Ja, utvecklingssamtalet gick över förväntan. Iofs var det inte svårt att slå mina förväntningar, men det var ändå skönt att det gjordes. *S* Grabben har tydligen skött sig betydligt bättre denna termin än förra och nu ligger han i fas igen. Hoppas han lägger i lite extra i några ämnen nu när han inte behöver kämpa för att komma ifatt det han missat. Ja, ja, jag vet... men jag är ändå morsa och har rätt att önska sådant även då det är lika troligt som att yeti kommer på middag.
Hela dagen har faktiskt varit bra. Solen har strålat värme över oss, eleverna har varit lugna och på bra humör, rutinsysslorna har avklarats med ett leende och jag har varit ute så mycket det bara gick. Nu ska jag ställa mig och baka pizza och sedan ska jag grilla grabben angående en muntlig bokrecension han måste göra snart. Förutom några sura miner från grabben ser kvällen alltså ut att bli bra den också.
Jag går fortfarande omkring och är förundrad över min tur. Det har nog inte riktigt slagit rot i skallen att jag ska få åka till Portugal igen. Jag har ju varit övertygad om att det skulle ta många år innan en resa dit blev aktuell igen. Är det inte september snart??? =P
Hade ett samtal med grabbens pappa efter uvecklingssamtalet. För första gången erkände han att han inte kan hantera grabben och att han i förra veckan hotat med att sonen ska få bo hos mig på heltid fram till slutet av terminen om det inte blir bättre. Han har tydligen allvarliga funderingar på det. I så fall blir det varannan helg hos pappan. Det borde de ju klara...? Grabben är helt emot detta. Han trivs ju med att vara herre på täppan, vilket är något han inte ens är i närheten av att vara här. Troligen kommer ovanan av att träffas så länge i sträck göra att vi lättare blir osams under den första tiden, men vad gör det? Något som är jobbigt ett tag kan leda till något som är bra under lång tid. Det tror jag benhårt på att det skulle vara för grabben. Att inte få sin vilja igenom hela tiden och att ha fasta regler och konsekvenser om man bryter dem är precis vad han behöver.
Hela dagen har faktiskt varit bra. Solen har strålat värme över oss, eleverna har varit lugna och på bra humör, rutinsysslorna har avklarats med ett leende och jag har varit ute så mycket det bara gick. Nu ska jag ställa mig och baka pizza och sedan ska jag grilla grabben angående en muntlig bokrecension han måste göra snart. Förutom några sura miner från grabben ser kvällen alltså ut att bli bra den också.
Jag går fortfarande omkring och är förundrad över min tur. Det har nog inte riktigt slagit rot i skallen att jag ska få åka till Portugal igen. Jag har ju varit övertygad om att det skulle ta många år innan en resa dit blev aktuell igen. Är det inte september snart??? =P
Hade ett samtal med grabbens pappa efter uvecklingssamtalet. För första gången erkände han att han inte kan hantera grabben och att han i förra veckan hotat med att sonen ska få bo hos mig på heltid fram till slutet av terminen om det inte blir bättre. Han har tydligen allvarliga funderingar på det. I så fall blir det varannan helg hos pappan. Det borde de ju klara...? Grabben är helt emot detta. Han trivs ju med att vara herre på täppan, vilket är något han inte ens är i närheten av att vara här. Troligen kommer ovanan av att träffas så länge i sträck göra att vi lättare blir osams under den första tiden, men vad gör det? Något som är jobbigt ett tag kan leda till något som är bra under lång tid. Det tror jag benhårt på att det skulle vara för grabben. Att inte få sin vilja igenom hela tiden och att ha fasta regler och konsekvenser om man bryter dem är precis vad han behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar