Slöseri

Jag har precis spenderat en hel dag i sängen. Huvudet har sprängts minst sju gången och magens innehåll har mött Herr Gustavsberg alldeles för frekvent för mitt gillande.

Migrän är verkligen ett slöseri. Det slösas på energi, näring, tid och välmående. Nej. Det finns inget bra med migrän. Fy fan.

Tjat

Fan vad det ska tjatas och skvallras...

För alldeles för många gånger i ordningen har jag svarat på samma frågor. Är de obligatoriska att ställa till personer som inleder ett förhållande i vår ålder?

Bara för att klargöra...

Nej, vi ska inte flytta ihop. Visserligen är jag väldigt mycket hos honom men det innebär inte att vi måste flytta ihop. Det är rätt skönt att ändå ha mitt eget och just nu trivs vi ypperligt med situationen som den är.

Nej, vi ska inte skaffa barn. Vi har bägge ett barn sedan tidigare och känner inget behov av att skaffa ett gemensamt. Bägge barnen är i tonåren och inom några få år kommer de flyga ur boet och ge oss en hel massa tid att ägna åt varandra, resor och att njuta av "friheten" av att ha barn men ändå inte behöva ta hand om dem precis hela tiden.

Nej, dessa två tidigare faktorer innebär inte att det finns någon fnurra på tråden. Vi är bara rörande överens om att någon flytt inte är aktuell förrän iaf mitt barn (eftersom han är äldst, mer beslutsam och därför mer trolig att flytta först) stadgat sig i ett eget boende. Att vi inte ska skaffa barn är också ett väldigt gemensamt beslut. Vi har barn som snart är vuxna. Varför i himmelens namn börja om? För att folk förväntar sig det? Jo, tjena... Vi trivs som det är. Punkt slut.

Hjärnsläpp

Ni vet kanske hur det är att gå vänta på att barnen ska göra det ni sagt åt dem och de hela tiden drar ut på det hela? Till slut tvingar man dem med nästan-våld eller så gör man det själv. Här om dagen gjorde jag det själv... till grabbens stora förnöjelse.

När jag väntat en vecka på att han skulle fixa nätverkskabeln mellan väggen och switchen eftersom det retade mig att det låg en tiometerskabel i all sin prakt där när det endast behövs en på två decimeter orkade jag inte tjata längre. Just då gick han förbi skåpet där jag har verktyg och annat som kan vara bra att ha hemma. Irriterat sa jag åt honom att ta fram buntband så att jag äntligen fick den där knallblåa kabeln i en prydlig bunt istället för i en lös härva.

Jag antar att alla sett buntband och vet att de finns i olika storlekar? Tydligen har jag bara de som är väldigt tunna och knappa tio cm långa. Efter en djup suck muttrade jag fram en del väl valda svordomar som speglade mitt humör, sen delade jag upp den prydliga bunten i två genom att med ena buntbandet knyta ihop halva åt gången och sen göra om det på motsatt sida av bunten.

Vid det här laget hade grabben suttit sig ner bredvid mig och flinar brett. Jag skickar iväg en bister blick som borde ha fått honom att försiktigt avlägsna sig, men till min stora förvåning flinar han bara bredare. Faktiskt började han småskratta lite. Hmmmmm?

När jag till slut fäst fyra buntband runt kabeln och fortfarande muttrar över ohjälpsamma, elaka ungar frågar han mig försynt hur jag egentligen tänkt. De som känner mig väl kan tänka sig den blick jag gav honom och det aningen syrliga svaret om att vissa inte förstår det uppenbara jag leverarade. Det var precis det han väntat på...

"True. I see your point. I guess anyone else would have known to put the strips together and make one big one that fit the whole cable instead of struggling with four small ones, but you - obviously - missed the obvious."


*HARKEL*

Att handla en klänning

Hur satans svårt kan det vara???

Jo, svaret idag var att det var stört omöjligt. Vi var på stan i tre timmar, letade igenom 15 butiker och började sen om igen. Jag skojar inte. 15 butiker. Någon som missat att jag avskyr att shoppa? Det är ett mirakel att jag inte sprängde en ven i skallen och fick ett apoplektiskt anfall. Stundtals fantiserade jag om att få det och därefter bli bortforslad med ambulans. Vilken utopi!

Inte sjutton åkte vi hem med någon klänning, någon kjol, någon top eller någonting alls för den delen. "Den har för konstig söm där. Den här har nog fler köpt och jag kan inte ha samma som någon annan. Mäh... är du rolig eller?. Nej, den sitter inte bra. Nej, den är ful. Den har fel färg. Den är inte min stil..." Ursäkterna och anledningarna till att inte köpa den hon provade just då var många.

Till slut gav jag upp. Jag talade om att hon fick tio minuter på att bestämma sig för något. Klänning, kjol, linne, tights, whatever. Gjorde hon inte det hade hon förverkat sin chans och får därefter rota i garderoben för att hitta något att ha på sig på avslutningen. Eftersom vi i lördags gjorde alla butiker på Hälla och idag gjorde alla butiker på stan finns det inte mycket annat val. Jag har gjort mitt och kan inte ens tycka synd om henne för att hon "inte har något att ta på sig" på avslutningen.

Jag hatar shopping!

Kvällsskift

Vi lägger egna scheman varje månad. Ja, utom nu över sommaren då vi kämpat med att lägga fyra fyraveckorsperioder på en och samma gång. En mycket intressant upplevelse, faktiskt. Hur som helst så har jag själv lagt den kommande veckan.

Fråga mig inte hur jag tänkte när jag la ett gäng långa kvällsturer på en och samma vecka. Har en sådan, en korttur (16-20) och några 13-21.30. I helgen har jag jobbat två 13-22 turer och vet redan att jag lever.

Fråga mig heller inte vad jag tänkte då jag lovade att åka ner på stan och kolla på klänningar till avslutningen med Hand dotter på min lediga dag. Jag kommer vara skittrött när jag äntligen får lite ledigt.

Hej och hå, till gruvan vi ska gå...

Kvällen är här och jag kan slappna av och bara vara. Visserligen var vi medbjudna på en tillställning nere på stan, men jag hade sedan tidigare känt att jag inte hade någon lust och tackat nej. Han däremot tackade ja och har sedan frågat mig många gånger om jag inte ångrat mig. Det fanns utrymme för ånger, men nej. Jag ser verkligen fram mot en kväll med en bok som sällskap.

Jobbet har varit rätt krävande på sistone och med mitt onda knä har speciellt de två senaste dagarna varit tunga. Ska jag orka jobba långa kvällspass i morgon och i övermorgon också behöver jag en kväll för mig själv. Faktiskt är det lite skönt att han tackade ja och sen inte hade någon möjlighet att ångra sig. Jag har fyra nya Nora Roberts jag ser fram emot att plöja. Ja, inte alla ikväll kanske, men rätt snart. =)

Ha en bra kväll!

12 timmar senare

Jaha. Då vet jag. Man ska inte jobba med ett paj knä. Näpp. Tur att det finns alvedon och elastiska bindor.

Knä

Jo, resultatet av gårdagens lilla fadär är ett svullet knä, skrapsår, en del blåmärken och en sargad image. Inget allvarligare. =)

Men jag måste köpa ett bandage på väg till jobbet idag så att jag inte överanstränger knät för mycket. och kanske några värktabletter...