Krig och död

Jag föll åter igen för att göra ett sådant där löjligt test på Facebook. "Vad skulle ditt keltiska namn vara?". Jag fick efter åtta frågor med fyra svarsalternativ detta till svar....

Morrigan - Goddess of war and death

Mjo, det känns ju verkligen som en reflektion av min personlighet. ;)

Min kväll

Just så här blir det. =)

Varför?

Visserligen är jag en av de som tycker att det är kul att tanten äntligen får utdelning på sin dröm och att hon faktiskt låter himla bra när hon sjunger, men detta är väl att överdriva?

Definition

Jag läser mycket. De flesta av er har nog pejla detta faktum för länge sen. Men jag säger det ändå igen... Jag läser mycket. Nu råkar det sig att jag stöter på ord som jag tror mig veta vad de betyder, men som i det lästa verkar ha en annan innebörd. Det får mig att fundera. Har jag fel? Visst kan jag ha fel, även om jag glatt erkänner att jag avskyr att ha det. Men har jag verkligen fel?

Ett starkt drag i min personlighet är att jag vid sådana frågor letar fram ett svar. Med dagens teknologi är det ju en lätt sak att söka en difinition på ett ord, även om det händer att jag fortfarande slår upp mina ordböcker och lexikon. Jag är ju så pass galen att jag ibland sitter och slår i lexikon bara för att det är intressant att se vad som står där i.

Ordet jag fastnat för nu är massaker. Min definition av massaker är "en stor mängd döda som haft små eller inga möjligheter att försvara sig" eller "när många dödats utan urskillning och med stor brutalitet". Det är inte med någon av dessa definitioner jag sett ordet användas de senaste gångerna jag stött på det, så jag kollade upp det. Min tolkning av ordet låg i nära samklang med den jag hittat på ett flertal ställen. Massaker är ett stort ord. Innebörden av det är hemskt. Mer än hemskt. Man ska inte förringa hemska händelser, som i detta fall Skotten i Ådalen -31 där fem personer miste livet pga olyckliga omständigheter och nervösa militärer, men man ska heller inte använda ord som inte motsvarar händelserna.

Jag har läst många skildringar om just skotten i Ådalen och alla berättar samma sak. Tusentals människor marscherade mot en liten by i Ångermanland för att protestera mot att strejkbrytare togs in i stället för att förhandlingar skedde. Beslut om att skicka hem strejkbrytarna togs men nyheten om det hann inte nå militären, som kände sig pressad då tåget av människor fortsatte sin marsch trots upprepade order om att skingras. När en fanbärare snubblade och stötte till en häst på vilken det satt en officer upplevdes det som ett angrepp och skräcken inför att angripas av en sådan "pöbel" fick militären att tappa greppet. Skott avlossades på måfå tills en trumpetare som marscherat i tåget hade sinnesnärvaro att blåsa den militära signalen för eld upphör.

Fyra män ur protestledet och en kvinnlig åskådare hade då mött sin skapare. Tragiskt? Ja. Hemskt? Ja. Onödigt? Ja. Skrämmande? Ja. Massaker? Nej.

* Inget ursäktar skotten eller rättfärdigar händelsen, men det är med tanke på antalet personer i tåget inte alls svårt att förstå att en handfull militärer (var av de flesta var vanliga bassar) kände sig skrämda och hotade av den stora mängd människor som tågade mot dem. Se på bilden. De tågade i rader om fyra och tåget fortsätter som en mur ut ur bild. Fantastisk solidaritet.

Räkneskapens dag är kommen

Får symbolisera Murphy.

Ja, egentligen var det så igår redan, men jag mitt spån lyckades lämna en av räkningarna på bordet igår när jag satte mig på datorn och var så duktig med de andra. Där fick jag för att jag tänkte att denna månad inte blir riktigt lika fattig som jag trott. Murphy skrattar nog gott åt mig nu. Nåja, allt är betalt och jag har några få korvören att röra mig med. Jag har varit med om värre. Allt går, bara man bestämmer sig för det. =D

Ringde förresten mälarengergi idag. Jag mitt spån har undrat när de ska börja med månadsfaktura nu när de bytt mätare och i utskick efter utskick om detta skryter om hur bra det är när de nu läser av mätaren en gång i månaden. Mmmm, bra att de gör det, men faktiskt har det aldrig stått att det automatiskt innebär att man får en faktura efter varje avläsning. Nej, nej, till slut insåg jag att jag troligen måste ringa om det själv. Efter ett samtal med deras kundtjänst är jag nu satt på månadsfaktura så slipper jag gråta blod varannan månad. Lättare med en i mina ögon alldels för hög räkning en gång i månaden än en räkning som får mig att vilja gråta blod varannan månad.

Konstiga ljud

Jag kan alla ljud i min lägenhet. Jag vet när slasktrollen är på väg, jag vet när det är vardagsrumsparketten som knakar på sitt säregna sätt som låter som om någon går på det, jag vet när det är grannarna som fipplar med sladdar vilket gör att det ibland låter som om något finns i väggarna... Ja, ni förstår.

Inatt hoppade jag högt. Det ljud jag inte känner igen är hundens snarkningar. Jag var tvungen att gå upp och kolla vart ljudet kom ifrån. Åter igen gjorde jag det där jag svär åt i filmer. Jag tänder i mitt sovrum och smyger sedan MOT det främmande ljudet istället för att fly. Hur korkad får man bli egentligen? Nu trodde jag visserligen inte att det var något farligt, bara nytt och annorlunda vilket kändes lite obehagligt, men ändå. Den dagen det står en yxmördare i krokarna kommer jag säkerligen inte tro att något sådant kommer att hända innan det väl sker....

Hunden sköter sig bra. Jag tror hon tycker jag är lite tråkig eftersom jag inte är någon hundmänniska. Jag kelar ett tag, men sen får det vara bra. Vi har varit ut några vändor idag, varav den ena blev rätt lång. Om jag inte missminner mig ska hundar ha en hel massa motion. Det tog på krafterna, men till slut blev jag till och med varm. Jag tror det kommer sig av ansträningen av att försöka andas samtidigt som jag gick. =P

Kväll nu. Snart dags för sängen igen. Ska bara.... ;)

Bra vs dåligt

Det är bra att jag har en hund här hemma nu eftersom det tvingar mig att gå ut. Solen skiner och det är bra med frisk luft.

Nackdelen med att gå ut är att jag fått överge min filt och därför fryser som sjutton trots solskenet ute.







Hurra för att vara jag, liksom...

Svininfluensa?

Intressant namn på en influensa som faktskt inte hittats i svin. Japp, det är sant. Ingenstans i världen har någon påträffat en gris med denna form av virus. Det finns en annan form som tydligen är rätt vanlig bland svin, men som inte drabbar människor. Den hittas i tid och otid. Men att döpa den farliga form av influensa som just nu florerar i världen efter det ädla fläskets djur är inte alls rättvist.

Bli med hund

Plötsligt blev jag med hund. Jag har erbjudit mig att vara back-up hundvakt åt en väns hund när hon inlagd för en operation. Hon hade fixat allt med någon som anser sig vara hennes vän, men eftersom jag vet hurdan den "vännen" är erbjöd jag mig att backa upp om det inte funkade. Nu, kvällen innan operationsdagen, ringde hon. Sent och lätt upprörd. "Turligt" nog är det redan bestämt att jag ska vara hemma i morgon, vilket räddar den dagen. De övriga dagarna denna vecka är också ok, eftersom sonen utan vidare gick med på att skynda sig hem från skolan för att gå ut med hunden en snabbis innan jag kommer hem och kan ta ut henne en längre stund.

Folk som medvetet skapar situationer och irritation för att undkomma att infria ett löfte är riktiga jävla pisspottor (medvetet nedtonat ordval). Antingen lovar man inget eller så står man för det. Så enkelt är det faktiskt. Visst kan det ibland hända saker som gör att man får förhinder, men då ska man stå för det också. Den "vännen" har nog en vän mindre nu.

Ren

I en kommentar till ett av mina tidigare inlägg påpekade Lejonhjarta hur dålig man är på att uppskatta det man har. Jag kan inte annat än hålla med. Det är nästan kusligt lätt att bli blasé och ta saker för givet.

Jag duschar varje morgon. Det är, om man ska se till ett globalt perspekiv, en förmån jag anser vara självklar. När jag känner mig sjuk eller off händer det att jag skippar morgonduschen eftersom jag inte orkar. Igår duschade jag inte alls. Usch. Idag duschade jag på eftermiddagen. Nästan två dygn och ett halvt dygn sedan den senaste duschen alltså. Jag kände mig hur hemsk som helst innan duschen.

När jag äntligen kände mig ren igen kändes även förkylningen bättre. Nej, nej, den har naturligtvis inte gått över av en dusch och det finns inga mirakelmedel mot förkylningar i mina vattenledningar, men humöret steg och därför mådde jag allmänt bättre efter duschen. Att man inte inser hur lyckligt lottad man är av att ha förmåner som rent, rinnande vatten, sjukdagar (även om karensen inte är kul) och tillgång till saker som gör vår tillvaro lättare.

Ont

Det gör ont, det gör ont.... i hela kroppen.
Usch och fy för förkylningar.

Förkylt

Ja, eftersom det inte gett med sig av antihistaminer och nässpray och eftersom min grannpojke, som pussat lite på mig de senaste dagarna, är förkyld är det bara att acceptera. Det jag lider av är troligen inte orsakat av någon allergi utan det är med största sannolikhet en sådan där trevlig, härlig förkylning som bestämt sig för att hälsa på. *dansar lambada*

Honung, thé, glass, mycket vätska, c-vitamin, alvedon och nässpray. Jag borde ju rimligen bli bättre inom kort, eller hur? *håller tummarna*

Usch

Jag har att välja mellan pollenallergi och förkylning. Jag tror på det senare eftersom antihistaminer inte funkat och för att jag har ont i halsen och fryser också, vilket jag inte brukar göra då det är pollen som spökar.

Idag blir det till att ta det lugnt. Tyvärr missar jag en trevlig fika och sällskapande, men jag får ta det efter jobbet i morgon istället.

Färg

Jag har fått färg. En härlig dag i solen har ändrat på mitt utseende lite. Jag är numera en enda stor fräken. =P

Jag är inte speciellt familjekär när det kommer till mina biologiska släktingar, men idag valde jag ändå att följa med min bror efter att han varit här för att dumpa av en tv han inte använder. Ja, nu undrar ni säkert varför jag behöver en till tv, jag som aldrig ser på eländet, men han hade en 32" tv han inte använder och den 21"´n jag hade i vardagsrummet hade glapp i skarten, vilket gjorde att bilden plötligt försvann och man såg fina ränder bakom själva programmet eller filmen man tittade på. Nu bytte han ut det skräpet mot en annan och körde sedan skräpet till återvinningen och mig till Lidl. Inte för att det gjorde mig någon nytta med skutsen till Lidl, blommorna fanns inte att köpas. =P

Men väl där föds idén att följa med brorsan ut på landet för att hälsa på morsan. Jag har inte varit där sedan jag vet inte när. I början av november eller något sådant. Jag gillar inte att vara där, men ibland känns det helt ok ändå. Idag handlade jag på mig så att vi kunde grilla, tvingade med grabben och sen hade vi en helt ok sväng ut till Ramnäs. Det var skönt att sitta i solen och bara vara. Jo, jag skötte grillen och fixade grönsaker, men jag skickade disken på morsan. Lite ska hon väl också göra. *hehe*

Solen lockar dock fram mina fräknar rätt så snart. Jag satt och såg på mina armar och kunde bokstavligen se när de ploppade fram. Vem behöver solbränna när det finns fräknar? =P

Seg och trött

Det känns som om det gått i 120 hela veckan och idag känner jag mig seg och trött. Gissa om jag ångrar att jag inte tänkte till innan jag lovade farmor att gå till Lidl för att köpa pelargoner till henne. Visst, det är bara några km dit och lika långt hem, men jag är trött!

Ännu tröttare blir jag när jag tänker på hur otroligt lite jag använde min hjärna under mitt samtal med henne.

Hon: Åh, snälla Yvonne, har du sett reklambladet från Lidl ännu?
Jag: Jo, vad är det du vill ha?
Hon: De har billiga pelargoner där.
Jag: Visst kan jag gå förbi där någon dag och köpa några blommor till dig, absolut.
Hon: Åhhh, vad du är snäll. Jag ville inte störa någon av de andra eftersom de bor så långt bort.*
Jag: Äsch, jag tar väl en promenad dit i helgen och fixar det.
Hon: Tack, snälla du. Jag vill ju inte utnyttja dig.
Jag: Ingen fara, hur många vill du ha?
Hon: Det räcker med två tråg, tack.
Jag: Tråg? Du vet att jag promenarer dit och hem, va?
Hon: Ja, jag uppskattar verkligen att du gör detta för mig. Du är som en riktig dotter.

*Klonk*
Där slog fällan igen.
Jag borde ha vetat bättre.


* De andra har bil och de flesta av dem bor här i stan.

Inte riktigt rätt

Min kära mor är rätt pysslig av sig. Hon har lyckats hitta några saker hon utöver riktigt bra och jag har fått några fina saker av henne. För några månader sen bad jag henne göra en drömfångare åt mig. Jag visar bild på det jag ville ha. Jag beskrev den väldigt tydligt och var noga med detaljerna. Jag ville ha en liten, i brunt och inte allt för prålig. Jag vill kunna sätta upp den ovanför sängen uan att den dominerar rummet, väggen eller ens sänggaveln. Den ska bara finnas.

Detta är vad jag fick...

Jo, det är en drömfångare. Eller iaf en tavla av en drömfångare. Broderad. I gult. Men guldram. Och jag känner att jag måste ha den uppe ett tag eftersom hon gjort sig omaket att brodera sattyget. Försökte pracka den på grabben, men han är smartare än han ser ut. Murphy igen...

Kufiskt

Mina grannar har tydligen varit lite undrande i någon vecka eller fler. Jag hör ju dem genom väggen, så rimligtvis borde de ju även höra mig. Jag ska nog tänka på vad jag säger... =P

"I want you to come out of the closet"

betyder i detta fall bokstavlingen att jag vill att han ska kliva ur garderoben, inget annat.

Vi har fått osttjuvar här hemma. Det finns ingen annan förklaring till att 1.8 kg fetaost kunnat ta slut så fort. Aldrig att vi äter så mycket feta. Nej, nej, inte när vi faktiskt alternerat mellan hårdost, mozzarella, ädelost, fetaost och mjukost. Väldigt konstigt!

Lång dag igen

Det verkar som om mina dagar bara blir längre och längre. Visserligen har jag ju bytt schema och slutar halv sex på torsdagar, vilket säkerligen påverkan känslan av att dagen varit ovanligt lång, men nu när klockan är halv nio känns det i vilket fall som om dagen borde ha varit slut för länge sen. =P

Sonens glasögon är nu utvalda, beställda och betalade. Efter hela fem minuters beslutsångest hade han valt ut tre bågar i olika färger. Han valde snygga bågar. Skönt det så jag slipper gå omkring och se på något anskrämligt de närmsta åren. Det gick loss på 2500 kr, vilket inte alls var så dyrt som jag förfarat. Faktiskt hade jag förväntat mig minst en tusenlapp till. Jo, nu utgår jag från mina egna erfarenheter av glasögon... Jag har de där berömda colabottnarna om jag inte specialslipar glasen. Och naturligtvis har jag riktigt glas i mina. Han har ett mindre synfel och kommer att ha plast i bågarna. Det påverkar naturligtvis priset.

Hur som haver så får han två par vanliga glasögon och ett par solglasögon med styrka för det priset. Helt ok. Nej, faktiskt.... Hur bra som helst!

Pizza

Det är gott med pizza. Jag gör det faktiskt hyfsat ofta. Idag ockuperade jag ett nytt kök för mina bestyr med en sådan. Rockern fick se sig brädad i sitt eget hem när jag gjorde mitt debutbesök där. Hoppas det inte gjorde något? Jag använde ett färdigt pizza kit för första gången. Det funkade bra, även om jag även i fortsättningen kommer göra det från grunden när jag är hemmavid. =)

Dagen har varit lång, vilket naturligtvis känns i kroppen, men den har samtidigt varit bra. Några trevliga timmar hos Rockern avslutades med en skön promenad hem under vilken jag fick sällskap halva vägen av Rockern och hennes söta, om än lite gnälliga och otåliga hund som mer än gärna delar ut blöta pussar. =D

Nu ska jag vila i några timmar innan det är dags att köra igång med morgondagen.

Piller

När jag läser boken Pillret av Ingrid Carlberg får jag en del aha-upplevelser som färklarar en del jag själv var med om på det glada nittiotalet. Just det decenniet var de sk lyckopillrenas guldålder så till vida att de lanserades hårt och läkemedelsföretagen var de som utbildade psykiartiker, psykologer och allmänläkare i hur man upptäcker och diagnostiserar olika former av depression och ångest. Japp, ni läste rätt, det var läkemedelsföretagen som stod för utbildningarna. Dessa utbildningar var lagda i överdådiga miljöer med flådiga middagar etc som vanliga inslag. Det var heller inte ovanligt att de var i utlandet, på något fint hotell vid medelhavet t ex. De blev snabbt populära att delta i.

1998 mådde jag mindre bra. Jag visste vad problemet var och kände att jag behövde prata med en psykolog eller kurator om detta eftersom jag själv fastnade i en ond cirkel då jag försökte bena upp det och gå vidare. För att få remiss till en sådan pratperson var jag tvungen att först uppsöka min familjeläkare. Sagt och gjort. Trots mina starka protester bedömde hon att jag mådde så dåligt att jag skulle börja med Cipramil, den seratoninåterupphämtningshämmaren som då var störst på marknaden. Jag ville absolut inte, men då hon sa att det inte var beroendeframkallande och att det fanns en lång kö för att få komma till en pratperson gav jag till slut med mig och åt dessa tabletter i rekommenderad dos.

Efter en månad ringde jag henne igen för att höra hur jag låg till i kön. Hon sa att det gick långsamt och då jag förklarade att tabletterna inte funkade som hon sagt att de skulle höjdes dosen och jag skulle höra av mig igen efter några veckor. Sagt och gjort. Denna gång fick jag först prata med en sköterska som inte kunde hitta någon remiss till en pratperson i min journal eller i datorn. Efter att ha blivit vidarekopplad till läkaren kom det fram att det inte fanns någon sådan remiss alls. Hon hade helt enkelt utgått från att jag skulle bli bättre av att äta Cipramil och så var problemet ur världen.

Jag blev något arg och talade om för henne exakt vad jag ansåg om hennes tillvägagångssätt. Att jag dessutom varit på familjeläkarmottagningen med min mamma någon vecka innan och hört sagda läkare diskutera med en patient i telefon då hon även upprepade patientens personnummer och även nämnde en massa symptom och eventuell behandling (även då nämndes Cipramil) innan en sköterska gick fram och smällde igen läkarens dörr hade inte höjt min åsikt om läkaren. Även detta informerade jag om. Jag minns att jag även sa att jag funderade på att anmäla henne, men det var fel tidpunkt i livet för mig att ta tag i något sådant så det rann ut i sanden. Men arg var jag.

Ännu argare blev jag då hon något frostigt förklarade att jag absolut inte fick sluta med Cipramilen eftersom kroppen nu hamnat i ett behovstillstånd till denna. Jag måste ha sprutat eld då jag ifrågasatte detta eftersom hon flera gånger tidigare betonat att det inte var beroendeframkallande. Nej, det skulle ta minst tre månaders av försiktiga nedtrappningar innan jag fick sluta med dem. Fy helvete vad arg jag var. Jag hade bytt familjeläkarmottagning inom tio minuter efter att samtalet med läkaren utan hjärna.

Jag fick aldrig någon pratperson, men bara någon vecka eller två efter det ovan beskrivna skedde saker som innebar rätt stora förändringar i mitt liv och dessa medförde naturligt att jag dels hade annat att tänka på och dels fick en lekman att kunna bolla funderingar med, så jag lyckades ändå komma ur det jobbiga. Och Cipramilen trappade jag på eget bevåg ner så snabbt det bara gick och inom en månad hade jag slutat med den.

Jag anser att det är bra att det finns sådana preparat som Cipramil, Zoloft och allt vad de heter, men jag hoppas innerligt att läkarna är mer selektiva i sin utskrivning av dem idag än under det glada nittiotalet, då läkemedelsföretagen smörjde kråset på många, många läkare som sedan kände sig väldigt välvilliga till just det företagets läkemedel. Praparaten behövs, tro inget annat. Men kanske ska man lyssna på patienten innan man skriver ut dem.

Yes!!!

Jag har hittat den!

När jag gick i skolan fick jag en hemspråksläxa att skriva ett brev till mitt ofödda barn. Just då tyckte jag att det var en pestig och dryg uppgift, men när jag väl satte mig ner för att klura lite flöt skrivandet som rinnande vatten. Jag minns fortfarande hur självklart jag tyckte det var. Det blev inget brev, utan snarare en dikt, men min lärare var så nöjd med den att hon skickade in den till en poesitävling i någon tidning. Jag kom trea och fick den publicerad i tidningen. Tyvärr fick jag aldrig se ett ex av tidningen och när jag frågade min lärare då vi träffades på ICA några år sedan mindes hon dikten väl men hade glömt vad tidningen hette, så jag kan inte ens söka efter den. Det hade varit lite kul att ha en sådan tidning.

Dikten blev också betydelsefull för mig, så till vida att jag skrev om den och kortade ner den till min sons födelseannons i VLT. Det var väldigt passande och inte bara det gamla vanliga "En pojke.... så och så lång och så och så tung". Jag har naturligtvis kvar annonsen. Den finns i sonens "Mitt första år"-bok. Men pärmen med själva orginalet i försvann spårlöst någon gång under årens gång. Jag letade efter den efter att jag träffat på min lärare eftersom sonen frågat vad det var för dikt vi pratat om. Borta! Puts väck!

Idag kom min bror hem till mig med en kartong han tydligen bubbat med i några flyttar. Enligt honom var det mitt skräp, men jag fattade ingenting. Varför skulle han ha min kartong, liksom? Men så fort jag öppnade kartongen visste jag. Där i stod pärmen med den illrosa ryggen. Jag gillar inte rosa så jag mindes väl då jag använde den. Andra året på gymnasiet. Dikten fanns där, eller inte alls. Den fanns där.

Så här lyder den;

My child, not yet born,
But already loved.
For you I wish only the best,
While knowing how impossible even the thought is.
I wish you happiness throughout life,
Knowing there will also be sadness.
I long for your arrival,
But yet I fear for it.
I fear for your life because of all the evil in this world,
And yet, I want you to experience all the good.
Your eyes will witness joy and happiness,
But also tears and sorrow.
For all it is worth,
I love you,
And I welcome you!

Yvonne A © 1991-02-12

Sluta vara snäll

Ja, jag måste sluta vara snäll. För snäll, vill säga. Eftersom jag nu har sonen på heltid finns det vissa saker, rent ekonomiskt, som jag har rätt till. Jag hade inte tänkt driva igenom detta förrän tidigast efter sommaren, då grabban ska bestämma hur han vill ha det, eftersom jag ändå har fått en del ekonomisk hjälp från grabbens pappa.

Idag pratade vi om just detta och han talade om för mig hur mycket jag var skyldig honom. Eeehhh...? Ja...? Jag vet ju att jag är skyldig honom eftersom jag betalar en bestämd summa varje månad för att till slut kvitta skulden. Nu verkade det himla viktigt att den regleras snarast. Fine....

Jag informerade honom om att underhållsbidraget är på 1273 kr och att det ska betalas en gång i månaden tills barnet antingen är 18 år eller går ut gymnasiet, vilket nu för tiden blir när sagda barn är tidigast 19 år. Han såg lite snopen ut, men gick med på att diffa underhållet med det jag är skyldig honom. Han lägger även ut för glasögon till grabben nu och sen diffar vi hälften på samma vis som med skulden. Jag fick känslan av att han inte riktigt räknat med den utgången. =D

Om grabben efter sommaren väljer att bo varannan vecka hos pappan igen är skulden ändå så gott som betald, så jag "vinner" i detta oavsett hur man ser det. =)

Nytt schema

Vi började med vårt nya schema i förra veckan. Detta är första måndagen med det eftersom det ju var röd dag förra måndagen. Jag börjar en timme senare än tidigare. En timmes extra sängliggande på måndag morgon alltså. Känns himmelskt. =D

Illbatting

Vad trevligt det är att komma hem vid halv tio och få information om att ungen inte har några rena byxor till skolan i morgon. Jag bara älskar... NOT!

Tur att det var ledigt i tvättstugan. Jag tvättar dem och sedan får de hänga på tork här uppe under natten. Det är nästan så att jag hoppas att de fortfarande är fuktiga när han ska ta på sig dem i morgo bitti. Förresten... stryk nästan.

God morgon!

Idag är jag verkligen uppe med tuppen. Jag är lite "gäspig" men det känns ändå bra. Jag har snart skrivit en hel sida i boken, något jag inte gjort på bra länge... allt för länge faktiskt. Nu kom inspirationen som en rusch av solsken och då är det bara att passa på. =)

Sonen är bortlejd sedan igår. Det är så himla skönt att gå omkring och skrota här hemma utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Missförstå mig rätt, jag är överlycklig över att han valt att bo hos mig på heltid, men faktum kvarstår att jag haft honom varannan vecka de senaste tretton åren och är således van vid lite mer egen tid än jag haft de sista sex veckorna. Nya situationer behöver ofta en invänjningstid och denna är inte annorlunda bara för att det är något jag längtat efter. =)

Må söndagen behandla er väl! =D

Film

Jag har de senaste dagarna blivit påmind om att det finns en videobutik på min gata. Video och video förresten, de sista åren har det ju bara funnits dvd-filmer att hyra där. Hur som helst så är et mest det faktum att de ska lägga ner som påmint mig om butiken. Idag blev jag påmind om en film vars affisch länge dominerade butikens skyltfönster, nämligen World Trade Center med Nicolas Cage.

Jag stod utanför ICA, som ligger vägg i vägg med videobutiken, och väntade på en kompis när ett medelålders par stannade till och studerade filmaffischerna. Mannen pratade entusiastiskt om just World Trade Center. Kvinnan kommenterade att de där tornen inte längre fanns. Sen kom det...

Mannen; "Den filmen skulle jag vilja se!"
Kvinnan: "Jaså, vad handlar den om då?"

Mannen såg sig generat om när flera av de som stod i närheten kvävde sina fnissningar.

Tvättgumma

Vi ska på kalas idag. Tre stycken som fyller nära varandra har haft förståndet att fira tillsammans så att man slipper springa på en massa kalas som dessutom kan krocka med varandra. Bra tänkt. =)

Jag råkar nu vara tjej och får därför sådana där hjärnsläpp som sker bland dessa... Vad sjutton ska jag ha på mig????

Min grabb är nog född till diplomat. Han tog det säkra före det osäkra och sa;

"Du ser alltid bra ut...... *tankepaus*.... utom då du håller på tvättar!"

Hmmmmmm........

Kort uppdatering

* Foten känns ok. Jag går som Halta Lotta, men det är ändå ok.

* Fredagen var seeeeeg. Jag var barnvakt och fick således en promenad hem mitt i natten.

* Idag är en ny dag.

Citat

Människan kan inte upptäcka nya oceaner

förrän han fått mod att förlora kusten ur sikte.


okänd

Note-to-self:

Väck inte den tonåring som sover en timme för tidigt eftersom han då mest påminner om en grizzly med PMS.

Besök

Kvällen har varit oerhört trevlig. Bonusniecen och hennes sambo har besökt oss och förärat oss några timmar av sin tid. Jag höll på att säga att jag hade främmande, men det var ju bekanta människor som kom över, så det hade ju varit missvisande. =P Lite mat (naturligtvis) och mycket snack. Det var gott med thé ur de fina jumbomuggarna jag bytt till mig också. =)

Tack för sällskapet!
Kram

Foten

Efter att sjukgymnasten på jobbet kollat lite på den lite konstaterades det att det troligen rör sig om en sträckning och att den kommer att ge med sig av sig själv. Just nu gör det mindre ont än i morse och jag kan stå och gå utan att se ut som en karikatyr av mig själv. =) Det går åt rätt håll och jag är glad som sjutton överlag. =)

I morgon är en annan dag och första dagen på resten av mitt liv. Det blir en bra dag! =D

Kvinnor kan

Förr sa man alltid att det var omöjligt för en kvinna att våldta en man. Idag går det. Denne rånare hade nog inte förväntat sig den här utvecklingen.

Choklad

Igår kväll var jag sugen på choklad. Inte så där lite småsugen som man kan bli utan det var ett starkt sug som gjorde att jag gick omkring och sökte efter något att ta istället eftersom jag blev rastlös av att inte stoppa något i munnen.

Grabben satt i köket när jag kom in och började rota. Han såg tyst på medan jag öppnade skåp och kylskåp. När jag muttrade något om att vilja ha choklad såg han uppgiven ut och konstaterade att det var den tiden på månaden man ska akta vad man säger....*

Hmmm.... Ungen börjar uppvisa lite slutledningsförmåga. =P




* Nu råkar det vara så att det inte kan vara så illa eftersom den veckan lider mot sitt slut utan att han märkt av det förrän jag letade efter choklad.

Lite orolig

Jag har nog gjort mig illa ordentligt. Jag har nu sovit med foten lindad halva natten och låtit den vila helt under resten av natten. Nu på morgonen har jag tagit en alvedon forte, gnidit in den med xylocain och lindat den igen för att kunna röra mig någorlunda ok. Nu ska jag strax ta mig till jobbet och har trots alla åtgärder fortfarande så ont när jag går att jag kontemplerar att ta bussen. Jag tar bussen aldrigtill jobbet, oavsett väder och vind.

Fan också!

Lugnt

Sedan det stora uppträdandet här i lördags då grabben och hans pappa tog sig en sväng-om har det varit väldigt lugnt här hemma. Mini-Belsebub verkar ha fått semester och hans snällare alter ego Lill-Bamse har flyttat in istället. Det är knappt något gnäll alls om disk, att plocka undan och/eller upp efter sig och han erbjöd sig till och med att gå köpa mjölk utan att jag först behövde ge en fin vink om det. Lika bra att njuta av det så länge det varar. =D

Ynklig

Just nu känner jag mig ynklig. Jag har ont i foten. =( Jag tror att det helt enkelt rör sig om en sträckning, men oavsett om det är en enkel diagnos eller inte gör det förbannat ont. Jag är ju på fötterna hela dagarna och går dessutom till och från jobbet. Visst hade jag lite ont i går också, men inte alls som idag. Morgonpromenaden gick väl utan att jag funderade speciellt på det, men sedan har det eskalerat under dagen. =/

När jag gick hem fick jag stanna flera gånger och till min lycka hittade jag en tub xylocain i innerfickan på jackan som jag kunde gnida in. Alltså, fatta! Jag är knappast någon mjäkig person och även brukar visserligen ibland gnälla för småsaker tål jag smärta rätt bra. Herre jisses, jag födde ju barn utan någon som helst bedövning och tyckte inte det gjorde speciellt ont. *tackar världsalltet för endorfiner* Att behöva gnida in bdövningssalva för att ta mig hem kändes smått löjligt, faktiskt. Ändå var det behövligt. *suck*

Det blir till att linda foten och försöka att gå mindre i morgon. Kanske skulle man skaffa en stegräknare iaf (eller snarare hittad den man har) eftersom det jag är lite nyfiken på hur mycket jag egentligen går om dagarna. Först 25 min promenad till jobbet, sen springer man som en skållad råtta på jobbet, ofta tar man en eller två halvtimmespromenader med eleverna under dagen och sedan går jag de 25 min hem igen. Därefter ska man ju gå till affären, gå hem till kompisar etc. Det blir nog en hel del steg under en dag.

Nå, just nu ynkar jag mig iaf. Så det så!

Pillret

Jag håller på att läsa en bok av Ingrid Carlberg som heter Pillret. Den handlar om psykoanalysen och, mer specifikt, psykofarmakans uppkomst. Den är väldigt intressant faktiskt. Jag var lite rädd för att den skulle vara torr och trälig att läsa, men den sög fast mig ganska omgående.

Nu har jag visserligen inte läst så många sidor i den ännu, men den kommer troligen vara utläst ganska snart. Kanske inte denna vecka eftersom jag har galet mycket att göra, men säkerligen veckan efter. Någon som är intresserad av att överta den efter mig? Jag spar bara på hårdryggar, så den kommer att bli bortskänkt när jag är klar. Först till kvarn gäller.

Här kan man läsa mer om boken om man är intresserad.

I morgon?

Hur kunde jag tro att träningsvärken skulle komma i morgon? Den visade sitt ömmande ansikte redan efter att jag suttit ner en stund. Den kom först smygande som trötthet, övergick sedan i stelhet och är nu utblommad som en molande värk i armar, ben och sittmuskel.

Ja, jag har ont i rumpan. Det blir tydligen så när man sitter och håller emot med benen och kniper åt med tårna samtidigt som man sträcker sig för att nå för att få fötterna att hålla en gersåg stilla när man sågar. Ny erfarenhet. Ingen jag planerar att göra om någon gång snart, även om jag skrattade en del när jag sågade. Tur att jag gör många muskelkrävande rörelser på jobbet. Träningsvärken borde ge med sig rätt snart. Hmmm... just nu ser jag inte med förtjusning fram mot promenaden till jobbet i morgon. *S*

Trött

Men nöjd! Dagen då man ska vila efter påsk har använts till att hjälpa en vän med lite renovering. Jag har hjälpt till lite tidigare, men inte alls så mycket som jag velat. Det känns därför bra att kunnat bistå med lite muskelkraft (ja, ja, skratta ni, men jag är faktiskt rätt stark) och uthållighet.

Nu har vi inte kånkat på något tungt eller så, förutom en hylla som behövdes transporteras ner för alla trappor och in i bilen, men att såga till lister till tre rum kräver ändå lite muskler. Gersågen stod på golvet och gled omkring när man sågade, så den som använde den var tvungen att sitta på rumpan och hålla fast sågen med fötterna samtidigt som man sågade. Det måste ha sett rätt komiskt ut, men vi tog inga bildbevis så ni får använda er fantasi. *S*

Nu ska jag göra en kopp thé, leta på en ny bok att läsa och bara vara. Ja, jag ska hoppas att jag slipper träningsvärk i armarna och/eller tårna i morgon också, men det kommer nog som ett brev på posten. *L*

Typiskt

Jag måste verkligen lära mig att ta det lugnt, att chilla, att slappa. Idag skulle jag göra just det, inget annat. Vad har jag gjort istället?

Tja, det fanns ju disk, så den måste ju naturligvis tas om hand om. Sen var det ju kläder och saker på sovrumsgolvet som faktiskt har sin plats att ligga på istället för där de låg. Sen blidde jag hungrig och lagade mat. Klart man tar disken direkt då när man varit så duktig med att få undan sådant tidigare på dan. Men sen.. sen skulle jag inte göra någonting förrän ett sms kallade iväg mig på en promenad på Björnön. Så det så!

Jo, tjena Jag råkade gå ut på balkongen och insåg att det behövdes röjas där. Den må vara en sorglig utveckling av ett spyräcke, men det finns tydligen plats att lägga en massa skräp där under vintern. Oj, oj. Sen hamnade i köket där jag satt och retade mig på mina smutsiga fönster. En fuskputsning kanske? Jooo, det fick bli en sådan. In- och utsidan putsades, men inte i mellan. Och när jag ändå flyttat på blommorna kunde jag ju lika gärna plantera om fem av dem. Ut på balkongen för att förhindra att jorden invaderade lägenheten. Fem blommor mår nu bättre och jag har åter igen dammsugit på balkongen.

Nu ska jag strax iväg till Björnön. Det ska bli skönt. Jag har förtjänat att gå omkring i det vackra vädret. =D

Svar och funderingar

Jag svarar på alla kommentarer i ett eget inlägg istället då det är mycket som går i varandra och det därför blir ganska långt.

Jag försöker alltid förhindra påhopp, både fysiskt och psykiskt, men faktiskt hade jag nog inte gått i mellan speciellt snabbt i just det läget om grabben valt att hoppa på med en rejäl sving. Ja, jag vet att det vore helt fel och att det inte leder till något bra, men pappan förtjänade en markering utöver att man bara protesterade verbalt.

I just sådana här lägen önskar jag att jag hade mer pengar så att jag helt enkelt kunde ge grabben en ny dator och be pappan fara åt helvete, speciellt då pappan står och trycker ner det faktum att han är sonens förmyndare och därför rent tekniskt äger allt grabben anser vara sitt (iaf hemma hos honom) i halsen på ungen. Det jag ger honom är hans, oavsett om vi bråkar eller inte. Punkt slut.

Jag önskar jag sökt om egen vårdnad när det var uppenbart att han inte trodde att sonen hade epilepsi (han var sex år då) och ansåg det onödigt att ge honom medicinen. Jag funderade mycket på det eftersom han var farlig för sonens hälsa, men just det blev bättre när han märkte hur mycket lättare det var att ha sonen då han fått medicinen. Jag var så satans rättvisetänkande och ville att sonen skulle ha bägge föräldrarna. Jag hade inte haft det och ville inte att sonen skulle uppleva samma sak som jag gjort. Det är lätt att vara efterklok.

Med facit i hand kan jag konstatera att jag fått hantera alla svåra situationer, gå på alla läkarbesök (otaliga genom åren och efter det enda besöket pappan gick på bad läkaren att det skulle vara jag som gick samtidigt som hon bokade om tiden eftersom pappan inte hade en aning om någonting), alla psykologbesök, vara den skolan ringde när det var något (mellan 1-3 gånger i veckan i flera år) och uppe på det försöka förklara för en emotionellt handikappad person att hans son känner sig annorlunda, mår dåligt och inte tror att han duger eftersom han har epilepsi och således led av humörsvängningar utan like. Men nej... "Jag behövde inte höra mina föräldrar tala om att de älskar mig eller krama mig hela tiden så varför ska han göra det?". Detta började alltså när grabben var sex år. Allt ansvar har legat på mig och ändå har jag fått "ge" bort halva tiden med pojken.

Nu låter det som om allt alltid varit dåligt, och så är inte fallet. Han har gjort bra saker också och han har alltid ställt upp om det varit några ekonomiska bekymmer. Det ska han ha cred för. Men över lag hade det nog varit bättre för sonen att vara där varannan helg istället för varannan vecka. Enligt överläkaren på BUP har sonen extrem beslutångest pga av att han inte vill såra någon. Hon ansåg att det var därför han valde att fortsätta ha varannan vecka trots att han egentligen mådde dåligt av det. Alla försök att ändra boendeformen har mött hårt motstånd från pappan, som givetvis tolkade det som att det var mig sonen inte ville såra. Igår skrek sonen åt honom att han äntligen, ÄNTLIGEN, gjort det han borde ha gjort för länge sen, nämligen att flytta ifrån hans känslokalla, icke-kommunicerande, snåla, jävla tråkmåns till pappa. Undrar om pappan fortfarande anser att psykologerna överdrev när de rent ut sa till honom att han måste ändra på sitt beteende om han ville ha kvar sin son?

Nu ska jag gå krama min son!

Tumult

Första bomben har briserat. Det var ingen vacker syn. Naturligtvis lyckades han pricka in sitt besök med att jag låg i badet och tvingades springa ut ur badrummet i handduk samtidigt som vattnet som rann av mig märkte min väg.

Pappan kom över och började rycka i datorn, som stod i sonens rum. Sonen ställde sig för och puttade bort honom. Ilskan födde barnsligheter hos bägge. Vreden gjorde att rösten stockade sig och tårarna hotade att rinna över hos sonen när han förklarade att pappan gett honom datorn. Pappan påstod att så inte alls var fallet och hånade grabben för att han trott det och sa nedlåtande och med löje i rösten "Lilla gubben, den har bara stått i ditt rum för att jag varit för snäll mot dig..". Det fick bägaren att rinna över hos pojken. Han försökte handgripligen förflytta sin pappa ut ur rummet och lägenheten. Pappan flinade och frågade om han även trodde att tv´n, sängen och taklampan i hans rum där borta var hans eftersom de varit i hans rum.

Jag gick i mellan flera gånger för att lugna ner situationen och förhindra blodsspillan, men just där och då, när han han hånade och förlöjligade grabben hade jag själv lust att orsaka sådant. Visst kan man bli arg, visst kan man tappa humör och visst kan man bete sig illa ibland, men att medvetet slänga ur sig elakheter och spydigheter i en situation som man själv säger är bäst att diskutera fram en lösning till är ju helt jävla för mycket.

Till slut lyckades jag få pappan att gå. Jag talade bestämt om att inget var löst men eftersom det uppenbarligen inte skulle lösas idag heller var det ingen mening med att hela Påskaftonen blir förstörd för alla. Tyvärr hann det sägas en del hemska och kanske oförlåtliga saker från sonens håll innan pappan lyssnade på mig och faktiskt gick. 15 år, så arg att han knappt kunde hålla tårarna tillbaka, frustrationen slet inom honom och han kläckte ur sig något han visste skulle såra även hans emotionellt nedsatta pappa. Fan också.

Glad Påsk. *suck*

Krig

Jag visste att det skulle komma. Jag varnade bägge parterna innan, men ingen av dem ville lyssna. Grabben för att han på detta viset fick hit den dator han anser vara hans och hans pappa för att han inte trodde att grabben skulle vägra lämna tillbaka det pappan anser vara hans dator.

Jag sa redan från början att de får lösa detta själva eftersom jag omöjligt kan veta vem som sagt vad i detta då det utspelat sig hos pappan sedan flera år tillbaka. Sonen har de senaste fyra åren hävdat att pappan givit honom datorn som sedan dess stått i hans rum och använts nästan enbart av honom medan pappan påstår att han varit snäll och lånat ut den till grabben eftersom han själv oftast använder laptopen.

Jag kan inte ens börja förstå hur korkad pappan måste vara som inte trodde att sonen skulle ta tillfället i akt att behålla datorn här när han väl fått hit den. Jag menar, de har tjatat och diskuterat om denna dator i flera veckor och ändå är det ok att han "lånar" den till LAN´et. Ummmmm.....? Tankeförmågan är nog inte alltid på topp där borta. Resultatet är ett fullskaligt krig i vilket pappan kräver tillbaka datorn och dessutom ska ta tillbaka en switch som han lånat ut till mig eftersom han är arg. Moget, eller hur? *S*

Det är hans switch och han får gärna ta den. Jag tänker inte bråka om det. Det finns att införskaffa sig utan att det gör allt för stora hål. Jag har mest använt den under tiden jag letar efter en gren till min dosa. Jag har visserligen inte hittat någon än (läs: varit lat eftersom jag haft switchen), men det borde inte vara några problem bara man lägger manken till.

Kriget ämnar jag inte lägga mig i. Jag ska naturligtvis vara ett ingenmansland mellan dem för att förhindra blodsspillan, men själva konflikten får de lösa själva.

Mat

Tomatsoppa med basilika och cremé fraiche

Jag har ofta reflekterat över hur central roll mat har i mitt liv. Det har alltid varit viktigt för mig. Ja, naturligtvis är det viktigt för alla, men i mitt liv är det inte bara något man intar för att överleva, utan det spelar verkligen roll. Inte så att jag har någon form av ätstörning eller så, nej, nej. Jag älskar bara att laga mat, anser att matlagning är roligt och funderar ofta på olika sätt att tillaga olika råvaror.

Jag lagar gärna mat då vi ska träffas några stycken och ser det som en sjävklarhet att bjuda på något då folk kommer förbi. Jag är dessutom bra på att laga mat (Oj, hör hur Janteguden ryter i sitt bo nu) och uppskattar att folk gillar det jag lagat. Jag vill sällan ha beröm, även om det värmer, utan ser hellre att det tas om och att maten tar slut. Det sistnämnda blir ofta svårt eftersom jag har en tendens att laga tillräckligt med mat för en mindre armé. *S* Mat är gott och roligt. =D

Utveckling

Något jag aldrig slutar förundras över är hur duktiga forskare är och hur utvecklad all teknik är. Nyligen har man hittat en 2700 år gammal grav i Kina. Inget ovanligt med detta, kanske många tänker nu, men i denna grav har även hittats en träskål som gömts i en läderkorg. I korgen låg 789 gram hasch. De har alltså hittat världens (hittills kända) äldsta haschgömma. Det är det som är den stora nyheten. Enligt forskarna var mannen som efterlämnat sitt skelett i graven schaman och haschet har troligen använts i medicinskt eller andligt syfte.

Jag blir så imponerad över deras slutledningar. Vad var det som skvallrade om att det som låg i en läderkorg (en vanlig förvaringsplats för många saker, om man ska tro antalet hittade lämningar av läderkorgar) var gömt? Hur kom de fram till att mannen var schaman? Just den frågan kan ha ett enkelt svar om att de hittat andra saker i grottan som var typiska för just sådant utövande, men det nämndes inte i artikeln. Hur vet de att denne schaman använde haschet i andligt och medicinskt syfte istället för att röka på så ofta han kunde för att han gillade att vara hög?

Imponerande.

Grattis, utslaget och fixat

Grattis på 25-årsdagen, Lina!!!!!!

Du får presenten på kalaset. Idag får du en knippe virtuella tulpaner.

Sonen orkade hålla sig vaken tills fem idag. Han kompisar var kvar tills mitt på eftermiddagen, sedan pallrade de sig hemåt för att sova. Jag trodde grabben skulle ha slocknat när jag kom hem, men han behärskade sig till han fått mat, sen blev han snabbt okontaktbar. Jag får en lugn kväll... =)

Jag har hämtat reservdelen till akvariet, så nu funkar det som det ska. Jag känner fortfarande förundran över att jag fick den och själva glödlampan gratis. Jag köpte med mig tulpaner till dem på DjurMagazinet. Där kommer jag handla igen. =)

Bortskänkes

Min kära mor ringde mig när jag var på jobbet idag. Hon påstod att hon hade kläder som hon tänkte skänka till mig. Tja, gratis kläder är väl aldrig fel, men eftersom jag nu råkar känna mig mor var jag lite tveksam men sa till slut att jag skulle vara hemma runt femsnåret.

Visserligen är det Skärtorsdagen och det mest logiska att tänka då är påskkärring, men faktiskt var min första fråga... "Varför har du zigenarkläder med dig???" Nu visade det sig vara en byxkjol, men utstyrseln som låg överst (se nedan) är i sammet och mönstret fick mig genast att tänka på zigenare. Om det är någon som vill ha en byxkjol (stl 52) i lite styvare sammetsmaterial och en mönstrad top (stl 3XL) i ren sammet till är det bara att hojta till. Jag ger så gärna bort det, även om det kanske kostar mig porto.


Dessa låg också i kassen. Snygga va?


Alltså... dels är det mesta för stort, en hel del av det är fult utav bara fan och åter en del är sådant en äldre människa skulle älska och en yngre önska att de aldrig behövt se. Min kära mor är 56. Inte lastgammal alltså. Hon klär sig heller inte helt åt helskotta jämt. Hon har sett mig i hela mitt liv. Uppenbarligen har jag givit intryck av att vara en del storlekar större än vad jag är och dels gilla tantkläder. Det enda hon ger mig som är för litet är bh´ar. Urk. Vem vill ha någons avlagda bh´ar? Men där tror hon att vi har samma storlek trots att jag får in ungeför ett halvt bröst i den kupan hon använder. *suck*

Nu fanns det faktiskt några guldkorn i kassen också. Ett par tunna byxor som kan användas som pyjamas, ett par sommarbrallor som hon aldrig kan ha använt själv eftersom de faktiskt är snygga och en skjortblus som heller inte är något hon kan ha införskaffat sig. Någon måste ha givit henne dem och hon inte gillar dem. Bra för mig. =)

Lugn natt

Jag har lyckats sova ett par timmar sammanhängande i natt. I två omgångar faktiskt. Mellan kl 24.00 och 02.58 sov jag som en stock. Grabbarna var tystare än jag trodde var möjligt. Inte var det de som väckte mig heller utan min fd bonusgrabb som tydligen varit ute på galej på lilllördagen och glömt knapplåsa telefonen. Det är lite ironi i den situationen med tanke på att det aldrig hänt tidigare....

När jag vaknade i morse låg grabben och trynade medan hans kompisar satt kvar i köket. Klenis! Nu är han uppe igen. Tydligen hade hans ena dator kraschat och han har inte lösenet till det eftersom han har ett litet problem med antalet timmar han annars sitter vid datorn och en massa saker han unlåter att göra om han kommer in i den när han vill, t ex att gå till skolan. De ville inte väcka mig vid fyra, så de väntade snällt tills halv sju innan de bad mig logga in på den åt dem. *S*


Idag är det påskdisco på jobbet. Påskkärringutstyrsel, kanske...? Får fundera lite på det hela. =)

Bra dag

Se vilken fin théservis. Jag har rekvirerat den idag. Jag bytte några glas, en vas och några pelarljus jag haft i flera år utan att använda. Funkade perfekt för mig. Jag hade ingen tekanna och till servisen finns dessutom en fin kanna av kraftigt lergods som häller innehållet kallt länge. Jag har testat den tesen redan. =) Min bytesdejt med Rockern blev allt för kort, men väder och vind hindrade en gemensam promenad. Jag bjuder gärna på thé I mina fina muggar. Gillar du inte thé kan du få vatten i dem istället. =D

Dejten avslutades med att jag ringde exet för att tigga skjuts. Jag är dålig på sådant, så jag blir övertydlig i mina ansträngningar...

" Ja, det är XX."
"Heeeeej, tycker du ooooom miiiiig?" *smörig utav bara fan*
"Ja, men du får gå i alla fall."
"Men.... det börjar ju regna...." *bönfallande*
"Du gillar ju att promenera i alla väder, så det är ju inget problem."
"Men nu har jag en servis i en pappkasse att bära hem..."

*inlägg från Rockern* "Det är en plastkasse inuti pappåsen....
*mitt svar* "Ssssssscccccchhhhh!!!!!

"Ja, ja, jag hämtar dig då, men bara för att jag ska passa på att köpa mat på vägen."
"Taaaaaaaack"

Väl hemma var det bara att ställa sig att laga mat. Sonen hade beställt hemlagad mat (jag hade föreslagit köpt pizza) till sig och sina vänner. Det sitter nu tre femtonåringar med varsin dator i mitt kök. De planerar att sitta där hela natten. Jag hyser en misstanke om att min nattsömn kommer att bli aningen störd, men det är som det är. De har påsklov och har sett fram mot att få lana i flera veckor. De bad att få vara här eftersom jag är den av grabbarnas föräldrar som tycker att tonåringar måste få göra sådant ibland. Att jag själv inte förstår tjusningen i det gör inte att de gillar det mindre. Bara att acceptera. Grabbarna är dessutom trevliga och det hörs lång väg att de har roligt, så jag har en hel del överseende med att de glömmer att vara tysta. Iaf än så länge. Vi får se om jag är lika tolerant vid tre i natt. =)

Jag måste göra positiv reklam för en djurbutik här i stan. För den som missat de kan jag meddela att jag lyckats paja en lampa till mitt lilla akvarium. Jag har varit till fyra djurbutiker och frågat om delar till den, men ingen har haft några sådana hemma. Tre av butikerna meddelade att de inte har dem och sen var det bra med det. Den fjärde; DjurMagazinet, erbjöd sig kontakta leverantören med en förfrågan och sedan ringa mig. Det gick några veckor utan att jag hörde av dem så jag resignerade till tanken på att köpa en helt ny armatur. Men se, vad fel man kan ha! Idag ringde de. Inte nog med att de fått tag på delarna, när jag frågade om priset meddelade de att de helt enkelt ger dem till mig. Va??? Jag ska hämta dem i morgon och passar då på att ge dem en knippe tulpaner samtidigt. De har precis sparat in 400 kr eller mer för mig. De är väl värda en knippe tulpaner. =D

Tack för hjälpen, Kanelen. Bilden blev otroligt fin. En liten detalj kanske, men det gör så mycket för helheten. <3