar för kvällen och att tacka ja till dem alla var liksom lite möjligt. Men två hann jag med iaf. Kompisen bor nära syrran, så vi gick över dit en sväng alla tre. Där var det mer livat och fest. Något glas vin, lite surr och sen gick vi tillbaka till kompisen. Det var trevligt där men jag kände inte för att festa med dem. Bättre att lugnt fira in det nya året hemma hos kompisen och hennes dotter.

Tolvslaget bjöd som vanligt på en magnifik fyrverkerishow. Det smattrade och small åt alla håll, strax efterföljt av allehanda ljuseffekter och blixtar. Vackert och väl värt att hålla sig vaken till. Kompisens dotter gick och la sig strax efter detta, men kompisen och jag pratade i några timmar till innan jag kände att det var dags för mig att gå hem.


Första sömnen detta år lär dra sig långt in på dagen. Jag behöver inte vara vaken förrän 15.20. Då är det Ivanhoe. Jo, jag vet. Det är fjantigt, löjligt, patetiskt och allt vad folk vill kalla det. Jag vill ändå se det. Jag har inte missat det ett enda år, inte en när jag var på kryssning över nyåret. Det finns tv på båten också. *s* Ivanhoe är tradition. Det må vara corny, löjligt och fjantigt och jag må kunna alla replikerna, men jag ska ändå se det. Ivanhoe hör till.