Kan man föra över egenheter till sina avkommor? Jag har ju i perioder väldigt svårt att sova. Det går tillbaka väldans långt, var väl bara elva år då morsan i ren desperation tog med mig till läkare första gången. Hon var liksom lite trött på att behöva vakta alla möjliga och omöjliga ut/ingångar i hemmet. Det hände många fler gånger än hon vet om att jag var ute och promenerade för att jag var rastlös och inte kunde sova.
Idag när jag har ett eget barn kan jag förstå hennes fasa över att upptäcka att jag inte var hemma. Visserligen kom hon inte på mig mer än ett par gånger men det räckte nog för att skapa en enorm panik inom henne. Innan jag kommit hem från min stilla promenad mitt i natten eller framåt arla morgontimmar hade jag i hennes sinne blivit överkörd, bortförd, misshandlad, våldtagen, lemlästad och mördad på diverse groteska sätt. Tro fan att jag fick mina fiskar varma när jag lugnt smög mig in där hemma igen. :S
Min grabb påträffas ibland vaken på nätterna. Inte alltid, men i perioder. Nu tror jag visserligen inte att han smitit ut, det borde jag ha hört. Jag vaknar vanligtvis väldigt lätt och han är smidig som en noshörning i en porslinsaffär. Men när han vid midnatt och ibland senare uppvisar en hel del rastlös frustration och frågar om vi ska gå på en promenad känner jag mig faktiskt manad att göra honom till viljes.
Han avskyr att gå. Alltså verkligen avskyr det. Om han frågar om en promenad vid den tiden innebär det att han annars kommer att vanka omkring som en osalig ande i flera timmar här hemma. En kort promenad kan oftast råda bot på detta och han somnar rätt snart efter att vi kommit in. Rätt eller fel, jag väljer hellre en promenad. Strunt samma att jag är så trött att jag ser dubbelt, jag kommer iaf inte sova om han vankar omkring. Jag vet hur jag själv var. Han kan nog också smita ut om han blir tillräckligt rastlös. Nej, då är det bättre att jag slår följe med honom och samtidigt får ett i regel bra samtal med honom. Han är mer meddelsam under dessa sällsynta promenader.
Inatt upptäckte jag att jag hade kameran i fickan. Jag tog ett kort på grabben och fick en väldigt sanningsenlig bild. Ögonen lyser som två röda klot mitt i mörkret. *hehe* Tyvärr tänker jag inte lägga upp den här eftersom jag väljer att inte exponera honom på nätet. Vill han synas online får han lägga upp bilder själv. Men bilden visar verkligen att han är ett satans yngel.... eller att blixten kan spela oss spratt ibland. ;)
Idag när jag har ett eget barn kan jag förstå hennes fasa över att upptäcka att jag inte var hemma. Visserligen kom hon inte på mig mer än ett par gånger men det räckte nog för att skapa en enorm panik inom henne. Innan jag kommit hem från min stilla promenad mitt i natten eller framåt arla morgontimmar hade jag i hennes sinne blivit överkörd, bortförd, misshandlad, våldtagen, lemlästad och mördad på diverse groteska sätt. Tro fan att jag fick mina fiskar varma när jag lugnt smög mig in där hemma igen. :S
Min grabb påträffas ibland vaken på nätterna. Inte alltid, men i perioder. Nu tror jag visserligen inte att han smitit ut, det borde jag ha hört. Jag vaknar vanligtvis väldigt lätt och han är smidig som en noshörning i en porslinsaffär. Men när han vid midnatt och ibland senare uppvisar en hel del rastlös frustration och frågar om vi ska gå på en promenad känner jag mig faktiskt manad att göra honom till viljes.
Han avskyr att gå. Alltså verkligen avskyr det. Om han frågar om en promenad vid den tiden innebär det att han annars kommer att vanka omkring som en osalig ande i flera timmar här hemma. En kort promenad kan oftast råda bot på detta och han somnar rätt snart efter att vi kommit in. Rätt eller fel, jag väljer hellre en promenad. Strunt samma att jag är så trött att jag ser dubbelt, jag kommer iaf inte sova om han vankar omkring. Jag vet hur jag själv var. Han kan nog också smita ut om han blir tillräckligt rastlös. Nej, då är det bättre att jag slår följe med honom och samtidigt får ett i regel bra samtal med honom. Han är mer meddelsam under dessa sällsynta promenader.
Inatt upptäckte jag att jag hade kameran i fickan. Jag tog ett kort på grabben och fick en väldigt sanningsenlig bild. Ögonen lyser som två röda klot mitt i mörkret. *hehe* Tyvärr tänker jag inte lägga upp den här eftersom jag väljer att inte exponera honom på nätet. Vill han synas online får han lägga upp bilder själv. Men bilden visar verkligen att han är ett satans yngel.... eller att blixten kan spela oss spratt ibland. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar