Gårdagen var helt fantastisk! Stämningen var på topp från första stund. Det var nästan fascinerande att se hur alla, precis alla, var med och verkligen ville göra de saker som erbjöds. Vi delades upp i lag efter arbetsplats. Vi var störst grupp och slapp därför slås ihop med ett annat lag för att sedan ha utslagstävling om förstaplatsen om vi vann.
Till en början fick vi gå upp i långhuset och "Hövdingen" berättade lite om vikingarnas historia. Kort och koncist, men han fick med det väsentliga. Personligen anser jag att han kunde ha tagit med lite mer om ruserna och resorna i öst, men i övrigt har jag inget att invända mot. Tyvärr fanns inga partiturer på vikingatiden, så de sånger han la till som effekt var från tidig medeltid, men faktiskt hade de hittat några som berättade om vikingarnas bedrifter ändå.
När man spelar mungiga håller man ena järnet mot läppen och den andra mot tänderna och slår på en lite järnflärp för att få ett sjungande ljud. Visst låter det lätt? Det är missvisande! Visst sjutton sjunger det, men mest i skallen på en själv! Man har ingen aning om ifall ljudet även hörs utåt. Den som satt bredvid sa att det gjorde det, men själv hörde man bara en konstant susning i skallen.
Vi fick ett lagnamn - Mod - och sen skulle vi göra en kamplåt, en flagga och ett vapen till laget. Jisses! Ja, det blev många skratt. Tack och lov slapp jag sy. Kan inte ens sy med vanlig nål och tråd i modern tid, hur sjutton skulle det ha sett ut om jag försökt mig på att sy i skinn med senor? Nej tack. Och all heder till de som fick till flaggan. Flaggan fick dock inte speciellt höga poäng. Vapenskölden fick hyfsade poäng. Sången, eller egentligen ramsan med lite ljudeffekter, vann inte musikaliskt men fick höga poäng för att den var klart coolast. Tacka sjutton för det när man är Valkyrior som ska dinera med Oden. ;)
Tunnbrödsbakning är en konst. Nu råkar jag inte vara speciellt förtjust i tunnbröd och inte heller var jag en fena på att göra det. Den gick att äta, men inte sjutton skulle jag vinna några priser för den. Som tur var hade vi en tjej i laget som var riktigt duktig på att göra riktigt bra tunnbröd. Vi vann tävlingen med stor marginal. Heja Mod!
Vid pilbågsskyttet hade vi alla svårt att koncentrera oss. Skratten haglade och siktet var lite si så där. Alla applåderade när någon lyckades träffa tavlan och ropade lyckönskningar inför nästa skott då man missat helt. Ändå hade vi flest träffar i mitten - och flest träffar helt utanför. Vi fick trots missarna full poäng eftersom de även bedömde samarbete, laganda, humör och engagemang.
Vi fick ro båt! Inte ett drakskepp dock. Hade varit aningen svårt. Vi såg en knarr - ett lastfartyg som är mycket mindre än en drakbåt - och insåg att det varit en omöjlighet för oss tolv att ro. Vi hade hur roligt som helst under rodden. Skratt blandades med godmodiga rop till den framför att hålla styr på sin åra och vi hjälptes åt att hålla takten genom att dels ropa hej hå! och dels lyfte alla årorna och började om i takt när det gick helt åt helskotta. Med lite träning hade vi kunnat framföra en sådan båt rätt hyfsat faktiskt. Poängen däremot...
Eftersom det visade sig att säkerhet varit en av bedömningsfaktorerna vid rodden var vi säkra på att vi skulle få sämst. Det baserades helt på att undertecknad varit ouppmärksam när jag satte foten på en liten sido-brygga. Klart som korvspad att bryggan var murken. Det var lite imponerande faktiskt. Jag fick med mig hela tre plankor när jag for ner med benet. Just där och då kände jag inte att det gjorde ont, jag var för upptagen med att tokskratta och känna "Fan, vad typiskt att det är just jag som gör detta". Vi var sista laget där, vilket innebär att minst 50 pers passerat där innan. Och jag trampar igenom. Jepp, självklart.
I slutänden påverkade inte min lilla fadäs vår poäng. Båt-Åke, som var ansvarig för rodden, bedömde oss ändå som den mest synkade och samarbetsvilliga gruppen och vi fick höga poäng av även honom. =D
För första gången någonsin vann min arbetsplats en tävling mellan de olika ställena inom enheten. Det gemensamma glädjevrålet som kom när det förkunnades hade imponerat även den mest inbitne viking back in the day.
Till en början fick vi gå upp i långhuset och "Hövdingen" berättade lite om vikingarnas historia. Kort och koncist, men han fick med det väsentliga. Personligen anser jag att han kunde ha tagit med lite mer om ruserna och resorna i öst, men i övrigt har jag inget att invända mot. Tyvärr fanns inga partiturer på vikingatiden, så de sånger han la till som effekt var från tidig medeltid, men faktiskt hade de hittat några som berättade om vikingarnas bedrifter ändå.
När man spelar mungiga håller man ena järnet mot läppen och den andra mot tänderna och slår på en lite järnflärp för att få ett sjungande ljud. Visst låter det lätt? Det är missvisande! Visst sjutton sjunger det, men mest i skallen på en själv! Man har ingen aning om ifall ljudet även hörs utåt. Den som satt bredvid sa att det gjorde det, men själv hörde man bara en konstant susning i skallen.
Vi fick ett lagnamn - Mod - och sen skulle vi göra en kamplåt, en flagga och ett vapen till laget. Jisses! Ja, det blev många skratt. Tack och lov slapp jag sy. Kan inte ens sy med vanlig nål och tråd i modern tid, hur sjutton skulle det ha sett ut om jag försökt mig på att sy i skinn med senor? Nej tack. Och all heder till de som fick till flaggan. Flaggan fick dock inte speciellt höga poäng. Vapenskölden fick hyfsade poäng. Sången, eller egentligen ramsan med lite ljudeffekter, vann inte musikaliskt men fick höga poäng för att den var klart coolast. Tacka sjutton för det när man är Valkyrior som ska dinera med Oden. ;)
Tunnbrödsbakning är en konst. Nu råkar jag inte vara speciellt förtjust i tunnbröd och inte heller var jag en fena på att göra det. Den gick att äta, men inte sjutton skulle jag vinna några priser för den. Som tur var hade vi en tjej i laget som var riktigt duktig på att göra riktigt bra tunnbröd. Vi vann tävlingen med stor marginal. Heja Mod!
Vid pilbågsskyttet hade vi alla svårt att koncentrera oss. Skratten haglade och siktet var lite si så där. Alla applåderade när någon lyckades träffa tavlan och ropade lyckönskningar inför nästa skott då man missat helt. Ändå hade vi flest träffar i mitten - och flest träffar helt utanför. Vi fick trots missarna full poäng eftersom de även bedömde samarbete, laganda, humör och engagemang.
Vi fick ro båt! Inte ett drakskepp dock. Hade varit aningen svårt. Vi såg en knarr - ett lastfartyg som är mycket mindre än en drakbåt - och insåg att det varit en omöjlighet för oss tolv att ro. Vi hade hur roligt som helst under rodden. Skratt blandades med godmodiga rop till den framför att hålla styr på sin åra och vi hjälptes åt att hålla takten genom att dels ropa hej hå! och dels lyfte alla årorna och började om i takt när det gick helt åt helskotta. Med lite träning hade vi kunnat framföra en sådan båt rätt hyfsat faktiskt. Poängen däremot...
Eftersom det visade sig att säkerhet varit en av bedömningsfaktorerna vid rodden var vi säkra på att vi skulle få sämst. Det baserades helt på att undertecknad varit ouppmärksam när jag satte foten på en liten sido-brygga. Klart som korvspad att bryggan var murken. Det var lite imponerande faktiskt. Jag fick med mig hela tre plankor när jag for ner med benet. Just där och då kände jag inte att det gjorde ont, jag var för upptagen med att tokskratta och känna "Fan, vad typiskt att det är just jag som gör detta". Vi var sista laget där, vilket innebär att minst 50 pers passerat där innan. Och jag trampar igenom. Jepp, självklart.
I slutänden påverkade inte min lilla fadäs vår poäng. Båt-Åke, som var ansvarig för rodden, bedömde oss ändå som den mest synkade och samarbetsvilliga gruppen och vi fick höga poäng av även honom. =D
För första gången någonsin vann min arbetsplats en tävling mellan de olika ställena inom enheten. Det gemensamma glädjevrålet som kom när det förkunnades hade imponerat även den mest inbitne viking back in the day.
