Nytt

Igår tog jag med mig en väska till Honom. Jag har tidigare inte lämnat annat än en tandborste, som redan från start har fått bo hos honom. Jo, jag vet att jag varit här väldigt mycket och att det egentligen varit logiskt att lämna lite prylar hos honom av rent praktiska skäl, men jag har ändå värjt mig lite för det. Mina ursäkter har varit att han ju snart skulle flytta och, när det väl var gjort, att han skulle få komma i ordning själv först. Nu fanns det inga ursäkter kvar. Och faktiskt... Det känns bättre än jag trodde. Naturligtvis är det bara lite som fått en boplats här, men det känns ändå ok. Skönt. Nu behöver jag inte släpa kläder, smink och annat varje dag.

Bloddrypande

Igår tillbringades några timmar på akuten för att se efter en tumme. Sagda tumme, tillhörande Han, hade på något vis lyckats bli skuren ända ner till benet av en sk rakbladsskrapa. Nu är han inte en typisk machoman, men trots det såg han lite besvärad ut när jag sa att det inte finns annat att göra än åka upp så att de fick sy igen det. "Men... om jag trycker lite så slutar det blöda. Det blir nog bra ändå."

Jo, tjena! Klart det slutade blöda efter lite tryck och ett väl åtknutet bandage. Men det innebar inte att jag gav med mig. Han blev nog aningen orolig han också, eftersom han inte protesterade mer när jag tog på mig ytterkläderna för att åka till akuten. Att det börjat droppa lite ur förbandet igen kan ha haft något med det hela att göra...

Eftersom han skurit av senan och snittat sönder kapseln som omgärdar leden i tummen tog det en bra stund innan det hela var lagat. De skötte allt på plats och jag fick faktiskt titta på. Han ville inte veta vad de gjorde så han låg och tittade på mig med oförstående ögon. Men, till mitt försvar måste jag säga att jag inte är morbid, utan bara intresserat nyfiken. Jag fick läkaren att förklara steg för steg vad de gjorde och vad de olika verktygen hade för funktion. Jag kommer aldrig kunna något liknande själv, men det var ändå lärorikt.

Nu är handen gipsad fram tills på torsdag och eventuellt måste de skära upp allt igen för att kolla så att senan läker ihop som den ska. Kanske får jag följa med då också. Vi får se...

Vissa uttalanden straffar sig direkt

I en kommentar till gårdagens inlägg skrev jag att jag sover bättre hos Honom. Jo, tjena!

Inatt har jag knappt sovit en blund. Inte egentligen för att jag själv haft problem med sömnen utan för att han snurrat som ett vindspel och dessutom varit upp och ränt på toa flera gånger. När han snurrar och har sig slänger hans extremiteter omkring och landar lite på måfå. Eftersom han är rätt lång har han således ganska lång räckvidd på sagda extremiteter. Sängen är 160 cm bred. Lätt att räkna ut att jag låg i vägen, liksom.

Jag hade tänkt baka lite nu på morgonen, men det blir tyvärr inte så. Ladyn kommer på thé och mackor vid lunchtid och jag har redan bröd till det. Hon får ta med sig en påse hem någon annan dag. Jag orkar helt enkelt inte slänga ihop en deg och passa den idag. Ledsen, gumman! Jag väntar bara på att brorsan ska åka (han har varit här hela veckan) och sen ska jag försöka sova någon timme innan jag hoppar in i duschen och gör mig presentabel.

Tankar

Det är tidig morgon och jag har (som vanligt) nyligen kommit hem. Eftersom jag tillbringat de senaste dagarna sovandes känner jag mig inte trött nog att somna om en stund. I vanliga fall tycker jag det brukar vara rätt skönt att göra det. Idag känner jag mig rastlös. Då jag inte har något speciellt att göra och brorsan och grabben ligger i olika rum och sover finns det inte mycket annat att göra än att tänka. Klart som fan att hjärnan kickar igång som på given signal. Mer eller mindre obetydliga tankar fyller skallen, som pusselbitar som inte passar ihop.

Jag undrar hur en vän mår. Nässelfeber är inte att leka med. Tur att hon fick vård så fort igår.

Jag saknar jobbet.

Vad ska jag laga för mat idag?

Försummar jag min son? Jag har inte sovit hemma på flera veckor. Iofs åker jag inte förrän framåt kvällen och kommer hem vid sju på morgonen för att sen vara hemma med honom under dagtid. Sonen ignorerar mig större delen av tiden, men trots det känns det som om jag borde vara hemma på nätterna. Är jag en dålig mor?

Varför skriver jag inte just nu? Motivationen är puts väck.

Efter att ha kollat igenom horoskopsboken jag fick igår kan jag konstatera att vissa saker är jag i ett nötskal medan andra är helt åt helsicke. Generaliseringar funkar alltså om man vill tro.

Jag är verkligen kär.

Hur kommer det sig att ett av mina e-post konton frågar om jag verkligen vill radera spam, men tar bort mail från inkorgen utan tvekan? Borde det inte vara tvärt om?

Jag borde ge fiskarna lite fräscht vatten idag.

Hur kommer det sig att jag ger andra vettiga råd och sen inte tillämpar dem själv?

Jag borde börja träna.

Helvete vad fattig jag är nu och kommer vara under tiden jag inte jobbar. Hur fan ska det kunna går runt?

Jag läste en mening i en bok igår...."Vi är väl alla produkter av våra föräldrars glädje och lidande". Hemska tanke!

Undrar om drömfångaren jag har ovanför sängen verkligen funkar?

Ödlorna jag såg på Chilli var verkligen fina. Synd att jag inte har plats på väggarna för dem. Eller råd att köpa dem överhuvud taget...

Hyllan ovanför min säng är sned. Orkar inte fixa till det.

Kanske ska jag sova en stund i alla fall.....

Presenter!!!

Jag gillar verkligen att få presenter. Det är inget jag förväntar mig eller kräver, men när jag ändå får sådana blir jag alltid lika glad.

Idag fick jag två stycken. En bok om årets horoskop. Har inte hunnit titta igenom den ännu, men ska snart göra det. Den andra presenten är det ni ser på bilden. Min gamla locktång gick sönder i förra månaden och jag har inte kommit mig för att ersätta den. Mest beroende på lathet och jag svurit en hel del åt att inte ha någon. Ladyn - den underbara människan - gav mig en som hon haft liggandes hemma utan att den blivit använd. För mig är det verkligen guld värt. Tack!!!! ♥ ♥ ♥

Nu ska jag bara lära mig alla funktioner. Det är inte bara en locktång, det är en hel vetenskap. =P

Möjligt?

Idag har jag lärt mig något nytt.

Det är tydligen möjligt att ha en kroppstemp på 35.8 utan att vara döende. Visserligen har jag ont överallt fortfarande och är stel som fan, speciellt i nacken. Kanske är det början till likstelheten som kickat in? Hur som helst visste jag inte att det var möjligt med en sådan låg temp utan att man tidigare legat i en isvak eller snödriva alldeles för länge. Det borde rimligen inte vara möjligt efter att man legat under ett täcke och en fleecepläd i fyra timmar. Hur som helst, jag har lärt mig att det går.

Och naturligtvis har jag kollat termometern och tagit tempen flera gånger efter att det konstaterats att den fungerar som den ska. 35.8. Jisses. Inte undra på att jag känner mig frusen.

Aj

I morse vaknade jag med tanken på att jag troligen inte hade feber. Mmmmm, tanken var ju bra. 38.2 är visserligen lägre än de 39 jag kom upp i igår och denna gång är det utan påverkan av febernedsättande. Alltså är det en positiv utveckling på det hela. Tror jag.

Det som får mig att tveka angående den positiva utvecklingen är att jag idag har ont i precis allt. Det låter överdrivet, men det är ändå ett faktum. Jag har ont i huden när jag kommer åt något. Det gör ont att röra mig. Det gör ont att tänka. Det gör ont i fötterna när jag går. Det är till och med jobbigt att sitta. Det enda (tack och lov) som inte gör ont är ryggen. Den mår fortfarande bra.

Nåja, sonen har varit uppe hela natten igen, så jag lär ju få lugn och ro under dagen. Ska gå lägga mig och sova igen. "Ska bara" först... =P

Temperatur

Igår kände jag mig tröttare än vanligt när vi städade. Eftersom det varit en rätt intensiv period med att bygga övervåning, plocka ordning och flyttstädning kändes det som en rätt logisk utveckling av det hela. Klart man blir trött.

Jag kom hem vid sju i morse och gick genast och la mig igen. Kände mig helt sänkt och hade inga andra planer än att göra lunch åt brosan som fortfarande låg och trynade på soffan när jag klev in. Sova en stund till kändes helt rätt. Jag ordnade lunch och slapp disken. Schysst med en bror som är tacksam över mat och vill göra sin del. *hehe*

Jag passade på att kolla tempen medan han diskade. 38.7º och då hade jag ändå tagit en Advil någon timme innan eftersom jag kände huvudvärken komma smygande. Skit också. Jag har 36.6º i vanliga fall. Nu förstår jag varför jag kände mig trött igår och helt sänkt idag. Sova middag, kanske?