722

Så många inlägg har jag skrivit innan detta. Vad har de alla handlat om? Finns det någon röd tråd? Finns det någon logik? Finns det någon mening med dem? Har de gett någon någonting? Har de gett mig någonting?

Jo. Mig har de gett någonting. En ventil, ett tidsfördriv, ett sätt att sortera mina tankar, vara en dagbok för mig att leta mig bakåt i för att se vad jag egentligen började med, vad det handlade om. Jepp. För mig har det varit givande. Kanske inte alla 722 kanske, men många av dem. Men att det skulle bli så många inlägg trodde jag nog inte när jag påbörjdade den här bloggen.

Just nu bloggar jag mindre, vilket några av er kanske märkt. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Det är nog en kombination av faktorer. Dels sitter jag inte vid datorn lika mycket just nu, dels känns det mest som att bloggarna skulle vara pessimistiska och i gnällande ton, dels känner jag att jag inte har någon intressant att skriva. Orken tar stryk av allt som händer omkring mig just nu och då blir bloggen lite lidande.

Känner jag mig själv rätt kommer detta lösa sig självt och snart nog kommer jag spotta ur mig mer eller mindre intelligenskrävande bloggar att läsa. =)

Fest

Inte den väg jag kom, men den enda skylten jag hittade.

Kl 21.30 igår avslutade jag mitt åttonde arbetspass på lika många dagar. Det var otroligt skönt att stänga dörren efter mig när jag gick.

Jag trodde inte riktigt jag skulle orka dricka vin, umgås och pyssla, men tänka sig... Jag fick i mig vinet, hade trevligt med sällskapet och hade tre fina julkort med mig när jag letade mig bortåt Rönnby framåt natten. Ja, Rönnby av alla ställen. Hur fasen kan man välja att bosätta sig längst bort i hela stan? Det är en satans lång cykeltur. Det var nära att jag ångrade mig och vände av hemåt istället, men jag är fortfarande lite för kär för det. =P

Ikväll är det fest hos grannarna. De är smarta nog att ha bjudit in mig så att jag inte ringer störningsjouren sen. ;) Egentligen är det väl så att vi faktiskt är bra vänner, men det ligger nog något i det jag skrev först. Det verkar bli mycket folk och då är det sällan tyst. *s*

Nej, dags för en cider, lite krigsmålning och en genomgång av garderoben för att hitta något presentabelt. =)

Fel!

Jag har varit lite tveksam angående hur vida jag skulle lyckas hålla lugnet utan dator. Jag har ju ändå använt den dagligen, haft den på i tid och otid, skrivit, bloggat, msn´at och facebook´at i stort sett konstant. Jag hade en liten aning om att jag eventuellt skulle behöva en avvönjningsperiod när det mönstret bröts.

Nu kan jag med facit i hand konstatera att jag hade fel. Jag sitter inte alls vid datorn i samma utsträckning längre. Idag kom jag på att jag måste betala räkningarna vid lunchtid och knäppte inte ens på datorn förrän då, trots att jag varit igång i flera timmar. De helger jag tillbringar hos Han rör jag inte en dator på flera dar. Naturligtvis har han dator jag kunde låna, men jag har inget som helst behov och ingen lust att ens sätta mig och kolla mailen. Vad som än kommer där tar inte skada av att vänta i någon eller några dagar.

Jag hade fel. Jag är inte datorberoende. Skönt. =)

Vem?

Richard Ulfsäter

Rubriker är roliga. Bara att konstatera.

"SVT-stjärnan berättar om när han greps i en knarkrazzia".

Jag har läst artikeln och förstår att det måste ha varit traumatiskt för sagda person att polisen vetat om att leta efter, hittade de olagliga substanserna och att han till råga på allt fick ett straff för att han haft dem i sin ägo. Herregud, vad tänkte polisen på egentligen, som gav sig på en SVT-stjärna...?

Stjärna förresten...? Jag har ingen aning om vem fasen han är. Jag har kollat på tv lite oftare på sistone, men den personen är helt främmande för mig. Kan man vara en okänd stjärna?

Nej

Jag känner mig inte så pepp just nu. Mycket att sluta grubbla på innan jag somnar.

Regler för a-kassan

Nu för tiden får man inte stämpla upp med alla sina a-kassadagar. Nej, nej, det vore ju för jävligt om folk faktiskt jobbar så mycket som möjligt och sedan använder de dagar de kvalificierat sig till genom att betala in till sitt fackförbund till att fylla upp för de dagar de inte lyckats med i sin intention att försörja sig själva helt. Hemska tanke, att man ska utnyttja det på sådant vis!

Nu får tiden får man sina dagar, i vilket det i dem inkluderar 75 dagar som får användas till att stämpla upp. 75 dagar. Om man till exempel jobbar 75 % innebär det att det går åt ca 4 dagar i månaden av de sk uppstämplingsbara dagarna. Jag är och har varit timvikarie i många år. Ändå har jag lyckats spara på mina 75 dagar i nästan två år. Tyvärr börjar de ta slut nu utan att mina övriga dagar är det. Jag har runt 20 uppstämplingsdagar och sedan ytterligare 80 vanliga stämplingsdagar kvar.

Om jag inte får ett heltidsvikariat kommer jag tvingas stanna hemma tills alla mina stämplingsdagar är slut. Varför det är så? Förstår att det kan tänkas konstigt, men reglerna är så att när ens uppstämplingsdagar är slut kan man visserligen välja att jobba strödagar och timmar eller på en lägre procent, men man får då bara pengar för de timmar/dagar man jobbar. Om jag jobbar t ex måndag och tisdag en vecka får jag inte betalt från a-kassan för onsdag-söndag. Detta eftersom jag ju inte längre får stämpla upp.

Har jag tur kommer jag få vikariat på heltid som sträcker sig veckovis. Får jag inte det kommer jag tvingas hålla mig utanför arbetsmarknaden tills mina 80 dagar är slut och jag får en ny period av stämplingsdagar, i vilket det ingår 75 nya uppstämplingsdagar.

Hur jävla galet är inte det här systemet? Jag vill ju jobba! Jag vill inte suga ut systemet. Jag vill vara till nytta! Jävla idioter som kommit på detta....

Tänkte gnälla...

... men tyckte det var så himla tråkigt. Faktiskt. Vad gör det att jag inte får vara kvar på jobbet, kommer tvingas vara hemma och dröna i en si så där tre månader, att sonen är en reinkarnation av Ivan den Förskräcklige, att jag inte har plats för alla mina böcker, att jag har nästan tomt i frysen och att jag fortfarande inte haft möjlighet att skaffa en ersättare för den cykel som blev stulen? Om ett tag kommer det nya aber, problem och elände att ta sig igenom. Vad gör det om hundra år? Kanske blir jag klar med den tredje boken när jag måste se till att aktivera mig hemma för att inte bli tokig?

Jag är medveten om att det finns de som har det mycket värre. Det finns det alltid. Jag hyser empati för deras situation. Jag önskar inte ta på mig något av det, men jag lider med dem. Gärna på avstånd.

Mitt i allt det jobbiga finns det ändå människor som gör mig glad. Det är det som håller mig flytande. Att det även där är turbulent gör inte betydelsen av det mindre. Just nu är det turbulent på många ställen runt omkring mig, ändå lyckas vi få varandra att känna att någon bryr sig, att man har någon att ventilera med. Viktigt, ju. Jag kommer aldrig bli blasé och ta mina vänner för givet. De betyder för mycket.

Inte heller kan detta jobbiga få mig att känna mig mindre glad, pirrig eller förväntansfull inför min Han. Även där är det turbulent, men inte mellan oss. Vi har hittat en bra plattform på vilken vi kan stötta varandra utan att det suger ut all energi. Många gånger slutar det med att vi skrattar åt eländet. Skönt att kunna göra det också, även om det ofta föregås av galghumor. I morse skickade jag ett sms till honom efter att han skjutsat hem mig. Jag hade muttrat om att sonen troligen inte kommit iväg till skolan än, men han trodde att han troligen gjort det eftersom han visste att jag skulle komma hem på morgonen.

Mitt sms:

Jag kan se det framför mig... Du, jag, paraplydrinkar, en vasektomi, en hysterekomi, sandstrand och inte en ungjävel i sikte!

Hans svar:

Säg god morgon till K från mig.

Ja, vad säger man? Kanske inte humor på hög nivå, men det fick mig att skratta till lite.

Edit 15.45

Att de tydligen gjort fel med min lön och vill betala ut några tusen för lite är väl heller ingen stor sak i längden....?

Slut

Jo. Det var väntat. Ändå känns det trist. Tråkigt. Sorligt. För jävla fel.

Jag fick besked idag om att det inte finns tillräckligt med timmar för att behålla mig på jobbet i den utsträckning jag behöver för att kunna klara mig ekonomiskt. 3 januari blir min sista dag.

Fan också!

Jag vill ju vara kvar... =(