Nationalitet?

Nadja Björlin (oftast stavat Bjorlin).

Jag har funderat en del på det där med nationalitet. Jag får ju ofta frågan om varför jag inte blir svensk medborgare när jag ju så uppenbart är svensk. I mitt fall beror det mest på lättja och att jag inte ser någon mening med att krångla med byråkratiska papper och betala en massa pengar för det "nöjet". Visst känner jag mig svensk, även om det språk jag pratar hemma är engelska.

I tidningarna finns det ofta artiklar om "svenska" skådespelare eller svenskättade kändisar. Men hur svenska är de egentligen? Nadja Björlin, till exempel. Kanske inte någon megakändis, men ändå nog så känd som skådespelerska (Chloe i Våra bästa år) och som operasångerska. Hon är dotter till en svensk och en iranska, född i USA, bodde några år i Sverige innan hon som sjuåring flyttade tillbaka till USA. Hur svensk är denna vackra kvinna som 2002 röstades fram som Sveriges vackraste kvinna av tidningen Slitz?

Eller Malin Åkerman, som flyttade till Kanada som tvååring och sedan dess endast varit här i landet på besök några sommarveckor om året? Hon kan visserligen svenska, även om det är med en tydlig brytning, men innebär det att hon är svensk? Jag känner många som kan flera språk - samtidigt. Är de då franska, engelska, tyska, portugisiska eller spanska allt i ett eller är de fortfarande svenska trots att de varit i något annat land och lärt sig språket?

Varför är det så himla viktigt att poängtera att de är svenska eller svenskättlingar? Nu menade jag inte för dem personligen eftersom alla har sitt eget och ingen kan risa eller rosa utan att ha gått i deras skor ett tag, utan jag syftar på tidningarna. Helt ärligt.... vad spelar det för roll om Earl Warren (domare i USA´s högsta domstol under -50 och -60-talet) var svenskättling? Hur sjutton menar de att det har betydelse i något sammanhang? Eller att Jennifer Granholms (amerikansk politiker) farfars far emigrerade från Robertsfors och att hon på långt håll är släkt med Maud Olofsson har för inverkan i hennes liv? Att hon dessutom inte hade någon aning om släktskapet och inte har någon kontakt med den svenska grenen av släkten borde ju rimligen bidra till att man förstår att hon känner sig allt annat än svensk, oavsett hur många gånger man påtalar hennes farfars fars ursprung.

Är det lillebrorskomplexet som hägrar i tidningsvärlden? Som gör att de måste hitta någon koppling till det lilla hemlandet och på så vis höja statusen utåt? Löjligt är vad det är.

Visste väl det!

Ja, vad tänkte jag med egentligen???

På de få minuter som gått sedan jag skrev att det kändes helt ok att vara uppe vid denna tid har jag petat mig i ögat med kajalen och naturligtvis stötte jag till hårborsten på hyllan intill när jag ryckte till. Den har numera simmat i toastolen och sedan blivit tvättad under hett, rinnande vatten. Jag har även fått leta efter mina nycklar.

Håll tummarna för min tur på järnhästen till jobbet. Känns som om det kan behövas. =P

Förvåning

*känner efter ordentligt*

*känner efter igen*

*chockad*

*känner efter en sista gång*

Nej, det är sant.

Det känns helt ok att vara klar och på väg till jobbet vid den här tiden idag.

*fortfarande chockad*

Händelserik dag

Visserligen är det vardagshändelser, iaf det mesta, men det är ändå händelser. =)

Innan jag äventyrade mig ner på stan betalade jag anmälningsavgiften till klassträffen som är i okt. Jag vette sjutton om jag borde ha gjort det, men samtidigt... vad har jag att förlora på det? Jag träffade oväntat på en gammal klasskamrat när jag var nere på stan. Han bor numera i Örebro men var hemma på besök. Jag har inte sett honom sedan den senaste återträffen för tio år sen. Klurigt hur slumpen leker med oss egentligen.

Marbor förärade mig och min stad ett besök idag. Mycket trevligt. Hon är en oerhört sympatisk person. Timmarna svischade förbi och snart var speeddaten över och vi fick säga hej så länge. Nästa gång ska jag försöka ta mig till henne. Det var bestämt en gång tidigare men då ville ödet annorlunda. När jag kommer hem från semestern (nedräkning: bara fyra dagar kvar tills jag åker) kommer ödet inte ha något att säga till om. Så det så! =P

När jag ändå var på stan passade jag på att gå prata med bemanningstjänst. Det hade blivit något missförstånd (Nä hä???) och naturligtvis får jag jobba upp till heltid utan att det blir kval. Människan som ringde måste ha blandat ihop kval och fyllnadstid. Jag har förlorat ett extrapass på detta, men nu är det uppklarat och jag kan ta andra pass i stället. Alltid något.

Några euro finns nu i min plånbok och väntar på att bli använda. Inte så många eftersom jag i det stora hela kommer att vara ensam på gården, sittandes vid poolen tillsammans med laptopen, en bra bok, något kallt att dricka och kanske ett fruktfat eller en sallad. Sa jag att det bara är fyra dagar kvar innan jag åker...? ;)

Nu är jag trött i fötterna och ska följa giraffen på bildens exempel. Slappa, slappa, slappa... =D

Koll?

Folk brukar säga att jag har koll, att jag är den man ska fråga om man undrar något. Jag kan inte riktigt hålla med. Jag ska ge er ett exempel på varför jag misstror min egen förmåga... =P

När jag tvättade i förra veckan tömde jag tvättkorgen, precis som vanligt. Ingen mer tvätt fanns när jag var klar. Efter några dagar blev jag fundersam. Mina trosor verkade ha gått åt ovanligt fort och jag kunde inte minnas att jag duschat ovanligt ofta eller bytt underkläder mer frekvent av någon annan anledning. Jag gick till och med ner i tvättstugan för att kolla om jag glömt dem där, men där fanns de inte.

Idag hittade jag dem. I lådan under, där har jag mina strumpor. Jag använder inte strumpor när jag är hemma. De dagar jag jobbat har jag bara dragit ut lådan en liten bit och sedan snott åt mig ett par strumpor. När jag drog ut lådan ordentligt idag hittade jag som sagt mina trosor, prydligt vikta och längre in än de rena strumporna jag lagt in i en prydlig rad längst fram.

Jävlar vilken koll jag har... =P

Ett förtydligande bara... jag har många par trosor, men de jag saknade var de jag föredrar att använda.

Slut

Kvällen blev intressant. Lagom mycket att göra och intressant. Me like. *S* Visserligen fanns det aspekter av den som jag gärna kunnat vara utan, men sammantaget var kvällen bra. =) Helgen är slut och jag likaså. =P

I morgon är jag ledig. Jag hade planerat att sovit på jobbet men Bemanningstjänst har strulat till det och av någon anledning blir det kval om jag tar extratimmar. Korkat att de ens kan säga en sådan sak när jag jobbar 75%. Alla har rätt att jobba upp till 100% utan att det blir kval. Nu får jag tillbringa en del av min lediga dag i telefon med dem för att reda upp detta missförstånd.

Sagan om Ringen. Ja, ikväll är det tredje delen. Som Meta så riktigt påpekar är de förlängda versionerna mycket bättre än de som visas på tv, men just nu duger det gott med den versionen. Jag har läst böckerna sju gånger så jag kan fylla i det som saknas iaf. Och nej, anledningen till att jag läst om dem så många gånger är inte att jag haft svårt att förstå dem, utan att jag gillar dem så mycket. Fyra av gångerna har jag läst dem i svensk version och tre av dem i engelsk. Det är väl ingen match att gissa vilken version jag gillar bäst?

Vallfärd

Jag sitter i köket just nu. Utanför går det ett lämmeltåg. Än är det tidigt, så tåget går enbart i en riktning. Om några timmar kommer det gå åt bägge. Men just nu vallfärdar folk ner till Rocklunda med spänst i benen.

Jag förstår inte. Om alla de som gick hade haft barn med sig hade jag haft mer förståelse, men många vallfärdar till detta kaos utan att ha knattar med sig. De går för att trängas, puttas, tvingas stanna för att det är knökat av folk som träffar bekanta och väljer att stå mitt i gången för att prata, överfallas av lukter från alla stånd som säljer langos, våfflor, hamburgare, korv, grillad majs, alla barnfamiljer som desperat försöker hålla koll på sina avkommor - eller helt enkelt låter dem springa vind för våg - barnvagnar och allt vad sjutton som nu finns där nere i detta område av total anarki.

Kvällarna har varit fulla av ljud. Skrik, gråt, skratt, uppspelta ungdomar som fått för mycket i sig. Ett ungt par stod utanför mitt öppna köksfönster och diskuterade vart de kunde stjäla en cykel för att ta sig hem. De var lite orutinerade och det krävdes bara en diskret hostning för att de skulle lägga benen på ryggen. Marknadshelg.

Visst gillar jag karusellerna, men priserna är skrattretande höga. Stånden kan decimeras till en tredjedel och då skulle det ändå finnas minst fem stånd kvar som sålde samma saker. Matoset som ligger som en filt över området får en att tro att man står inuti en fritös.

Nej, jag förstår inte denna vallfärd.

Samma lika varje månad

Det måste göras. För att bo kvar, för att ha el, för att kunna tillbringa timtal i telefon, för att se på tv... ja, det finns knappt något man kan göra utan att först ha betalt en räkning. Sorgligt, men sant.

Pengarna kommer in på kontot, surt förvärvade slantar som liksom bara vinkar åt mig på sin väg förbi. Inom allt för kort tid ramlar de in hos olika företag istället. Svisch. Ibland känner jag fartvinden, men oftast hinner jag bara se siffrorna och sen är de förändrade till några andra, några som betyder mindre än innan. Mycket mindre än innan.

Nåja, jag får bo kvar, jag får se på tv, jag får sitta vid datorn, jag får tillbringa timtal i telefonen och jag får till och med äta denna månad också. Inte allt för illa pinkat, alltså. =P