Skrivbord

Tydligen har några psykologer kommit på att man kan utröna vilken personlighetstyp man tillhör genom att titta på vilken bild man valt att ha på skrivbordet. Ja, nu pratar vi om den bild man får upp på datorn då man startar den eller stänger ner alla fönster, inte om man har ett foto på familjen eller hunden på kontoret alltså...

Jag har den här bilden. Undrar vad de skulle säga om mig... *hehehe*

Uppdatering

Förresten, tvååringen mår bra. Han såg lite skamsen ut men eftersom han är just två år inser jag att det inte gör så stor nytta att avreagera mig på honom. Nej, nej... jag roade mig istället med att jaga fisk som en tok i vatten som var så tjockt och grumligt att man inte ens såg fisken man jagade. En mycket intressant upplevelse. Fiskarna fick jag tag på efter en del mindre vackra ord och aningens aning frustration. Värre var det med räkorna. De är ena snabba satar...

Nåja, när allt biologiskt levande var i säkerhet i det lilla akvariumet var det dags att tömma ut vattnet i det som förolyckats. Men... vad falls...? Hade jag en stormlykta som stod lite olyckligt? Oj, då... äsch, det är bara lite... eller... en hel massa... glas att dammsuga upp. Ingen fara. Eeeeehhhhh... man ska förresten inte sparka till hinken som samlar upp det slemmiga vattnet som sugs ut ur akvariumet när man hoppar undan från glassplittret från stormlyktan som gått i många, små, söta bitar. Bara så att ni vet.

Tvååringen var förresten förpassad till sin mamma vid det här laget, så han fick inte ta del av alla väl valda och mycket färgstarka ord som slank ur mig i detta läge. Bra va?!?

Sedan in i badrummet för att skaka ur glas, slem och småsten ur handdukarna som tack och lov lyckats fånga upp det mesta av vattnet också, innan parketten började släppa. Visserligen vill jag ha nytt golv, men kanske inte just nu, på stört. Jag måste ju städa badrummet eftersom småsten, slem och glas gillar att smyga sig iväg till de mest avlägsna hörn i rummet då man försöker vara duktig och hålla dem på ett och samma ställe. Busiga små as, de där... Tur att jag inte har så mycket annat för mig idag. Ska bara fixa här hemma, laga en trerätters och göra mig snygg tills ikväll. A piece of cake. =P


Har ni förresten träffat Fester, min antigravitationstomte (se ovan)? Det är han som vikarierar för Murphy när denne är upptagen på annat håll. Så omtänksamt av gamle Murph att lämna sin sidekick så att jag inte känner mig ensam, va?

Två minuter

Ja, vad säger man? Är man dum nog att lämna en tvååring ensam i ett rum i hela två minuter får man räkna med en massa jobb sen. Det som ser smetigt och slemmigt ut är precis det. Det finns tillräckligt med mat där i för att räcka i två år för de glupska fiskarna jag har.

Tur att jag har ett mindre akvarium som just för tillfället råkade vara tomt och i väntan på nya fiskar. Lampan är sönder, men det går att ordnas provisoriskt genom en spotlight. När jag startade upp det var jag osäker på om jag skulle göra det eftersom jag vet att det är svårt att få tag i den delen till lampan jag behöver, men nu är jag glad över det. Massiv fiskdöd är inget jag vill ta hand om.

Ärlighet

Jag uppfattas som en brutalt ärlig person. Jag är generellt det också, även om jag slipat lite på kanterna för att inte såra i onödan. Folk omkring mig har ofta sagt att man inte ska fråga mig om man inte är beredd på ett ärligt svar. Jag har dock lärt mig en sak... Man ska absolut vara ärlig, men ibland kan det vara värt att hellre hålla tyst.

Men att vara totalt och genomgående ärlig... Kan man vara det...? Jag försöker vara det, men ibland slinker det ut en vit lögn. Ibland slinker det till och med ut en svart sådan. Jag är inte en sämre människa för det. Eller jo, rent moraliskt är det nog många som skulle säga att jag är det, men man låt den som är utan synd kasta den första stenen. Ibland slinker det ut en mindre osanning eller en förvrängning/tolkning av sanningen som gör att den inte riktigt överensstämmer med verkligheten utan att jag ens vet varför den kommer. Nu låter det som om jag ljuger hej vilt och det är jag inte i närheten av att göra, men ibland...

Ärlighet är bra. Ärlighet är beundransvärt. Ärlighet är värt att sträva efter. Men alla är mänskliga och av någon anledning ligger det i den mänskliga naturen att inte alltid vara ärlig. Jag är mänsklig.

Fredag

Gårdagen innehöll det mesta. Glädje, irritation, skratt, gråt, dramatik, tristess, oro, lättnad... You name it, det fanns. Och jag hade väldigt rätt. Det blev en låååååång dag.

Idag är det ju fredag. Rullstolsdans. Bara utsikten på det gör dagen bra, ju. En massa tanter som springer, snurrar och tjoar för att få eleverna att må bra. =) Egentligen har jag att göra efter jobbet också, men det tänker jag faktiskt stryka i förmån till att tvinga Wannabe´n att umgås och att sedan gå lägga mig tidigt.

På tal om Wannabe´n... Han deklarerade igår att han inte ångrar sitt beslut att flytta hem till mig på heltid, trots att jag tydligen kan vara tjatig och gnällig i överkant. *S*

Härligt

Tre timmars sömn och en låååång dag framför mig.
Kan det bli bättre???

Våren på Björnön

April, april...

Hittills har jag inte läst en tidning eller pratat med någon, så jag har inte ens behövt fundera på om det är något lurt på gång eller inte. Jag brukar iofs inte råka ut för något sådant heller, men tidningarna har ju som regel något sådant de tror att folk ska gå på. Eller tror förresten... väldigt många trillar ju dit och blir alldeles upprörda över de fåniga sakerna de hittar på. Lustigt egentligen, att en sedvänja från 1500-talets Frankrike ska leva sig kvar så länge...

Jag hade naturligtvis lyckats vända på dygnet efter min sovmaraton, så jag somnade inte förrän vid fyra i morse. Jag valde ändå att gå upp vid halv nio, så att jag kan somna ordentligt ikväll. Imorgon ska jag äntligen jobba igen. Kommer kännas knäppt att jobba en dag och sedan ha fredag igen. Rullstolsdans efter bara en dag, kan det bli bättre? =D Idag ska jag ägna mig åt lite städning.

Fy helsicke så det ser ut här hemma. Uppenbarligen går jag omkring och slänger saker omkring mig när jag sover. Eller så har tonåringen här hemma tagit tillfället i akt när morsan inte kan säga ifrån. Bara att välja...