
Grabbens pappa och jag har ofta dialoger. Allt är frid och fröjd tills det är dags att förverkliga det vi kommit överens om i dialogerna. Idag hade vi inte en dialog, utan det var mer så att jag var sur och därför lite mer direkt och rak på sak än han gillade, trots att jag faktiskt höll inne mycket av det jag ville säga...
Jag: Kom vi inte överens om att han skulle få dataförbud direkt om han skolkade?
Han: Jo.
Jag: Men förra veckan var han tydligen hemma och fick ändå sitta vid burken lika mycket.
Han: Nej, nej, han satt faktiskt någon timme kortare än vanligt*.
Jag: Alltså, det är väl du som brukar vara den av oss som bäst förstår sig på matte?
Han: Jo, jag har bättre sinne för det än du. *lite belåtet*
Jag: I så fall borde du förstå begreppet NOLL!
Han: Va?
Jag: Jo, totalförbud är lika med noll. Men den enda nollan här är ju tydligen du. Det i sig borde ju göra att du förstår det ännu bättre, men uppenbarligen är det överkurs.
Han: Nu tycker jag du är orättvis. *buttert*
Jag: För att jag säger som det är? Jag tycker du ska ta och iaf låtsas att du är mannen i huset där borta. Förresten kan han troligen lösenordet du aldrig använder på datorn, så du kan ju byta det om du mot förmodan skulle våga agera som vi kommit överens om.
Han: *total tystnad*
*30 sek senare....*
Han: Jag tycker du är orättvis.
Jag är så trött på att dela föräldraskapet med någon som är kraftlös, har ett känsloregister av en isbit och drivkraften av en sengångare.
* Ungen sitter vid datorn ca 4-5 timmar om dagen då han är hos pappan, på helgerna blir det ännu längre...