Igår pratade jag med en vän om den irriterande hostan jag vanligen får någon gång i november och som sedan envist håller fast i några månader. Den är satan så jobbig och varje år hoppas jag att den liksom svänger av åt fel håll när den börjar närma sig mig. Hittills har jag inte blivit bönhörd.
I morse när jag vaknade var den här. Inte hostan, men väl förkylningen. Jag kände mig till en början kulen och somnade faktiskt om en timme trots att jag sovit fler timmar än vanligt redan. När jag väl vaknade var jag seg och fick tvinga mig själv att gå upp. Anledningen blev snart uppenbar. Nysningar och rinnande näsa är rätt avslöjande tecken.
Thé med honung, varm choklad och ett hett bad senare är det bara att konstatera. Höstförkylningen är här. Hostan har börjat knacka på dörren. Sa jag november? Tja, allt annat är ju relativt, så varför inte detta? :S
I morse när jag vaknade var den här. Inte hostan, men väl förkylningen. Jag kände mig till en början kulen och somnade faktiskt om en timme trots att jag sovit fler timmar än vanligt redan. När jag väl vaknade var jag seg och fick tvinga mig själv att gå upp. Anledningen blev snart uppenbar. Nysningar och rinnande näsa är rätt avslöjande tecken.
Thé med honung, varm choklad och ett hett bad senare är det bara att konstatera. Höstförkylningen är här. Hostan har börjat knacka på dörren. Sa jag november? Tja, allt annat är ju relativt, så varför inte detta? :S
4 kommentarer:
Krya på dig!
Kram
Tack. Jag försöker. Thé, mycket annan vätska och varmt. Men jag har tråkigt. =P
Kram
jag tror nån har smittat ner mig ... helt plötsligt blev jag jättesnorig här :(
hahaaaaa
Låter som här. Ena sekunden ingenting, nästa ringer det som en fontän. Hemskt. =/
Men skyll inte på mig, du. *S*
Skicka en kommentar